Grimoir Rouge

Dessa “jävla” ungar

2012-01-30T00:47:00.001+01:00

Som lärare och vuxen drabbas man förmodligen ofta av mild panik när man upplever tingens tillstånd hos den yngre generationen. De läser dåligt, talar konstigt, kan för lite, saknar hyfs, och utsätter sig för fullkomligt absurda risker i den hemska digitala miljön. Dessa tecken visar att undergången är nära och att vi alla snart kommer att återgå till någon form av primat-stadium där vi är hänvisade till grymtningar och enkla gester som enda kommunikation…

Lyckligtvis är bilden knappast rättvisande utan är nog snarare ett slags utslag av en naturlig fientlighet mot den yngre generationen. Trots allt är ju den äldre generationens övertygelse om den yngres något som går att spåra väldigt långt tillbaka i vår historia. Sokrates själv tillskrivs ett citat om ungdomens förfall men detta är förmodligen något som författats senare eller i alla fall saknas någon direkt källa från vare sig den gamle eller hans spökskrivare Platon.

Nåväl, icke en dag går dock utan att bevis i form av underlig okunskap, gängmentalitet, underliga seder såsom ytterkläder inomhus och svårigheter att träffa papperskorgar bevisar för den alltmer grånande gamle läraren att förfallet slutligen är här. Hopplösheten täcker hans panna och med tunga steg vandrar han genom korridoren med huvudet sänkt i besegrad förtvivlan.

En underlig konflikt som tycks inbegripa en hel räcka konfliktlösning skickar så vår desillusionerade hjälte att övervaka ett matlagningsprov i hemkunskapen eftersom den ordinarie läraren kallats in i ovanstående konfliktsituation. Vad som börjat som ett enkelt uppdrag skall snart visa sig få oanade konsekvenser…

I de små köken råder febril aktivitet när matlagare efter matlagare samsas med de som utför ett praktiskt prov i bakning. Med förnöjd nyfikenhet driver jag runt och ser vad de matlagande ungdomarna valt att servera. En av herrarna steker rödspätta, vilken han sedan serverar med skirat smör. Fisken är spröd i kanterna och precis stelnad som den skall vara och ett gammalt Göteborgshjärta värms i samma stund som fisken träffar tungan. Vidare mot ett bord där hemlagade hamburgare serveras på ett nybakt bröd med alla tillbehör och sedan till kyckling med ugnsbakade morötter och slutligen en het thai-inspirerad pasta med fläskfilé. All mat är vackert presenterad och serverad med stil. Jag lämnar hemkunskapen med ett brett leende och en mycket nöjd mage.

Vid ett kortare möte senare under dagen möts jag av en elev som berättar att hon ägnat sig åt sitt författarprojekt och kommit igång att skriva igen. Under morgonen hade hon arbetat så att hon nästan missat bussen.

Lagom till lunch ser jag att en annan av mina grasshoppers gjort slag i saken och skapat en hemsida där hon erbjuder sina fotografiska tjänster. http://alicekarlsson.webs.com/

När jag ändå är igång minns jag en av mina elever som skrivit minst en bok, ett par stycken som gett ut egna skivor och så vidare och så vidare.

Efter att sedan ha käkat lunch tillsammans med sexåringarna (nej det ingår inte i mitt jobb, det är en löneförmån bara en idiot undviker), och lämnat matsalen med ett leende som är så brett att det nästan gör ont i käkarna för att tampas med åttorna som skriver långa mordrika historier så att blodet skvätter och idéerna sprutar åt alla håll så närmar sig dagen ett avslut i bildbehandlingens tecken och själv försöker jag börja skriva på det här lilla inlägget som egentligen handlar om hur jävla härliga alla dessa jävla ungar är.

Jag vet att massor av det ungarna gör inte står i något dokument. Inte heller är det alltid mätbart enligt någon mall. Men det är jävligt bra och jag sover bättre när jag tänker på alla mina grasshoppers som nästan alltid visade sig vara så mycket bättre än vad man vågade hoppas på…

Martin Ingvar Forskningens egen mediehora

2012-01-13T20:31:00.002+01:00

Martin Ingvar: Forskningens svar på Siewert Öholm. Killen har desperat försökt göra lite rubriker med allt från konstiga uttalanden om kampsporter till den här lilla fånattacken där han gräver fram gammalmorapanikskåpmat och presenterar den som om han har någon aning om vad han pratar om. Karolinska borde försvara sitt rykte och göra något åt sin mediekåta wannabe
Nåväl, herrn får svar på tal från Statens Medieråd och återigen får vår egen tomte se sin möjlighet att stå i spetsen för en moralpanik grusas av verkligheten….
Länk till Ingvars artikel: http://www.dn.se/debatt/valdsamma-datorspel-kan-visst-paverka-ungas-hjarnor
Länk till Statens Medieråds svar: http://www.dn.se/kultur-noje/statens-medierad-anklagelserna-ar-fullstandigt-absurda#

STILLEBEN

2012-01-11T02:19:00.001+01:00

Den här bilden växte fram ur en önskan att arbeta med komposition. Själv är jag förtjust i färgerna och fjärilen.
Blandad media på pannå 40*40cm

Juldag

2011-12-25T13:27:00.001+01:00

När man står utanför och tittar in blir julen ett knepigt fenomen. Köpa, stressa, köpa lite till och sedan ränna land och rike kring. Själv lät jag bli men hälsade på föräldrarna en sväng. God Jul vänner

Uppgifter om konkursansökan för Saab - DN.SE

2011-12-12T12:52:00.001+01:00

Uppgifter om konkursansökan för Saab - DN.SE

Rykten rykten rykten men kanske kan det äntligen vara dags att låta kräket sluta sina dar. Till och med bilar måste väl gå med vinst, något SAAB knappast gjort på sisådär tjugofem år.

Hejdå SAAB sällan saknad, redan glömd

Post Op

2011-12-10T18:07:00.001+01:00

Så här i efterhand har jag snart sovit i ett helt dygn och är både rejält öm och inte ett dugg kaxig. Doktor Iannis plockade bort 2/3 av min minisk på vänster ben och kunde konstatera en del andra skador när han ändå var igång. Själv har jag undervisat Aikido hela hösten med mitt minst sagt defekta knä, vilket gått hur bra som helst när jag inte glömt bort mig och gjort något jag inte borde. Nåväl oavsett väntetider måste jag säga att det där gänget på kirurgen i Trelleborg var helt fantastiska. De fick mig lugn innan och lugn efteråt när jag halv-vaknade ur narkosen och trodde jag var i “the walking dead” – tur att jag inte var så mobil och kanterna på sängen var höga .

Nu är det sex veckors återhämtning som gäller men jag tänker vara på jobbet på måndag… Mina grasshoppers behöver sina betyg och jag gillar inte att lämna saker ofärdiga.

Från det ena till det andra fick jag en bok häromdagen:

THE ARRIVAL av Shaun Tan är en helt fantastisk bok som borde läsas av alla. Det är en ordlös historia där alla ord döljer sig i bilder och mellan bilder på ett sätt jag sällan tidigare skådat. Shaun Tan har en enorm förmåga i sina händer och i sitt öga för att förmedla upplevelser, känslor och en subtext i serie efter serie av bilder som var och en är så vackra att de tar andan ur sin läsare.

Ett exempel på Shaun Tans fantastiska bilder

Ytterligare en…..

THE ARRIVAL finns att köpa lite överallt så gör dig själv en tjänst och njut av något vackert….

Magnus

Litteraturläsning i skolan, Sista delen

2011-11-16T15:45:00.001+01:00

Så har dammet lagt sig och de sista texterna är inlämnade. Redovisningar är gjorda och betyg är satta. Det nya systemet med A-F vållade mig en del besvär men till sist landade det väl. Personbeskrivningarna blev riktigt bra och det avslutande litteraturseminariet fungerade över förväntan. När vi så kom till frågan om huruvida det var lönt att lägga ett sådant arbete på gamla böcker var eleverna rörande överens: Eftersom det är historier man talar om mycket är det bra att känna till dem samtidigt som man fått upplevelser man kanske inte själv sökt sig till. När jag ställde frågan till mina nior svarade dessa ungefär likadant.

På ett annat plan kan man fundera över om inte man behöver “Frankensteins Monster” i genmanipulationens tidevarv eller Robin Hoods skattefördelning när de giriga tar för stor del av kakan. Kanske är det som så att det säger något om oss som civilisation, just vilka berättelser vi berättar och väljer att minnas

Själv myste jag lite extra och läste om “Robin Hood” än en gång. Därefter gav jag mig i kast med en bok en av mina elever tipsat om som heter “The Sky is Everywhere” men mer om den en annan gång…

Humpty Dumpty rider igen

2011-11-07T00:31:00.001+01:00

Åtta kilo upp på fyra veckor och varje gång jag böjer mig framåt trycks magen upp under hakan på mig. Jag brukade vara smidig och smal och nu senast stod vågen på nittio pannor. Du kan gå upp lite på den nya medicinen sade doktorn… jovisst men för helvete jag äter ju ingenting. Jag dricker ingen läsk, äter inte godis och äter inte ett halvfabrikat i månaden och så står jag här och kan inte längre se vad jag pissar med på grund av att magen är i vägen.

Sedan finns det alltid någon skojfrisk jävel som är redo att peta en i magen, glatt påpeka hur tjock jag har blivit och sedan föreslå att jag tränar mer…

Nåväl jävla medicin…vaddåmedicin??? Ah jag kanske borde berätta det när jag nu gnäller offentligt.

Under något år nu har jag käkat antidepressiva tabletter och för en fyra veckor sedan så bytte jag preparat. Det är lite svårt att förklara ibland det där med depression. Speciellt när man som jag inte verkar ha något att deppa över. I sådana lägen tycker jag det är besvärligt med ”vänliga” råd om att rycka upp sig när livet för mig är något jag står ut med vare sig mer eller mindre.

Nåväl, innan var jag deppig men rörlig innan knäet pajade. Nu är jag deppig, fet och eländigt trött på mig själv...

90 pannor tung utan att förtjäna det eller också gör jag det….kanske är det lilla jag äter en alltför stor njutning och kanske borde jag lägga av med det också?

Helvetes jävla skitvärld

Litteraturläsning i klassrum del III

2011-10-27T00:47:00.001+02:00

Så är alla böcker lästa och alla uppsatser inlämnade och allt som fattas är morgondagens litteraturseminarium. Det var lite svårt att få mina grasshoppers att förstå att de inte skulle skriva vare sig referat eller recension på böckerna de läst utan “bara” en liten personbeskrivning….

Jäklar i mig vad de har skrivit. En av damerna informerade mig ganska spontant att det var det bästa hon skrivit och jag är nog böjd att hålla med. Så här långt har vi således indikationer om att det har varit mödan värt och att historierna håller men den slutgiltiga domen faller imorgon efter själva seminariet….

Viss nervositet har jag anat inför den stundande övningen. Nåväl jag tror på dem, kanske lite för mycket men vad gör det?

Shabby Chic by LETRANGER

2011-10-19T17:34:00.001+02:00

Under Våren rev jag ur mitt hemska sovrum och började mycket tafatt förändra mitt boende. Jag är vare sig skolad eller särskilt händig med verktyg men skam den som låter tokigheter som kompetens hindra lite kreativ förstörelse. Möblerande har dock gått långsamt och en av de saker som sakta vuxit fram har varit en förtjusning i att använda prylar på “fel” sätt och dessutom återanvända och fixa lite. “Shabby Chic” funkar således rätt bra för mig även om jag inte riktigt gillar tanken på att pröjsa multum för billigt skräp….

Nåväl min totala oförmåga att gira hörn fick mig att införskaffa hörnklossar som avsevärt förenklade arbetet och naturligtvis tyckte jag att dessa behövde dekoreras lite….

En liten ankh pryder varje hörn av ett rum i mjuka färger för att sova vilsamt….

Färgerna inhandlade jag på Bauhaus och själva ritandet var enklare än att få eländena att fastna i taket.

Min bokhylla är en stapel blandade lådor jag fått av min väna dams farmor som vänligt nog tyckte att jag behövde dem mer än henne. Tack än en gång och Gimli är extra glad eftersom han gillar att somna längst ner. Ängeln är min trädgårdsängel som inte var direkt vattentät och därmed tagit riktigt mycket stryk under sommaren.

Ljushyllan är en IKEA-hylla som fått en omgång med sandpapper och färg. Det finns en underbar typ av alkoholbaserade färger man kan köpa till korttillverkning som är hur kul som helst att leka med…

Det här är ännu en IKEA-hylla som fått lite stryk och ny färg…

Jag gillar tavelhyllor och efter behandling går de fint in i resten av rummet…

Den här lampan gjorde jag av en kaffeburk och det funkar riktigt bra. Man får vara lite försiktig dock eftersom den blir riktigt varm men ljuset är trevligt….

Min Örthylla är en vit tavelhylla från IKEA som fått en intressant blandning av färger för att lite se ut som om den möglat……

Panelen här är en kombination av måleri, snickeri och decoupageteknik. Resultatet är en klart udda fyrkant i IKEAS så kända EXPEDIT.

Decoupagetekniken funkar även bra på tyg. Bilderna är laserutskrifter som limmats på varefter själva pappret försiktigt skrapas bort.

Även bokhyllan BILLY har fått lite bilder….den här ritade jag för länge sedan…

Den här tyckte jag var lite kul……

Min vas, min rökelsehållare och mitt pottskåp är tidigare skapelser men jag tyckte ändå att de förtjänade lite plats bland det andra. Det är underligt vad man kan få för sig att göra när man är nästan pank….

"Organisationen inte hälsosam för lärarna" - Hörby - Skånskan.se

2011-10-17T01:01:00.001+02:00

"Organisationen inte hälsosam för lärarna" - Hörby - Skånskan.se

Hörbyskolorna är än en gång i riskzonen för att drabbas av ekonomi som egentligen inte är vårt fel och dessutom i ett läge när vi år efter annat sett våra pengar försvinna i en svindlande takt. Många av de som önskade sig resursförstärkningar på 80 & 90-talet ser med nostalgi tillbaka på den penningpåse som fanns då. Idag finns knappt de resurser som krävs för att vi skall kunna ge våra elever det stöd som de behöver och samtidigt åläggs lärare alltmer kontorstid i form av administration som egentligen handlar om dumheter. Några exempel: Politiker gillar att vi skall skriva planer. Ge mig ett enda exempel på plan vi gör som faktiskt betyder något.

IUP – under de tio år som IUP har funnits som begrepp har den enda som frågat efter en varit en myndighetsperson granskandes IUP. Det går att fortsätta men slutsatsen måste vara att varenda minut lärare sitter och skriver meningslösa papper som bara handlar om att skydda sig från löjliga anmälningar håller dessa lärare från sina elever.

Sedan tycker jag att debatten ibland blir lite snedvriden så jag skulle vilja förtydliga ett par punkter:

Låt oss börja med att resonera om ett par grundpelare som det ibland tycks vara svårt att hålla reda på .

Skolan är inte ett företag vars resultat(oftast och lite snurrigt mätta i betyg) inte nödvändigtvis kan mätas år efter år. Tittar man på betygsstatistik ett antal år tillbaka finner man att det går upp och ner. Nu är allt annat än 100% för lågt men förändringar måste ses i större enheter än ett år eftersom massor av saker tar tid.

Lärare är inte i opposition till sina elever och de arbetar inte på ett av högskoleyrkenas minst lönsamma arbetsplats in spe. Vi gör det för att vi är stolta över vårt yrke och måna om våra elever. Vi lyckas inte alltid men jäklar att vi försöker.

Skolan får massor av problem eftersom vi åläggs mindre effektiva åtgärder och rutiner som inverkar menligt på vår verksamhet. De numer avskaffade idrottsklasserna på Frostaskolan som ett exempel. Ett annat är att inte kunna köpa böcker och annan utrustning till de bästa priserna på grund av usla upphandlingsavtal som exempelvis gör att det tar över sex månader att få levererat kameror som kostar mer än de i den vanliga handeln med sämre prestanda. Det här är bara ett par delar.
När det så gäller resurser är det snarare så att skolan faktiskt saknar massor av just sådana men jag håller med om att det har varit tjatigt ibland. Elever med rätt till särskilt stöd är en sådan grupp som den vanliga budgeten sällan tar hänsyn till. Med den låga lärartäthet som Hörby kommun faktiskt har och den tunna budget som skolorna tvingas leva med finns det inga utrymmen för att plocka in folk när det behövs av olika skäl. De nya betygskriterierna på högstadiet kräver undervisning i och handhavande av digital produktion, bildbehandling och andra It-beroende fält där skolorna inte ens har ett fungerande bildbehandlingsprogram i linje med det som eleverna har hemma. Tillgång till datorutrustning är under uppbyggnad men den är fortfarande sorgligt dålig och nej jag donerar gärna min skoldator till eleverna om jag får tillgång till nätet på min egen i skolans nät så det gör mig inte gladare att ha en skoldator. Jag vill att eleverna skall ha tillgång till datorer.

Som lärare är jag stolt över min skola och ännu stoltare över vad vi åstadkommit under våren och nu i höst. Kom och titta på idéerna, på de nya metoderna, på förändringar i stämning och vänta bara så skall du få se på resultat.
Sno inte mer pengar ifrån oss dock…. Det kostar mer i längden fast från en annan påse………..

Litteraturläsning i klassrum del II

2011-09-29T23:53:00.001+02:00

Ockhams rakkniv tillämpad på mina funderingar kring litteraturen eliminerade snabbt alla illusioner om min egen förmåga att inspirera elever till läsning. En enkel studie på nätet gav mig en mycket enklare förklaring än de jag i mitt egocentrerade tillstånd av pedagogisk lycka formulerat utifrån min egen framställning av böckerna.

…det är inte Disney i alla fall….

Filmen förmåga att återanvända goda historier har alltid varit god även om jag ibland tycker att man återanvänder i allt snabbare takt och ibland sorterar bort själva kärnan i historierna. Just den här versionen har jag inte hunnitse men Jack Black, som delar min passion för Ronnie James Dio, är ofta en rätt kul snubbe.

Nåväl. Oavsett vad som fick mina grasshoppers att läsa så läser de nu och de flesta av dem med viss entusiasm. En del av böckerna tycks dock falla platt till marken: Tom Sawyer har inte vunnit några hjärtan och Phileas Foggs äventyr motsvarade inte filmvärldens och ligger därmed risigt till. Utöver dessa verkar dock saker gå rätt bra. Något jag funderar på hela tiden är om det verkligen är någon mening med att läsa dessa böcker. Egentligen vet jag inte. Jag tycker det men det är en känslomässig tanke och någon form av idé om att bevara något jag själv hade stora upplevelser kring. Utöver det skulle jag kunna hävda hur dessa berättelser ligger i botten av vårt språk och vår uppfattningsvärld men det vore kanske svårt att använda som motivation för mina grasshoppers. Lagom till fredag nästa vecka skall vi ha läst färdigt och sedan får jag resonera med dem och kanske kan de gem mig ett svar som motiverar vidare läsning. En annan möjlighet är att svaren jag får snarare motiverar att låta bli de här böckerna i fortsättningen. Jag vet inte men jag hoppas….

Imorgon skall jag ha en liten självförsvarskurs med sjuor…mitt jobb är i alla fall aldrig tråkigt…..

Magnus

Litteraturläsning i klassrum Del 1

2011-09-23T01:47:00.001+02:00

Jag måste gjort något fel. Antingen var mitt upplägg alldeles galet eller också gjorde jag något annat heltokigt…

Låt mig börja från början. Jag är, som den bokslukande perverterade slusk jag är, fruktansvärt fixerad vid böcker och i min lärargärning har jag då och då låtit denna passion ramla över mina elever med mer eller mindre lyckade resultat. Vi läser och diskuterar text med jämna mellanrum och någon gång i åttonde klass brukar jag försöka introducera lite äldre böcker. Jag medger att dessa är min barndoms passioner och tillhör den mossiga hög texter som både till form och innehåll kan verka något apart för ett ungt sinne. Samtidigt är vissa problemställningar och mellanmänskliga förehavanden universella och många av mina gamla vänner i bokhyllan anser jag vara min förbannade plikt att förmedla till fler generationer.

Jag tycker således fortfarande att Huck Finn har något att förmedla, att musketörer är milt underhållande, att Monte Cristo är ett utmärkt exempel på vad hämnden gör med en människa och jag gråter fortfarande varje gång Robin Hood skjuter sin sista pil från sin dödsbädd. Den långa lista på böcker jag vräker ut i klassrummet att välja på är i det närmaste oändlig fast eftersom temat var klassiker fanns det en viss begränsning i urvalet. Då jag tidigare gjort liknande utflykter har jag gjort ett par noteringar som i sig själva är rätt intressanta. Den första är ett enkelt konstaterande som egentligen säger sig självt: Att låta någon läsa förkortade och förenklade versioner av goda historier är att mörda historien och därmed våldföra sig på både författare och läsare. Hellre att man läser utdrag, lyssnar på delar eller läser tillsammans än att tugga obegripliga och förstörda versioner. Dr Jekyll och Mr Hyde är det mycket få som gillar, vilket är föga obegripligt eftersom bokens historia är rätt irrelevant. Robinson Crusoe tenderar att gillas av unga herrar och Oliver Twist funkar på en del unga damer. Inledningen till Varghunden förvirrar något och ingen brukar någonsin förstå vad den eländiga sälen gör i Kiplings Djungelbok. Nåväl, då jag brukar känna igen dessa reaktioner så är det inga större problem att adressera de olika problemen som uppstår.

Ett par saker som skett i år har dock varit något annorlunda än vad jag tidigare mött. En av de böcker jag brukar ha med mig är en av de där som alltid blir liggande. Det är synd eftersom det är en underbar bok men av någon anledning brukar den bli liggande. Så borde det också varit i år men av någon anledning har just denna fallit gruppen i smaken. Vad orsakerna till detta må vara kan jag endast teoretisera om men det drev mig ändå att påbörja denna bloggserie om vår lilla läsövning. Jag skulle vilja klura ut exakt vad jag gjorde för fel som fick en halv klass att kasta sig fram för att grabba ett exemplar av "Gullivers resor”

To Be Continued

Operation

2011-09-22T15:29:00.001+02:00

Imorgon skall jag sövas för första gången i mitt liv. På ett sätt känns det lite spännande att få uppleva det åtminstone en gång. Dessutom kommer det att kännas riktigt skönt att få ordning på mitt eländiga knä så att jag kan röra på mig som jag vill igen. Det har annars varit en tung höst där jag mer än en gång fått krypa av aikidomattan eftersom mitt knä inte velat göra det jag vill. Nu är det dock snart över efter tre månaders väntan.

Wish me luck

Thelema

2011-08-20T21:15:00.001+02:00

I juni skrev min vän och Sensei Stefan Stenudd ett inlägg på sin blogg som handlade om billiga viner från bordeaux, vilka man kunde inhandla på Systembolaget via deras hemsida. Själv hade jag aldrig nyttjat bolagets beställningssystem men blev ypperligt förtjust över möjligheten att köpa lite trevligare viner än de otaliga Rioja-flaskor som ockuperar min lokala butik. Nu är jag vare sig kunnig eller påläst när det gäller vin utan har snarare lärt mig att jag tenderar att tycka om vissa saker mer än andra. Amaroneviner, något äldre Bordeauxer och annat med lite kick i botten brukar falla väl på tungan. Tyvärr är de viner jag verkligen gillar ofta de viner som snabbt knatar upp i prisklass. De viner som Stefan rekommenderade låg dock mycket trivsamt i pris och låg inom horisonten för min magra sommarplånbok. Således var det med viss shoppingiver jag angrep Systembolagets hemsida och började shoppa.

Döm så min förvåning när jag fann följande artikel i sortimentet:

Nu kräver min upphetsning sin förklaring. För den som är bekant med Aleister Crowley och hans Liber Al Vel Legis, är förmodligen min barnsligt lättroade fascination för detta vin mer lättbegriplig men för alla andra så vore kanske en kortare bakgrundshistoria på sin plats.

Någon gång i mitten av nittiotalet när jag aspirerade på en plats i de ockulta cirklarna och således lierat mig med en av de större organisationerna O.T.O var det mycket av den aspirationen som mest bör sorteras in under coolhetsrekvisita men hur det än var så gjorde Crowley och hans Thelema, den religion eller filosofi han skapade, ett djupt intryck på mig och gav mig verktyg att fortsätta mina vandringar med. Vid något tillfälle lyckades jag köpa en flaska vin från en Sydafrikansk vingård som hette just Thelema, vilket i kretsarna föll sig som mycket coolt. Tyvärr var det den enda gången jag fick tag på det och sporadiskt genom åren har jag tittat i katalogerna för att se om nya årgångar kommit in.

Med detta blev min förtjusning och shoppingiver än mer entusiastisk och jag inhandlade genast ett antal av ovanstående flaskor. Så ikväll avnjöt jag en av dessa till ett lamm kokt i örter med grönsaker och ett hembakt bröd.

Vinet mina vänner var en trevlig upplevelse utan att vara spektakulärt. Det hade en attack och skärpa som väckte smaklökarna men smaken tonade snabbt av och gjorde vinet lättdrucket och behagligt. Det fungerar till vällagad men inte alltför avancerad mat men kan säkerligen även avnjutas precis som det är alldeles för sig själv. Ett fynd således och något som gör det värt besväret att böka runt i Systembolagets beställningssortiment.

Vinet på länk: http://www.snooth.com/wine/thelema-shiraz-2004-3/

Om mat och njutning och lite lokalreklam

2011-08-18T16:19:00.001+02:00

Hörby är på många sätt en paradox. Ett misshandlat läge, konstiga tidigare satsningar bort från Malmö och annat som ligger i historien borde tagit död på alla strävanden och förpassat byn till hålornas helvete men men riktigt så enkelt är det nu inte…

Bland många saker som kan nämnas som minst sagt fantastiska i Hörby är dess enorma fritidsgård, simhallen, och spontanidrottsanläggningen. På den privata sidan har jag avnjutit saker såsom La Cafés eminenta mackor och mycket njutbara espresso.

Kort sagt finns det en hel del att hämta i vår lilla by. Något som fick det att spritta av glädje i mig var att det öppnat en riktig köttaffär. För de av oss som har lite ålder eller bor så till att vi har haft tillgång till kött över disk så är en delikatessbutik något att värna.

Häromdagen köpte jag två välhängda biffar, vilka jag avnjöt medelst lättfrästa primörer, pommes frites och en enkel skysås. Den totala lyckan som infann sig när jag satte tänderna i kött som inte gasats utan istället fått tid att andas och på så sätt möras var en sådan där liten extrakick som man bara inte bör vara utan.

Att ha tillgång till god mat och goda råvaror är ett privilegium som Hörby bör vara rädd om. Det höjer byns status och erbjuder en servicenivå på den högre skalan. Att både fläsk och nötfärs är färskmald och dessutom billigare än i den vanliga matbutiken är ju inte heller fel…

Besök Delikatessen i Hörby och få kött som smakar som det skall smaka

I trädgården blommar det…

2011-08-10T23:57:00.001+02:00

I fristaden blommar det i omgångar och här är ett urval av det vackra:

Den här ängeln kom i år till min trädgård från Vidablick och den tycks ha funnit sin plats bland lavendel och tagetes….

Rödmalvan är en favorit. Blommorna är ätbara och smakar lite pepprigt.

Anemonerna sprider sig som ogräs men är som vackrast när de är lite kaotiska

Stockrosorna har inte gillat den blöta sommaren men en och annan blomma har jag fått…

Världen är en vacker plats ibland…..

Aleister Crowley as a pun and picture

2011-08-07T02:46:00.001+02:00

Uncle Al eller Aleister Crowley var en stor inspirationskälla för mig under många år. Hans texter och idéer, speciellt Liber Al Vel Legis ledde mig i ett sökande och ett arbete som öppnade dörrar för mig till både himlar och helveten… Crowley själv var tydligen rätt svår att ha att göra med och det tycks som om han haft vissa problem med sin egen inställning till manlighet och sexualitet. Med det sagt så stal jag titeln till en berömd bok, tanken på “Pride” och en bild på Crowley i en av sina vackraste poser. Sålunda får vi bilden “Pride & Predjudice”

Transferteknik och akryl 2011….

Näthat som motkraft

2011-08-05T01:02:00.001+02:00

När världen än en gång snurrat åt fel håll i form av ytterligare en galning reagerar folk på de mest skilda sätt. Själv önskar jag att jag kunde säga något smart eller inkännande eller något som inte bara blir fånigt men det går inte. Jag har inte förlorat någon och jag kan inte låtsas förstå. Nåväl någon klok nätmänniska räknade ut att den norske bajstemplaren ville bli sedd på ett visst sätt och därmed hade förberett massor av bilder på sig själv. Genom att ladda hem bilder på trivsamma saker som “bajs” och döpa om till exempelvis: anders-behring-breivik.jpg så har dessa glada nätmanipulatörer fått google bildsök att leverera bild på bajs som andra träffen vid ett namnsök.

Att på detta sätt sabotera dårens bild av sig själv och med lite tur sabotera hans varje försök att framstå som något annat än just avföring är lite kul på ett så där barnsligt underhållande sätt att det bara inte går att låta bli att haka på. Likt en Boggart skall fanskapet skrattas ihjäl och det vore underbart att sitta som en fluga på väggen och se när killen googlar sig själv och bara får upp parodier och bajs….

Så i den andan:

Magnus

Fan-Art revisited–Ronnie James Dio

2011-07-30T15:02:00.001+02:00

Ronnie James Dio var en fantastisk sångare och låtskrivare som följt mig genom större delen av mitt liv. Jag var inte beredd på den flodvåg av sorg som ansatte mig när han dog förra året. Nåväl Ronnie var känd som en av musikens trevligaste människor och han ägnade större delen av sitt liv åt att berika andra. Den typen av kärlek till sin nästa är inte bara svårt att stråla ut utan också svår att hämta upp ur sitt hjärta. Det är enklare att vara arg, att vara hatisk, att vara primitivt egoistisk. I dessa dagar när ondskan på så många sätt visat upp sitt ansikte är det kanske extra svårt. Under veckan som gått har Dios sång “All the fools sailed away” rullat mer än en gång och det är svårt att framhäva den kärlek till sin nästa som borde överskugga det hat man känner för de som orsakar så mycken ondska i vår värld.

Å andra sidan, kan ett barn som utsatts för en sådan mardröm som den i Norge finna i sitt hjärta att utstråla kärlek istället för hat så borde kanske fler av oss kunna göra detsamma….

till och med ett gammalt elakt troll….

Javisst ja, jag kom ifrån ämnet: Tavlan är en kombination av datorbearbetning, transferteknik och akryl….

och krönt av den store mannens ord……..

Att njuta i Fristaden

2011-07-20T01:46:00.001+02:00

För tusen år sedan i ett annat liv när jag ville odla örter och grönsaker och levde i ett sådant där “förhållande” som alla pratar omså fick jag skrivet på näsan att det kvädes en jäkla massa planerande och fixande för att få till ens den minsta samlingen kryddor. Döm om min förvåning när jag förra året skördade mina första kryddor efter blott en sommar och redan funderade på vad som skulle komma året därpå. Nåväl i år odlade jag även lite grönsaker och hade hjälp av en dam som inte bara ligger nära mitt hjärta utan också mitt sinnelag och därmed hakat på i skapandet av en något mindre planerad men ändock fullt fungerande köksträdgård.

Det är svårt att beskriva den förnöjsamhet som gives av att skörda litet av det man sått och därmed få ihop till en liten middag:

Lök lök lök och lite av löken skulle i salladen och en del skulle landa i maten. Gräslöken hörde hemma hos den färska potatisen som var ett resultat mest av ett infall.

Potatisen är bintje och någon annan sort som låg och grodde hemma när jag fick för mig att gräva ner den i ett hörn av trädgården. Så här mitt i sommaren är det rätt trevligt att gräva upp en eller två middagar så där bara på skoj

Ärtor är en sådan grönsak jag egentligen bara gillar att plocka från stänglar och äta direkt eller att smörsteka färskplockade sockerärtor som tilltugg till nästan vad som helst. I övrigt kan jag leva utan ärtor men så här är de gudomliga…..

Små primörer och mangold. Lättodlat och när det väl växer så växer det utan hejd. Lite smör och salt så lever de upp om man bara studsar dem i en panna.

Sallad har blivit mer än jag någonsin kommer att hinna äta upp men å andra sidan gör det ju inte så mycket…

Här är de smörstekta primörerna, ärtorna och mangolden tillsammans med ett par bitar grillad lax. Enkel och smärtfri mat utan egentliga krusiduller.

Och så hela matbordet komplett med sallad, potatis, gräslök, Crème fraîche och naturligtvis lite vitt vin att skölja ner anrättningen med. Njutningen i att inte bara äta god mat utan att äta maten man själv odlat är lite svår att förklara men nog inte så svår att förstå. Själv känner jag att just detta är en av de saker som jag både längtat efter och velat göra sedan många år tillbaka och faktiskt funderar på varför jag inte gjort tidigare. Nåväl, nu finns all tid i världen och imorgon skall jag nog gräva upp ett par potatisar till…

Bildkonst för de mediala

2011-07-17T00:00:00.000+02:00

Lady Gaga är för pop vad Marilyn Manson en gång var för rock. Denna högst imponerande dam har tagit världen med storm och hon är högst inspirerande. Det var därför med stor entusiasm jag använde henne som experimentmodell till en ny teknik jag fått lära mig av en slump. I grunden går det ut på att man använde laserutskrifter som en slags transfers vilka man kan placera på diverse olika föremål. Sagt och gjort och ett dygn senare så hade jag en första bild att arbeta med. Ett par dygn senare och ett antal lager färg så såg resultatet ut så här:

När skolan drar igång igen till hösten har jag för avsikt att lära mina grasshoppers i Median hur man gör sådana här och diverse andra trivsamma bilder förutsatt att jag kan skaka fram pengar för dukar och lim det vill säga.

Bilden “Mama Monster” Transfer& Akryl 40*60 cm 2011

Av Magnus Bäcklund

Om en bild del 2

2011-07-15T00:00:00.000+02:00

Romeros Modesty Blaise var och förblir en av min alldeles speciella förälskelser. Hennes äventyr tillsammans med den alltid lika resursfulle Willie Garvin Fyllde min barndom med drömmar om kärlek och vänskap bortom något jag sett i verkliga livet.

Nu är jag ingen Romero men bilden ovan är inspirerad av Romeros verk som synes nedan:

Att min bild fick lite annat stuk är knappast konstigt då mitt slutmål var ett helt annat. Sidorna på tavlan är täckta av ett collage av serier som komplimenterar bildens Succubi.

Bilden: “Desdemona” Akryl på Canvas 50*50 2011

Av Magnus Bäcklund

Om en bild

2011-07-14T03:49:00.001+02:00

Det är lustigt när man målar, eller i alla fall när jag målar, hur teman återkommer gång på gång. Just den här duken har många bottnar och det är förvisso ingen slump att de centrala figurerna är Magikern, De Älskande och Eremiten. Magikern reser sig ur det svarta havet och tar de första stapplande stegen. De älskande formar fundamentet och den trygga klippa som man kan vila på. Till sist framträder Eremiten och hans lykta lyser upp stigen mot evigheten. I tidernas begynnelse skymtar tornet och vid tidens slut brottas universum med evigheten.

Tack till Frieda Harris för inspiration till vissa av figurerna

Bilden “Tarok” Akvarell på Canvas 40*50 cm 2011

Av Magnus Bäcklund

Ego-boost snodd från en annan blogg

2011-07-08T23:41:00.001+02:00

Mina grasshoppers, nya som gamla, är mig ofta en källa till glädje så jag brukar med stort nöje följa deras eskapader i den elektroniska djungeln. Kunde således inte låta bli att dra lite extra på smilbanden när jag läste den här listan:

Ah tänk så lite som behövs för att lyfta självförtroendet hos en gammal lärare. Vi är förvisso inte bortskämda med beröm som kår .

Tack kära grasshopper. Du är en riktigt ball person du också och en konstnär i vardande…

En Sommarlista böcker tillägnad några av mina glada Grasshoppers Del I

2011-06-18T21:40:00.001+02:00

Läsandet som passion och upplevelse har varit något jag med allt större sorg sett minska hos mina Grasshoppers genom åren. Med hot, lock, pock och böner har jag om och om igen predikat, berättat och sålt in bok efter bok och nog lyckats ibland fast oftast inte. Jag fick dock ett önskemål från en av mina Grasshoppers om tips på mer eller mindre lättsmält fantasybetonad litteratur inför sommaren. Så nedan följer några av mina personliga favoriter i ingen speciell ordning alls:

Dresden Files

Jim Butchers serie om trollkarlen Harry Dresden utspelar sig i ett fiktivt Chicago där vampyrer, varulvar, demoner och diverse annat dräller runt och ställer till besvär. Här finns en rejäl portion humor, en hel del tragedi och i botten en relativt väl grundad kunskap om de ämnen och myter som dyker upp. Detta gör historierna om Harry inte bara underhållande och lättlästa utan också riktigt jäkla spännande.

Magician

Jag fick den första av dessa böcker när jag gjorde lumpen och sedan dess har jag levt med Midkemia och dess invånare. Pug of Crydee, en föräldralös pojk antas som lärling hos Crydees trollkarl men utan att visa någon större förmåga när det gäller de magiska konsterna. Långt senare och efter svåra umbäranden kommer han dock till sin fulla potential som en av de största magikerna i inte en utan två världar. Magician är den första i en hel räcka böcker skrivna av Raymond E. Feist.

Necroscope

Harry Keogh talar med de döda som innan Harry inte hade en aning om att de kunde tala med varandra. De döda älskar Harry för den värme och det hopp han ger dem. De älskar honom till den milda grad att de reser sig ur sina gravar för hans skull. Med de dödas hjälp bekämpar Harry ondskan i form av nekromantiker och andra mindre trevliga människor. Det finns dock ondska som går bortom allt vad mänsklig tanke kan forma och tänka ut. Wamphyri – vampyrer, evigt levande döda och evigt korrupta sprider de sin smitta i denna värld och nästa. Brian Lumleys böcker är skräck-fantasy med vampyrer som inte glittrar och som aldrig aldrig aldrig är mesiga.

Dragonlance

Margaret Weis & Laura & Tracy Hickman skrev några av de första fantasyböcker jag någonsin läst på engelska. Dessa böcker var rätt harmlösa och mycket mycket underhållande med sitt gäng hjältar ute efter att rädda världen. Karaktärerna var tydliga och mycket underhållande och storyn flöt på. Den elake och tragiske trollkarlen Raistlin Majere vars tvillingbror den snälle men dumme Caramon ständigt tar hand om, är en av fantasyhistoriens absolut största. Han aspirerar inte bara på makt utan absolut makt genom att transcendera och upphöja sig själv till gudomlighet. De timmar jag spenderade med Bröderna Majere, Tanis, halvalven och för att inte tala om Tasslehof, var några av de ljuvaste i mitt liv. Inte för att det är de bästa böcker jag någonsin läst men för den värme och glädje de gav en tonåring när han verkligen behövde det.

Lord Fouls Bane

Jag har aldrig varit så arg på någon karaktär någonsin som jag var på Stephen Donaldsons hjälte Thomas Covenant. Thomas är spetälsk och har, efter att ha varit på toppen, förlorat allt. Han är bitter och arg och kastas in i ett land som hälsar honom som frälsare men som han själv förnekar att det alls existerar. Det är en plågsam serie fylld av individuell ondska, tragedi och vämjelighet men också någonting helt annat.

Med dessa små tips lämnar jag för denna gång.

To Be Continued

Sommarlov

2011-05-25T10:41:00.001+02:00

Det sägs att man blir lärare av tre skäl och dessa är juni, juli och augusti. Om det vore så väl hade saken varit enkel men egentligen slutar vi inte förrän runt den 20:e juni och vi börjar igen den 10:e augusti så nja det är sju veckor istället för fem. Dessutom är det inarbetad tid och inte semester. Lärare arbetar helger och kvällar utan ersättning eller komp men i gengäld har vi då våra sju veckor. Nåväl det var egentligen inte det jag funderade på utan snarare vad sommaren innebär. Ofta fyller man den innan man ens har hunnit bli ledig. Själv har jag massor framför mig som jag borde gjort men inte hunnit med. Inför hösten skall jag rita ihop ett program för min kommunikationsgrupp och förhoppningsvis kunna skapa en kurs som ungarna gillar. Det är dessutom ett nytt betygssystem som skall rullas igång med allt vad det innebär. Hösten doftar hopp men har även en liten hint av skräck inför allt som är nytt. Anyways, förutom alla måsten så har jag en liten lista på ting jag skulle vilja hinna med:

1. Jag skulle vilja ta mig upp till Göteborg och hälsa på mina vänner och skaffa mig en ny tatuering.

2. Jag skulle vilja åka upp till Dalarna och hälsa på min mamma och pappa

3. Jag vill bada i havet, det är något jag inte gjort på tio år

4. Jag vill åka till Stockholm och träna aikido på Iyasaka

5. Plocka blåbär

6. Plocka jordgubbar

7. Bygga en damm i trädgården

8. Rensa stuprör

9. Skaffa ved

10. Bygga ett träddäck i trädgården att sitta på

11. Rensa ut skogen bakom huset

12. Åka på utflykter till exempelvis Kivik, Stenshuvud, och Skäret

13. Fixa min moped

14. Plantera ännu mer örter

15. Göra tvål, kryddor och oljor

16. Måla tavlor i lugn och ro

17. Krama på en speciell Dam

18. Göra färdigt mitt sovrum och få in lite möbler där

19. Träna Aikido i Brandbergen

20. Hinna umgås med de vänner både nära och långt borta som man inte ser tillräckligt ofta

21. Kastrera Katten

22. Ta hand om årets kattungar

23. Skriva lite nya låtar

24. Skriva färdigt min bok

25. skriva färdigt mina noveller

26. Bygga en ny musikdator

27. Åka på loppmarknader

Visdom från Etern

2011-05-20T22:08:00.001+02:00

Tanja Bergkvist - Genusvansinne och fördumningsindustri from LvMI Sverige on Vimeo.

Direktlänk | Tanja Bergkvists blogg | Alla filmer från FreedomFest 2011 | LvMI Sverige

Jag blev så tagen att jag bara måste lägga upp det här. Klokt, roligt och initierat får man sig en tankesmällare av rang från en underbart klok människa.

Om att odla sin trädgård

2011-04-26T00:48:00.001+02:00

“Det finns de som bygger sitt tempel inifrån och ut. Andra bygger sitt tempel utifrån och in. Vissa bär det med sig och gör en helig plats av varje punkt de stannar vid på sin resa. Andra bygger först sitt tempel för att sedan utgå från denna enda punkt ut till alla världens hörn liksom solens strålar.”

Ur Clavicula Regis

Solen smeker än en gång dagen och min morgon var en sådan som långsamt och med stor värme förde livsandarna till mitt bo. Överallt gror det, spirar det, frodas det och mer än en gång fnittrar jag förtjust över att saker tycks trivas i min trädgård. Helgens arbete har varit sådant att jag städat lite och byggt lite och satt lite här och där. Själv förundrad över saken har jag fått sällskap och assistans i min trädgård av en kär vän som mutat in några delar för grönsaksodling. Hon förde också med sig jordgubbsplantor som vi gav plats på en liten kulle. Någon timmes skuttande i skogen försåg oss med stenar och sedan var själva bygget raskt avklarat. Nu är i och för sig detta inte allt som ramlat i jorden under påsken utan det har blivit lite till…

I de blivande grönsakslanden är planterat lök, rödlök, vitlök, piplök, vattenmelon, rädisor, morötter, bönor, ärtor, vitkål, strankål, sallad, mangold och ett par sorter till av saker jag knappt minns längre…

I min fristad etablerar jag mitt tempel, mitt Khaba där saker lever och gror. Där kan jag bygga och skapa utan att egentligen ta hänsyn till annat än det höga nöjet att göra det jag gör. Och i sanning njuter jag varenda minut av tiden jag lägger i min trädgård…

Påsklovsskola Final

2011-04-21T23:39:00.001+02:00

Underbara, underbara, underbara grasshoppers. Jag vet, skolan är i kris och rubrikerna är svarta men då har man inte tillbringat påsklovet på FROSTASKOLAN tillsammans med vrålcoola kollegor och superbt envisa grasshoppers. Med visst våld och ett språk inte alltid lämpligt för klassrum klarade vi av ett irriterande prov i bråkräkning, en bunke kemirester, fick avslutat en uppsats om koncentrationsläger och en om det ädla polisyrket. Förutom detta har vi haft en far och son som under hela veckan arbetat med engelska under en kollegas överinseende och det verkade som en hel del lossnat. Tänk om den sortens genuint samarbete mellan hem & skola vore vardag. Jag är säker på att resultaten sett helt annorlunda ut då. Man lär sig massor under en sådan här vecka. Förutom att jag har haft möjligheten att se exakt hur gärna och hur mycket vissa är beredda att lägga ner på sina betyg så har jag dessutom än en gång fått se sidor av elever jag sällan har tid att uppleva annars. Mellan arbeten hinner vi diskutera allt mellan himmel och jord och det finns tid att faktiskt ha de där samtalen som annars hamnar på undantag. Detta är “livskunskap” fast på riktigt när man kan mötas som människor och som arbetskamrater. Jag har också fått helt nya betygsunderlag för vissa elever som jag fått möjlighet att studera i helt andra miljöer.

Vad är då det som gjort att det fungerat såpass väl som det gjort? Naturligtvis har det varit viktigt att ha kollegor som kan sina ämnen och som dessutom tycker att det är jäkligt roligt att arbeta så här. Dessutom har det funnits ett antal riktigt drivna föräldrar som hjälpt eleverna att komma till skolan. En rejäl frukost ordnad av Frida och damerna i köket samt den mycket väl begagnade tevagnen har i sig självt bidragit till mys, arbetsglädje och ork. När vi avslutade dagen idag rekryterade köket lite assistans från ett antal elever som sedan återvände med kladdkaka och glass, av vilket somliga åt betydligt mer än andra (inga namn nämnda hrm). Så när jag lämnade skolan lite strax efter ett var det med tillförsikt inför våren och ett lätt hjärta. Glad över vad som gjorts, stolt över alla dessa grasshoppers och med en förvissning om att jag älskar mitt jobb. Ingenting gör mig så trött, arg och frustrerad och ingenting annat gör mig så genuint lycklig som att se det här varje dag:

GLAD PÅSK GRASSHOPPERS

&
ALLA ANDRA OXÅ

Påsklovsskola dag 3

2011-04-21T00:00:00.001+02:00

Att påbörja en skoldag med gemensam frukost är både trevligt och närande. Idag hade Frida i köket även gjort iordning smoothies för den hugade. Utan att egentligen tänka på det vaknar man upp och går till arbete med ett extra leende efter att ha ätit tillsammans.

Dagens övningar var förvånande intensiva trots att några elever fallit ifrån. De som kom var dock än mer motiverade och arbetet fortgick under hela förmiddagen utan någon egentlig paus. Själv lyckades jag knappt stjälpa i mig mer än två koppar kaffe på hela dagen. Jämförande religionsuppsats och krig med diverse förvirrande statistiksiter var på programmet förutom tyska, matematik och en eller annan punkt fysik. Någonstans i detta lyckades vi konstatera att hinduer inte äter ko men att vi gör även om vi kallar det nöt. Konversationen ramlade dock snabbt till det rent komiska när skillnaden på en oxe och ko skulle utredas och eleven av någon anledning ansåg att den största skillnaden var längden på hår samt att det var äckligt att äta ko men inte oxe.

Ett annat gäng har tillbringat hela lovet i musiksalen repandes och repandes lite till. Det är riktigt roligt att se resultaten av deras arbete allteftersom det fortskrider. Imorgon är sista passet och tid att sammanfatta……

Påsklovsskola Dag två

2011-04-20T01:47:00.001+02:00

Lyckligtvis har ryggskottet jag ådrog mig i helgen äntligen börjat släppa och dagen var något mindre smärtsam. Jag slapp även simhallen då det inte dök upp några hugade simmare. Dagen bjöd annars på en återgång till kemin vilket till slut avslutades med två lyckade prov, en hel del bråkräkning samt uppsats om koncentrationslägren under andra världskriget. I de andra salarna har det betats massor av SO samt engelska, tyska, franska och det språk som är ett fullständigt mysterium för mig, spanska.

På ett helt annat plan har jag gjort ett par mycket nyttiga observationer: En grasshopper vars uppsats varit en särdeles sen historia har i den här miljön visat sig vara en utmärkt pedagog. Jag har med stigande förtjusning studerat när denne instruerat sina kamrater i diverse ämnen och assisterat dessa med deras uppgifter på både föredömliga såväl som mycket finurliga sätt. Om ingenting annat än detta kom ut av en sådan här vecka vore det ändå ett gott arbete. Tanke, analys och förmåga borgar således för goda betyg oavsett om grasshoppern vågar sig ut på författarbanan eller inte. Det är en fröjd att se elever använda sina förmågor och ett privilegium att få vara med….

Påsklovsskola Dag 1

2011-04-19T01:29:00.001+02:00

Återigen samlades vi då på lovet för att ägna oss åt skola. Den här gången kom även en förälder med vilket var riktigt roligt. Vi började dagen med frukost, lite lagom förvirring och sedan snabbt in i arbete. De flesta föll snabbt in i rytmen även om det tycktes råda lite missförstånd över villkoren då en ung herre frågade om han skulle få frånvaro om han tog rast. Ibland tycks frivillighet inte riktigt vara samma sak för alla. Nåväl, när arbetet väl kommit igång så flöt det på rätt bra. En hög bråkräkning, resonemang om en uppsats och lite Islam mellan varven var delar av vad jag hann med. Jag fick dock god hjälp av en av mina grasshoppers som tog över kemin och gick igenom joner tillsammans med ett par damer. En annan ung dam bråkade med gaser och det var enklare att reda ut.

Totalt var det ännu en sådan där dag när det känns som om det finns väldigt gott hopp om världen…Imorgon skall visst folk simma.

Dagen innan

2011-04-17T23:54:00.001+02:00

När tanken väcktes om att hålla lovskola var det mer än en som undrade hur det skulle gå. Skulle någon överhuvudtaget vara intresserad? Första varvet lockade runt trettio elever och det såg vi alla inblandade som en sorts succé. Inför påsken är det en bra bit över fyrtio elever som önskar komma till skolan under sitt lov och arbeta med sina betyg. Tanken svindlar när man tänker på det.

Det ger en helt annan bild av skolan, dess elever och lärare när man tillsammans strävar efter bättre resultat. Elever vill lära sig och lärare vill lära ur. Det är någonting vackert och någonting som inte får glömmas bort i det mörker som rapporteras från våra skolor. Jag tänker inte påstå att allt är perfekt men jag tänker fanimig påstå att allt inte är fel.

Än en gång kastar vi oss tillsammans mot murarna och när jag går här hemma och svär över mitt ryggskott så tänker jag att det nog går att jobba de där tre timmarna om man bara biter ihop lite…..

Lovskola Revisited

2011-04-06T01:30:00.001+02:00

Snart kommer påsken och med den ytterligare en satsning på Frostaskolans lovskola. Förra gången vi försökte hade vi relativt fullt hus och när veckan var slut var de flesta av oss inblandade väldigt nöjda med det som åstadkommits.

Själv hoppas jag på samma sorts succé igen. Den alltmer öppna, dynamiska och formbara skolan borde kunna finna alltfler vägar att nå de mål vi är satta att nå. Tyvärr finns det saker som är svårt att göra utan övning.

Det går inte att bli en riktigt duktig idrottare utan att faktiskt utöva sin idrott. På samma sätt är det svårt att bli en duktig student utan att studera. Således lär man sig inte att läsa om man inte läser och man blir knappast mer avancerad om man inte försöker sig på svårare text.

När vi som lärare och elev i ett annat sammanhang tränar Aikido så lägger vi nästan hela tiden på teknik. Varje pass nöter jag ingångar, steg och massor av detaljer. Den fysiska sidan av träningen kommer dock till korta eftersom jag lägger väldigt lite av min tid på att låta folk springa runt runt. Orsaken till detta är att de kan öva detta hemma eller var som helst och behöver inte min kunskap som instruktör. Det är något man gör ändå. Bekymmer med tekniker, diskussioner om fall eller bekymmer i själva genomförandet lyfter vi däremot ofta upp på mattan tillsammans och resonerar om. På så sätt maximeras vår tid tillsammans och vår kunskap utnyttjas fullt ut.

När det gäller skolan har jag inget absolut svar på förhållandet mellan övningstid och inlärning. Jag vet bara att det tar fler timmar än vad skolan har att nå en läsförståelse och läshastighet som motsvarar de krav som vårt moderna samhälle ställer. Jag vet också att det finns elever på högstadiet som i slutet av nian har riktigt svårt att ta sig igenom de texter som ingår i det nationella provet i svenska.

Jag ser elever som på högstadiet räknar på fingrarna eftersom deras multiplikationstabell är minst sagt osäker och därmed får de arbeta dubbelt så hårt för att lösa relativt enkla problem.

Att öva och att lära sig – Att kunna och att kunna använda

Med allt detta sagt är det nog bra att skolan är öppen fler timmar eftersom det då finns utrymme att kanske ta igen de där sakerna man inte hunnit med. Än viktigare är nog det faktum att man får möjlighet att fördjupa och verkligen arbeta med ett ämne, en problemställning och den som försöker förstå. Jag gillar verkligen när skolan blir individanpassad. Jag gillade också stämningen sist och ser fram emot något liknande.

Ps I år verkar det som om alla mina grasshoppers klarade sina Nationella Prov i Svenska. Shiiit vad jag gillar mina duktiga ungar, de får halvmessyrer som mig att se bra ut Ds

Interrim

2011-04-02T20:23:00.001+02:00

“Värdig”?

Sade hon tvekande

Förskräckt,

Viskade jag med läppar

Mot hennes nacke

“Du är värdig allt

allt”

Misfits - E4.com

2011-03-26T17:37:00.001+01:00

När engelsmännen gör TV-serier smiskar de ofta rumpa jämfört med ett visst annat engelsktalande land. MisFits är en serie som andra bara kunnat hoppas på att vara. En underlig storm ger ett okänt antal människor olika förmågor och vi får följa fem av dessa lite mer ingående. De fem är alla dömda till samhällstjänst efter att ha begått lite olika brott och kan milt uttryckt sägas stå lite utanför samhället. I det första avsnittet tvingas de ta död på sin övervakare och sedan fortsätter det att bli allt mer komplicerat.

Serien är rå, oborstad, orädd, naken, blodig, rolig, obehaglig, underhållande, absurd och sedan bara rullar det på. För älskaren av kvalitétsunderhållning med absurd twist är detta några timmars underhållning jag hoppas får lov att fortsätta förgylla mina kvällar.

Ja just det….länken går till den officiella siten… Vet inte om den dyker upp i en svensk kanal men annars finns den att köpa

Misfits - E4.com

SnapIt Screen Capture | Easy Screen Capture, Screen Grabber, Screen Recorder - one click

2011-03-05T01:16:00.001+01:00

Dags för lite reklam…

Jag fick det här programmet skickat till mig för ett antal månader sedan och i ärlighetens namn var det ingenting jag egentligen hade någon användning för under den första månaden jag hade det installerat. Av flera skäl fick jag dock senare användning för att ta screen captures av, inte hela skärmen utan delar. Slumpen, synkroniciteten eller möjligen gudarnas sinne för humor gjorde att detta program faktiskt räddat huden på mig vid ett antal tillfällen den senaste tiden. Egentligen gör det inte mycket:

Man drar igång det och nästa gång man trycker på ScreenCapture så får man möjlighet att dra en ruta. Den ruta man dra blir bilden. Riktigt trevligt när man behöver ett utsnitt av en web-sida eller en del av ett dokument.

För det få kronor det här kostar är det en livräddare…………….

SnapIt Screen Capture | Easy Screen Capture, Screen Grabber, Screen Recorder - one click

Lovskola Dag 5 Avslutning

2011-02-25T21:30:00.001+01:00

Trött, trött, trött…

När folk som inte arbetar i skolan ondgör sig över att lärare jobbar för lite bygger det ofta på en missuppfattning om vad vi gör. Nåväl, idag var det segt att vakna. Sista dagen till äran hade några av våra grasshoppers fått för sig att vi skulle baka, en övning jag inte är så förtjust i. Jag gjorde sålunda en sockerkaka som jag spetsade med massor av kakao, citronskal, extra mycket smör och massor av finhackad mörk choklad vilket skapade en chokladkaka med extra choklad. Genom att byta ut lite av mjölet mot rismjöl fick dessutom kakan en lite annorlunda textur. Emmely hade gjort kanelbullar och en av våra grasshoppers bakade kladdkaka. Till frukosten hade dessutom vår fantastiska matchef Frida bakat scones så magen och centrum fick därmed sitt innan dagens arbete tog vid.

Så här sista dagen rådde viss trötthet hos de tidigare så entusiastiska grasshoppers som faktiskt varit hos oss hela lovet. Några lyckades dock med att få färdigt både uppsatser och inlämningar, något bildarbete och en mängd matte.

Så här i backspegeln går det att se ett antal positiva effekter av veckans arbete.

En fördjupad diskussion om betyg, uppgifter och hur man genomför olika moment har utvecklats under hela veckan. Dessutom tycker jag ha fått en betydligt större förståelse för andra ämnen jag inte alltid har så stor kontakt med.

Tid och möjlighet att svara på frågor. I ett idealiskt samhälle hade jag tid att vänta in eleven och låta frågor utvecklas naturligt. I ett stort klassrum är detta sällan möjligt men det var oerhört behagligt att arbeta på det sättet.

Större elevstyrning av skolan är möjlig förutsatt att samhället och vuxenvärlden tydligt definierar vad dessa förväntar sig av eleven. Det innebär att abstrakta målformuleringar är en för obegriplig instruktion som därmed ignoreras.

Den fördjupade kontakt mellan elev och lärare som kommer av att arbeta så tätt ihop ger en fantastisk möjlighet att komma ner till det som behövs och göra ett arbete som känns lönande.

När nu veckan är slut känns det som jag kan återvända till mitt vanliga schema med stolthet över mina grasshoppers som än en gång visat sig så mycket större och så mycket starkare än vad jag vågat hoppas

Ave

Magnus

Till FROSTASKOLAN där jag arbetar

Lovskola Dag 4

2011-02-24T21:54:00.001+01:00

Gårdagens aikidopass var ett rätt intensivt sådant som drog med sig ett sent eftersnack. Med det var jag sen, sen, sen imorse och kom inte till skolan förrän strax innan nio. Tur är väl det att mina strålande kollegor var på plats och hade fixat frukost med god hjälp av damerna i matsalen.

När dagen sedan rullade igång blev det än en gång dags att bita i blandade ämnen. Själv gjorde jag mig skyldig till en liten elak bluff och lurade en av eleverna att göra ett gammalt nationellt prov i engelska från gymnasiets A-kurs. Minen hon gjorde när hon insåg att hon klarat ett A-kursprov var dock värt den hemska synden att lura sina grasshoppers. Det är knepigt vad självförtroende kan innebära när det är dags att göra prov.

En annan av dagens närvarande gav sig i kamp med en gammal rest om ryggradslösa djur och lyckades, i och med detta, att göra sig av med alla gamla No-rester som legat och tryckt i bakhuvudet. Det gör att vi kan lägga lite tid på att reda engelska.

Engelska är en av de där stötestenarna för massor av elever och tyvärr allt oftare även svenska. Ett av problemet tror jag är att man inte tar in information via böcker på samma sätt som man gjorde tidigare samtidigt som mycket av den information vi “läser in” i skolan är text. När man dessutom nöjesläser lite så blir det svårt och tar lång tid att koda av information man behöver.

Det irriterande påståendet att “man omges av så mycket engelska nu för tiden” och att det på något sätt skulle ge upphov till en slags automatisk språkinlärning är förmodligen en jätterosa elefant i vårt pedagogiska glashus. Man lär sig inte saker man inte använder. Oavsett om man ser massor av engelska serier eller lyssnar på musik eller vad man än gör så gör det väldigt liten skillnad om man tar emot det passivt.

Det intressanta är dock inte att peka ut vems felet är utan snarare vad man gör åt det. Jag vill återigen lyfta det jag tror är framgångsfaktorerna framför alla:

Låt lärare arbeta med elever. Att sitta på kontor och skriva rapporter, utlåtanden, IUP, osv osv istället för att vara i klassrummet skulle jag vilja hävda är kontraproduktivt ur elevens synpunkt. Istället för att jag som lärare sitter någon annanstans och skriver om elevens brister är det väl rimligt att jag arbetar med eleven för att avhjälpa brister?

Så här dag fyra när grasshopper efter grasshopper tar sig igenom prov och vissa kollegor till och med fick ett frieri av en mycket lycklig ung herre som just blivit godkänd blir man både varm och stolt över både kollegor och grasshoppers och deras föräldrar som stöttat dem att komma in och kunnat skapa en förändring. Vad det visar tycker jag är att viljan finns hos elever att klara sina resultat och möjligheten finns där när det finns folk. Tid med elever och lärare, inte fler prov och inte fler saker som innebär att jag arbetar på kontor. Elevtid är skolans värdefulla tid vi måste lyfta fram och värna.

mer om FROSTASKOLAN där jag arbetar

Magnus

Blogger Labels: Lovskola,elever,gymnasiet,självförtroende,Engelska,synpunkt,eleven,frieri,föräldrar,viljan,möjligheten,Elevtid,grasshoppers,grasshopper

Lovskola Dag 3

2011-02-24T01:46:00.001+01:00

Med tredje dagen avklarad kan jag konstatera ett par saker. Det första är att jag inte fattar ett smack. Det andra är att det inte gör något. Dagens samling av grasshoppers gled in med ett leende och fortsatte under hela arbetet att förnöjt sippa te och plöja sexualkunskap, ryggradslösa djur, Jesu liv, västfronten, deckare och en del engelska. I de andra klassrummen var det matte, so, kemi och så vidare. På stående fot resonerades vidare om lite mer öppettider i skolan och när rektorn varit på besök tror jag att det kommer att finnas något sådant framöver.

En av mina unga herrar har i två dagar slitit med fysik och fysiklaborationer, något som gett honom möjlighet att få tio poäng till i jakten på gymnasieplats. Dessutom tuggade han SO idag med den hedern.

Allt detta begriper jag. Vad som var svårare att begripa var de elever som egentligen inte behöver vara där men som kommer ändå för att de trivs. Som sagt jag fattar ingenting men det gör inget. Framåt halvtvå-tiden en och en halv timme efter officiellt avslut var det så dags att gå hemåt.

Shit vilka fantastiska grasshoppers man har ändå…

Lovskola Dag 2

2011-02-23T01:04:00.001+01:00

Tempot blev betydligt lugnare idag. Något färre elever med en något större koll på vad de ville arbeta med gjorde saken lite lättare. Ett par engelskuppsatser, lite deckararbete, lästräning, biologi och förberedelser inför muntlig framställan. Lagom till halv tolv var det dock en och annan som kroknade något och den sista perioden blev lite av varje. Lite knepigt kanske att en del grasshoppers väljer att inte bara komma till skolan på lov utan att de också väljer att stanna kvar, om inte annat bara för att sitta och prata och drälla lite. Det får mig att fundera över om inte skolan ibland borde hålla öppet lite längre. Den avslappade miljön som blir när lärare och elev kan, med en tekopp i handen, sitta ner och resonera om en uppgift är en lyx som nog inte går att underskatta. Detta är mentorstid på riktigt och det är när killen knåpat ihop sin jäkla uppsats och för sig själv kan se att den blev riktigt bra som det här jobbet verkligen är ett lyft.

Lovskola dag 1

2011-02-22T01:33:00.001+01:00

Lite tveksam inför dagens övningar kastade jag mig in i en bil som efter en stillastående helg bestämt sig för att starta på fel cylinder. Utan tomgång och utan egentlig acceleration tog jag mig till skolan denna första dag på sportlovet.

Kloka och duktiga kollegor var redan på plats när jag kom och det skulle visa sig att även matpersonalen assisterade så att det serverades frukost innan det var dags för skola.

Döm om min förvåning när jag därefter hade ett klassrum fullt med ungar arbetandes i godan ro i stort sett resten av dagen med endast korta pauser. För mig själv blev det ett kryssande mellan ämnen, tidsepoker och språk.

Pinsamt blev det när jag skulle översätta och förklara elmotorer, likström och växelström på engelska….allrahelst när det var 25 år sedan sist när det gäller fysik och motorer har aldrig varit min starka sida.

För ett gammalt Metal-Head borde kopplingen mellan dessa och ett favvis-band varit omedelbar men men man kan inte komma ihåg allt. Numer vet jag i alla fall att det heter Direct Current och Alternate Current eller om man så vill AC/DC……

Det var dock både härligt och nyttigt att se hur väl det här gänget ungdomar arbetade med sin skola och jag hoppas att de upplevde att dagen varit givande…

MER OM FROSTASKOLAN

Bardot - protesterar hos miljöministern « Politikerkollen

2011-02-09T22:50:00.001+01:00

Allas vår favvis-rasist-tant Bardot ger sig in i vargdebatten. Den komiska svenska vargskräcken må vara ett kapitel som finner sitt ursprung i Emil I Lönneberga och som sådan en nationell pinsamhet men vi har alla våra nationella kors att bära. Frankrike har Brigitte Bardot. Jag minns när hon protesterade mot att man sköt vildhundar i Rumäniens huvudstad samtidigt som barn i den staden levde i kloakerna. Hennes främlingsskräck och knaspolitiska utspel har orsakat en del klammeri med rättvisan och ett mysigt citat ur en av hennes böcker kanske illustrerar saken:

"My country,
France, my homeland, my land is again invaded by an
overpopulation of foreigners, especially Muslims."

Ur en artikel i The Guardian

Från blondinen som sägs ha sagt att hon skall “flytta till ett land där man inte tar emot utlänningar” kan man knappast ta något överhuvudtaget på allvar, inte ens när hon kanske har en liten poäng. Det finns fler djurvänner och vegetarianer i historien som varit allt annat än trevliga men som säkert hade uppskattat både henne och kräket Jean-Marie Le Pen och hans franska nassar.

Vi andra skakar på huvudet och fnissar lite åt fåntratten

Bardot - protesterar hos miljöministern « Politikerkollen

Carl Bildt: Friheten på nätet behöver FN-skydd - Debatt - Expressen.se

2011-02-08T20:12:00.001+01:00

okej och när tänker du skydda oss Calle? När tänker du lagstadga vårt skydd mot konstiga bolagspoliser och andra fluktare som gräver sig in i våra liv med hjälp av de lagar och organisationer ni politiker skapat. Från höger till vänster har ni rullat runt för mystiska bolag och släpat resten av oss till en slags "köp skit eller bli stämda"-System. När tänker ni skydda oss mot FRA, IPRED och alla andra sköna övervakningssystem ni utsatt oss för de senaste åren?
Frihet är många saker och ibland är frihet att slippa en Bryssel-advokat i sin brevlåda eller upp i rumpan..............

Carl Bildt: Friheten på nätet behöver FN-skydd - Debatt - Expressen.se

Nationella Prov & Graderingar en gång till

2011-02-08T07:19:00.001+01:00

Något sömndrucken och lite stel sitter jag i köket och sippar på en kopp Koh-I-Noor och går igenom detaljerna inför morgondagen. Har jag gått igenom de saker som behövs? Har jag förberett dem på rätt sätt och känner sig alla verkligen redo för proven imorgon? Återigen är jag lika nervös som säkerligen flera av mina elever är. Kanske är det idiotiskt eftersom mitt liv är betydligt mindre beroende av resultatet på de här proven än vad deras är. Ändå är jag nervös.

Ibland när jag läser tidningar verkar det som om lärare och elever har ett motsatsförhållande där vi är någon slags kombattanter. Naturligtvis är en sådan tanke absurd. Vad skulle jag göra där om min ambition inte var att mina ungar skulle klara sig så bra som möjligt? Det är välan självklart att min ambition och ja till och med min jäkla heder och yrkesstolthet kräver att mina elever blir riktigt duktiga och helst samtidigt inte lär sig att avsky ämnet jag vill lära ut. Att ens behöva påpeka något så självklart som ovanstående känns lite dumt men jag tror ändå det behöver sägas.

I en annan roll var jag idag med om ytterligare en examination när mina goda vänner från ENIGHET var på vår klubb och graderade mina elever i Aikido. Hörby Aikidoklubb är en liten grupp tränande som träffas två gånger i veckan och tränar med den entusiasm och glädje som brukar prägla en aikidomatta. För mig har det alltid varit ett mysterium när elever faktiskt fortsätter år efter år och ödmjukt tvingar det mig att bli bättre, om inte annat så för att jag skall kunna fortsätta att förmedla saker till dem.

När så det är dags för graderingar och deras och mitt arbete skall prövas vankar jag natten igenom med tankar om vad jag glömt, visat fel eller kanske till och med låtit bli. Jag prövas genom mina elever och mäts eftersom deras misslyckanden är till sist faktiskt mitt. Ansvaret är mitt.

När så dagen är över och graderingen är genomförd och allt har gått bra så lättar trycket och genast börjar jag fundera på vad som komma skall. Jag hatar och älskar ansvaret på samma gång.

Nu vankar jag återigen inför mina grasshoppers stora dag imorgon. De har jobbat så hårt och stått ut med så mycket för att kamma hem det här. Ibland kikar jag på dem i smyg och blir nästan knäsvag när jag inser hur viktigt det är att jag i alla fall inte strular till det för dem. Sov gott grasshoppers. Som ni med förtroende lägger er tid i mina händer, så lägger jag min heder, mitt huvud och mitt hjärta i era.

Lycka till imorgon

P.s något försenat eftersom stormen klippte ström och därmed modem D.s

Fritt fram på högstadiet? Vad är problemet?

2011-01-29T00:53:00.001+01:00

Elisabet Sandlund på tidningen DAGEN ondgör sig över Utbildningsradions nya Sexualupplysningsfilm. Hon menar att det hela spårat ur eftersom, hemska tanke, den kan ju uppmuntra till sex. Sedan gör hon en av de där irriterande kopplingarna som jag är så erbarmligt trött på: Hon väljer att koppla saken till alkohol och droger på ett sådant sätt att hon sätter likhetstecken mellan alkohol och sex.

Hon skriver:

”Och anta slutligen att svaret från UR:s experter går ut på att beklaga att vi har en lag som förhindrar alkoholförsäljning till minderåriga men att det självfallet är fritt fram att supa till om man ändå kommer över sprit.
Det vill säga man gör lagen till problemet och inte det 13-åriga barnets längtan efter att få prova, som i stället bejakas”

Genom att göra denna fulkoppling jämför hon bruket av ett gift med utförandet av en av våra mest basala och livsbejakande handlingar. På så sätt kopplar man båda till en negativitet och en fara på ett sätt som näppeligen kan vara motiverat. Det är beklämmande att vi som art, trots vårt intellekt, inte lyckats komma längre i vår tankeverksamhet. Avslutningen av texten och dess placering avslöjar dock avsändarens Pahlinistiska ursprung när hon säger:

”Sexualiteten är en gåva från Gud, en källa till glädje när den hanteras ansvarsfullt. Men det är allt annat än ansvarsfullt att uppmana och uppmuntra pojkar och flickor i de yngre tonåren till experiment som kan få av dem oanade och förödande konsekvenser.
Vuxenvärldens uppgift är en annan och här bör lagstiftningen vara ett stöd, inte ett problem”

Nej lilla damen. Problemet är inte sex eller att undervisa om sex eller att undvika att skuldbelägga, förbjuda och vrida sönder ungdomars funderingar. Problemet är precis som så många andra gånger, vuxenvärldens ovilja att finnas till hands, stötta, svara på frågor och hjälpa när vi behövs. Problemet blir när den vuxne vägrar svara och överger någon att fäkta för sig själv när den behövde stöd. På samma sätt är inte datorn, tvn, videospelen eller musiken problem. Det är den övergivne som kan sitta timme in och timme ut ensam och utan någon att reflektera med som är problem.

Informerade och utbildade barn och ungdomar är inte ett problem. Övergivna ungdomar som hamnar i situationer de saknar kunskap om är de som drabbas av olycka i de allra flesta situationer.

Fritt fram på högstadiet? « Dagen.se - Nyheter om kyrka och samhälle

En stilla hälsning till idioten i Umeå

2011-01-26T01:21:00.001+01:00

Varning kan uppfattas som skadlig bland töntiga kränktroll och kan få dessa att gråta, samt skicka ytterligare en meningslös kostsam anmälan till valfri idiotombudsman

Kära moder Svea.

Det är med sorg jag skriver till dig i denna tid av dumhet då kränktroll och orwellianer förökar sig fortare än den genomsnittliga kloakråttan samtidigt som snittkunskaperna bland de homo sapiens som finns kvar minskar i takt med antalet dokusåpor på TV.

Det är djupt fascinerande att studera hur sexualskräcken än en gång sprider sig på nästan viktorianskt sätt och man undrar om den amerikanska Pahlinist-rörelsens ansamlade stjärtgaser förgiftat sinnet på en och annan Svensson.

Som ett svar på en brist i sexualundervisningen i skolan har UR tagit fram en sexualupplysningsfilm i samarbete med RFSU. Filmen tar i animerad form upp de vanligaste frågorna ungdomar har om sex och den har i dagarna distribuerats till samtliga skolor i landet som en hjälp i undervisningen.

En privatperson i Umeå har dock funnit filmen opassande av någon anledning och anmält saken till polisen.

En kort notis från SVERIGES RADIO om saken

och från NORRAN

och VÄSTERBOTTENSKURIREN i vilken man kan läsa:

“Umebon menar att detta är olämpligt med tanke på handling och målgrupp, som är elever på högstadiet.”

AFTONBLADET har även det en liten artikel på ämnet.

Själva FILMEN finns att se på URs hemsida

Någonstans inom mig moder, hoppas jag att det hela är ett försök att skapa en debatt om hur fånigt och orimligt långt vår nyfunna sexualskräck har gått de senaste tio-femton åren. Jag hoppas att det är ett försök att påvisa orimligheten i förbud mot tecknade bilde, inskränkningar i yttrandefriheten och allmän nymoralistisk dumhet.

Jag är dock inte så hoppfull moder men kanske kanske…

Och till snubben i Umeå: Lyssna på sången ovan, njut av en rektal balk och om det inte funkar för dig så finns det säkert ett Talibantält någonstans på något berg där din typ av funderingar funkar.

Magnus

Blogger Labels: Umeå,moder,Svea,dumhet,Pahlinist,Svensson,RFSU,ungdomar,undervisningen,saken,SVERIGES,RADIO,NORRAN,VÄSTERBOTTENSKURIREN,Umebon,AFTONBLADET,debatt,förbud,Talibantält,kränktroll

Nöje, Såpor och Skit man betalar licens för Nöjesbladet | Aftonbladet

2011-01-10T23:03:00.001+01:00

Jag kräks på dessa jävla dokusopor. Det är fascinerande att man i ena änden anser att man skall göra saker för att förhindra mobbing och trakasserier och i andra änden lyfter fram just sådant beteende.

Vad har vi inte provat? Kanske något av nedanstående

"Husfrid" - Femton hemlösa, en lägenhet och tre överarbetade socialtjänstemän och sedan får fem brats från Stureplan rösta ut dem en efter en? – Vardagsrealism och övelevnadsexperiment i ett.

“Big Brother – Familjen” Femton vardagsfyllon och deras familjer i Big Brotherhuset med obegränsad mängd sprit och vadslagning på vems blåmärken som är värst varje vecka? Rikskända nyktra alkisar och notoriska hustrumisshandlare ingår i juryn som bedömer stil och form på både rundpallar och kaskadspyor.

”Tiggarrundan” Romer från Rumänien coachas av ett telemarketingföretag och släpps sedan i sektorer av Stockholm. Deltagarna tävlar därefter i flaskinsamling, tiggeri på tid och mest ömkliga syn i ett gathörn. Naturligtvis har man en extra snyftarkategori för barnen och man får följa dramatiken när familjens yngsta varje dag tvingas snatta mat till resten av familjen. Varje veckas röstas en familj ut och skickas hem. Vinnaren får en sprillans ny Winnibago… Juryn består av femton Epakörande Svergiedemokrater från Svalöv.

“Höften, Hoppet eller Hopplösheten” – Pensionärer i kö för höftledsoperationer får tävla mot varandra i lustiga lekar såsom rullatorrace och vidrigaste liggsåret. Förlorarna röstas ut varje vecka och placeras längst bak i kön. Den käcka leken leds av Arne Weise och varje vecka kallas familjen in för att böna och be för sin gamling varefter tittarna ringer in och röstar.

“Självmordsgänget” Ett antal självmordsbenägna placeras på en avdelning där de med hjälp av skådespelare och volontärer får återuppleva sina mest traumatiska upplevelser. Vi får följa mobbing, trakasserier och annan terror med skrämmande verklighetsförankring. Varje vecka får deltagarna sedan välja om de vill snurra på självmordshjulet eller försöka leva en vecka till. Hjulet innehåller sedan allt från smärtfria tabletter till mindre behagliga frånfällen som exempelvis lut. Tittarna kan påverka utgången av hjulet genom att ringa in. Deltagarna själva når sitt avslut som en mer eller mindre trevlig överraskning.

Hundar, ungar och allt annat vi kan plåga, hänga ut och håna är tydligen det som är roligt och det som är underhållning. Kanske är det något som följer i den själsliga misär som följer ett allt snabbare snurrande klot. Roms dekadans blev värre och värre till dess riket föll sönder. Hur illa behöver vi bli innan vi faller sönder?

När mobbning är bredkultur är det fan inte konstigt att simpel mänsklighet kommer i andrahand.

Magnus

Rasande – över nya hundsåpan i SVT | TV | Nöjesbladet | Aftonbladet

Vägens Femte Kantat

2011-01-07T20:13:00.000+01:00

Att leva är att vara i ständig rörelse och i ständig förändring.

Sann förändring och därmed utveckling sker i samspel med de man möter på vandring med öppna ögon.

Sånger i kanon, klanger och harmonier, crescendon och diminuendon, själva dialektiken mellan instrument i vitt skilda sektioner av en orkester - Solon, duetter, blåtoner och klangexperiment – På dessa sätt är naturen hos den musik vi skapar tillsammans och i den naturen bör interaktionen mellan människor vara.

En del människor fruktar detta så starkt att de söker styra sin omgivning med partitur så rigida att musiken klingar död mot en grå himmel.

Sådana människor hävdar att just de har sanningen och kedjar därmed sina sångarfränder till sitt orkesterbås och gör dem till slavar.

Slå hårt och utan nåd då någon söker kedja din hals och tygla din röst.

Är det icke sagt att du inte har någon annan rätt än att göra det som är din sanna vilja?

Att leda andra till ljuset – Min sång är av gud och därmed den enda sanna – Jag gör det goda för mina medmänniskor och därmed räddar jag deras själar till gud.

Så talar den mörke dirigenten – Så talar den vars kärl flödar över av svart förruttnelse – Så talar livets förrädare och de levande dödas härförare.

En sådan sång om kärlek dånar av undergång och till dess toner vandrar skuggornas arméer över saltade jordar, dess generaler förblindade av sina egna vanföreställningar.

Slå vakt sångarfrände om din egen röst även då du sjunger i kör.

Lägg till men lämna den som alltför strikt söker att få alla stämmor att låta likadant.

Slå vakt om dig själv så att du inte tror dig så unik att du inte längre kan sjunga tillsammans med andra.

Minns hur de bleka och blodfattiga sitter på sina kammare och som i feberdröm stirrar ut på ett liv de inte längre har någon kontroll över.

Vad för visdom kan en självspäkare ha funnit när han inte ens förstått kärlets princip?

Minns dessa kungar av aska som i sin förmätenhet sitter till doms över dem som tusenfalt överträffat de själva i själva livets mysterier.

Vad för nytta gör Livets Elixir eller kunskapen om dess skapande för den som lever i ensamhet?

Sjung så tillsammans med andra och förgör uppfattningen om ditt eget unika väsen.

Blott ett ögonblick av tystnad i det inre rummet är nog för att det sant unika skall stiga ur din strupe och ur ditt hjärta.

Inte från något håll kommer uppenbarelse.

Låt dig därför upptäcka andra sånger, klanger och harmonier.

Ge dig hän åt de toner som tillägnas dig och frukta aldrig att dessa skall göra din egen sång mindre värd.

Således står det klart att utveckling är dialektik.

Få är de sanna tysta som i sitt hjärta hör guds sånger.

Dessa som vandrar med Eremitens princip brinnande framför sig brinnande som en klar låga framför sina ögon gör inte våld på sin utveckling då de känner Sfinxen och härskar över Tystnaden.

Läsandes Peter F. Hamiltons Commonwealthböcker

2011-01-05T02:29:00.001+01:00

När jag som elvaåring tuggade Isac Asimovs böcker om Stiftelsen Blev jag helt uppslukad av den framtida världen och de många ting den erbjöd mig. Jag hade läst Sci/Fi innan men inte med en sådan enkel berättarglädje som den som dolde sig i denna triologi. Min far, som var den som pekade ut böckerna för mig lät mig förstå att det fanns mycket mer att upptäcka i dessa alternativa världar och dessa passade mig förträffligt.

Efter att ha tappat kontakten med genren under nästan tio år köpte jag så Peter F. Hamiltons Pandora's Star och sedan placerade jag den på min hyllmeter olästa böcker. Där förblev den sedan stående i glömska och som vissa andra verk jag lovat mig läsa så flyttades den allt längre bort. Brist på läsvärt material fick mig dock att greppa denna rätt så imponerande bok med sina 1180 sidor och vilken resa den bjöd på. Det här var rymdopera med extra allt. Cybernetiskt förstärkta människor, Artificiell Intelligens, konspirationer och invasioner av raser bortom mänskligt förstånd och i allt detta en djup mänsklig kärna av människor man kan tycka om och följa med. I den första boken släpps en helt okänd ras rymdvarelser lös ur en slags “Dyson-Sfär” konstruerad av en okänd högre intelligens. Den tidigare innestängda rasen visar sig ha allt annat än fredliga avsikter och inleder snabbt ett intergalaktiskt utrotningskrig. Bokens många trådar innehåller dock så mycket mer än denna konflikt. När den når sitt slut följer vi tjugo olika människor på äventyr av personliga och kosmiska karaktärer. Lyckligtvis följer så Judas Unchained, fortsättningen och avslutningen på en fantastisk och fantastiskt underhållande historia. Det är enormt intressant att följa de många detaljer som dessa böcker innehåller om hur människor valt att leva och utvecklas. Kloning och återinstallation av minnen gör människan praktiskt taget odödlig. Kroppsmodifikation och tekniska lösningar gör oss till cybervarelser konstant uppkopplade mot ett pangalaktiskt nät där allt är tillgängligt. Peter F. Hamiltons världar visar på många sätt hur människans möjliga steg in i framtiden skulle kunna se ut om en tusen år eller så. Det är både behagligt och oroande och oerhört trevligt. Om man som jag gillar att läsa om saker i riktiga långserier så är det väl värt att nämna att han återvänder till sitt “Commonwealth” femtonhundra år senare i sin Void-triologi. Men den får jag ta vid ett annat tillfälle.

Magnus

Vägens Fjärde Kantat

2010-12-31T00:00:00.000+01:00

Att sträva efter något är att försöka nå det ouppnåeliga.

Det är att sträcka sig mot månen eller att följa regler vars ramar är så strikta att intet mänskligt bröst är härdat nog för att följa dem.

Detta gör arbetet till ett ständigt utrymme för förändring och förbättring.

Allt går att föra till nya nivåer eftersom målet ständigt är föremål för sann strävan.

I vila gläds vandraren över hur stor del av resan det är som trots allt fortfarande ligger framför honom.

Dygd växer ur varje handling som strävar.

Att trakta efter något är att söka genvägar till ett mål man söker äga.

Med hungrigt hjärta och snabba ben närmar man sig målet utan annan omtanke om sin omgivning än att avgöra om den utgör ett hinder framför målet eller inte.

Den goda skörd som färden framåt och strävandet lovar faller osådd på ofruktbar mark.

Tusen faller för det enda och detta endas värde minskar i samma proportion.

På detta sätt finner sig många stående med ödsliga hus fyllda med saker av stort värde men utan själ.

De ting de samlat väger tungt på trötta skuldror.

Långsam blir rörelsen hos den som bär alltför mycket och begränsad blir den som har alltför många ting att överblicka och bevaka.

Vägens Tredje Kantat

2010-12-24T00:11:00.000+01:00

Det är inte din sak att styra andras själar.

Icke heller att uttala dom över deras liv eller sättet de valt att följa sina vägar.

Ödmjuka dig i din kontakt med andra och sök förståelse istället för konfrontation.

Att träda tillbaka för att lyssna är inte att överge sin ståndpunkt utan snarare för att berika denna med vinklar man kanske själv inte ens anat.

Det är dock heller inte din sak att trampas under den okänsliges fötter.

För mycket backande kan hindra din resa och göra vägen omöjlig att företa sig.

När det inte längre går att stiga åt sidan och du är belägrad av de profana är det tid att ge din motståndare en varning.

Om belägringen inte upphör har din motståndare valt sin egen undergång och därmed befriat sig själv från rätten att vara fredad.

Hugg så utan glädje och utan större nåd än vad som visats dig.

Det är aldrig av godo att söka strid och det är den yttersta av brister att söka strid med gäster vilka du inbjudit till din egen boning.

Alltför stor undfallenhet är dock en begränsning av den egna viljan och därmed en synd som bör undvikas så att din boning inte blir ett tillhåll för snyltare.

Var så stark i din övertygelse, stolt i din hållning och framåt i din själs strävanden.

Möt vandrare med respekt och gäster med frikostighet men låt dem inte håna dig vid ditt eget bord eller vanhelga ditt tempel.

God Jul Grasshoppers

2010-12-17T22:45:00.001+01:00

Dagen som börjat med att gräva sig ut från parkeringsplatsen avslutades med att gräva sig in på parkeringsplatsen igen efter att ha stått fastkilad i en och en halv timme. Skolavslutning och betyg och lite fika och…

En av belöningarna med att vara lärare är att man får se saker utvecklas och man får se hur arbete ger enorma skördar. Jag upphör aldrig att förvånas och imponeras av mina elever och arbetskamrater i den gemensamma malström som är vår arbetsplats. I år var det speciellt ett jäkla betyg i engelska som jag verkligen längtat efter att se. Till nästa termin finns det massor att arbeta med och ibland blir man lite trött…

Då och då träffar man sedan på gamla elever och dessa berättar om vad som hände sedan. Någon hör av sig och vill ha hjälp med en uppsats de skriver på gymnasiet och en annan färdas till Frankrike och vill ha hjälp att kontrollera ett mail. Någonstans i detta försvinner tröttheten och oron och man tvingas att inse att väldigt mycket faktiskt ordnar sig.

Jag är en man som älskar mitt yrke därför att jag får privilegiet att vara tillsammans med så underbara människor. Och vem behöver egna ungar när man är omgiven av en sådan mängd fantastiska…

Åh apropå bilden så var det någon på lärarhögskolan en gång som påstod att man aldrig fick röra sina elever så jag gör inte det…jag ljuger aldrig heller

Domo Arigato Gozaimashita Grasshoppers

God Jul & Gott nytt År

Ät inte gul snö & spräng inte bort kroppsdelar ni gillar

Vi ses i Januari

Magnus

Vägens Andra kantat

2010-12-17T00:00:00.000+01:00

Ur Clavicula Salos

Att vandra vägen fram för att blott få skymta det som är bortom nästa krön är en resa utan slut.

Fri kan så den resande stanna vid varje ting som fångar, lockar eller fascinerar.

Utan brådska kan han undersöka och njuta av det han funnit för att sedan på nytt söka vägar bortom horisonten.

Tid förlorar mening och vinner i meningsfullhet när rätt tid läggs på varje plats vid varje tillfälle.

Om stegen istället fylls med sträva efter finita mål blir så även sinnet finit.

Den strålande själen trängs in mellan raka murar.

Den hindras i sin flykt av portar beslagna med egots ambitioner.

Förkrympt blir till slut både kropp och själ och dessa stolta pilar når aldrig de mål de var avsedda för.

Kroppen jagar utan vila mot det ständigt undflyende.

Hetsad av sin ryttare stressas springaren med löddrande man till dess att den en sista gång lägger sig ner för att aldrig stiga upp igen.

Bitter blir en sådan skörd när endast ånger och ruinerna efter styvnackad ambition står som det slutliga resultatet.

Ett livs värde kan inte mätas i finita mått.

Ej heller kan det skattas efter antalet ting det funnit efter vägen.

Livets essens är nödvändigheten och det enskilda livets värde kan endast tillfyllest skattas av den som lever det.

Därför kan ett liv på samma plats utan resande fötter vara ett fullt liv även om kroppen föds och ger upp andan utan att ha vandrat till jordens alla hörn.

Köttets förfall behöver inte vara själens förfall och själens resor ger upphov till större mysterier än vad få av oss anar.

Således är vägen en resa utan slut även om kroppen tagit boning i en korsväg och förblir där till dess att den återgår till jorden.

Den Gode Brodern

Vägens Första Kantat

2010-12-10T21:48:00.001+01:00

Ur Clavicula Salos

Att gå en Väg innebär att det är oundvikligt att andra går jämte, framför och bakom dig.

De går samma eller liknande vägar vars steg är skilda från dina blott på grund av små variationer i steg eller anslag.

Trots detta är det ett universum mellan dig och de som färdas i din närhet.

Många av de du möter är fyllda av övertygelsen att just deras väg är den rätta och detta inte bara för dem själva utan även för alla andra runt omkring dem.

Vissa leder så andra i bojor efter sin egen väg.

De bojor med vilkas hjälp de snärjt sina offer tär själar och försvagar viljan.

De matar kedjebäraren som navelsträngar och förtär sina offer långsamt och med mycken bitter smärta.

Sådana kedjebärare är vampyrer vars själar förvridits av ambition och självgodhet.

De söker ständigt nya offer och låter även de redan fångade snärja andra.

De är Pest och bör behandlas såsom sådana sjukdomar, med eld och isolation.

Deras rörelsefrihet bör begränsas och deras underhuggare jagas bort från de svaga och de oskyldiga

Ve den som kommer i deras väg utan att känna dem för vad de verkligen är.

Tag akt ty de är starka i sin övertygelse, konstfärdiga i sitt tal och förtrollande i sin illvilja.

Känn dem på deras likriktning och deras önskan om att förändra dig till sina egna avbilder.

Värj dig med kraft ifrån deras kedjor och stålsätt ditt hjärta mot deras förförelser.

Vet att ingen profet som sätter sig själv som mönster för andra ager kraften att förmedla livets mysterium.

Sök dock aldrig att bryta någon annans boja då du med sådana handlingar osökt som räddare kommer att binda den befriade till dig.

Den befriade som inte själv gjort sig fri söker nya bojor att ersätta de gamla med ty sådan är den viljesvages natur.

Dela frikostigt med dig av det du lärt dig.

Håll inga hemligheter utan visa dina medresenärer ställen där marken inte bär.

Ge och låt de du möter själva avgöra vad det önskar göra med det du givit dem.

Den Gode Brodern

Svärdets Kantat

2010-12-01T22:29:00.001+01:00

Ur Clavicula Nox

Svärdet är ett ting
Ting äger inte synd, skuld eller vilja
Den som hanterar svärdet ger det dess uttryck och anda
Det hanterade svärdet vibrerar genom universum och förtydligar krigarens hjärta
Lögnen blir en omöjlighet i huggets enkelhet.
Eggen skär genom slöjor och pekar mot den avskalade sanningen.

Den som lär sig svärdet lönas i hållning och sanning
Den som ryggar från svärdets dödlighet förlorar en viktig aspekt
Att dra ett svärd mot en annan människa är dödens väg
Att anträda dödens väg men att kunna avstå från att hugga är dygd
Ett svärd som enbart dras i vrede och våld är ett dött ting
Att kunna handla och att handla är två skilda ting

Det religiösa svärdet är oftast för skarpt
Det esoteriska svärdet är oftast för slött
Det filosofiska svärdet är oftast för ensidigt
Det mondäna svärdet är oftast för grovt
Hjärtats svärd är tvekans, skönhetens och sanningens svärd
Hjärtats svärd har en hård egg och en mjuk kärna

Hjärtats svärd har en hård egg och en mjuk kärna

Den Gode Brodern

Sorgens Kantat

2010-11-24T23:46:00.001+01:00

Ur Clavicula Nox

Vet människa att livet är sorg uppå sorg utan annat att hoppas på än att förlösas innan nya sorger tynger en panna redan lagd i de djupaste veck.

Ju mer liv man ges desto större insikt om den bittra bägarens fulla djup och desto tyngre pressar det hjärtat till en allt hårdare skapelse.

Ett sådant hjärta av diamant, pressat av tryck och tid till jordens hårdaste material, gör stum skönhet av det som borde vara levande och föränderligt omfamnande.

En del hjärtan svartnar endast till svartaste kol och saknar sedan styrkan att forma bitterhet till skönhet.

De blir till gift vars smitta befläckar varje hjärta de sedan berör.

Med denna insikt finns det de som säger att all lycka är illusion och att livet är ett slavhjul man bör arbeta sig fri ifrån.

Andra hävdar att bara den döende guden är stark nog att befria hjärtat från sin sorg.

Är då icke människan gudomlig?

Är icke människans hjärta en gudaboning och det lovade templet?

Är icke hjärtats väg den väg till frälsning som var och en kan vandra oavsett vad man väljer att kalla sin gud?

Att frukta sorgen är att ge den makt, att omfamna den är att göra den till en tillgång.

Sorgen är en nyans av livet lika nödvändig som kärleken och glädjen.

Låt din sorg bli den bittra smak som förhöjer andra smaker och ger färg åt din konst.

Låt livet vara fullt även när det gör ont.

Den Gode Brodern

Dummare än Söder

2010-10-24T12:06:00.001+02:00

Mitt favvis-uttryck "dummare än en låda" är numer utbytt mot "dummare än Söder"
En kortstudie av hans gärning och uttalanden visar att lådan är inte bara en bättre låda utan även en bättre medborgare och representant för mänskligheten. Jag ber därmed lådan om ursäkt för det eventuella lidande jag orsakat

Studera gärna ett exempel nedan:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7999379.ab

Tacitus et Occultus

2010-10-12T22:32:00.001+02:00

Innan Ordet var Tystnaden i vilken det som var någonting kunde kontemplera sig självt i förhållande till det Intet som var överallt. I tystnad och i intet betraktade det sig självt och sade: Jag Är.

Sålunda lät sig intet skjutas undan och göra plats för det som skulle vara någonting.

I sin visdom, nyfikenhet och storhet lät sig detta Jag Är spridas över den duk som intet spänt upp och ordet satt i rörelse. Varje punkt fylldes från en outsinlig palett av variation av färg, ljud, dröm, smak, eter, ande et al. Det som varit något redan innan något betraktade sig självt och fann att det var två, i mening och syfte just att kunna betrakta sig självt. Sålunda blev allt annat två men i den oändliga variation av två som var det som var något innan något. Sålunda kunde också två bli ett och två bli Noll. När så universum slutat koka och det som var kosmos tittade in mot sig självt förbands universum i Livets väv ur vilken den eviga floden gjorde rörelse möjlig. Genom allt som levde sipprade, plaskade, lekte och smekte floden varje lem som höll livets gnista. Därmed var allt förbundet och därmed återvände allt till det som varit något ända sedan det inte fanns något. Ur den själ som var Eheieh, eller ”Jag Är”, sköt oräkneliga strålar vilka var de frön av liv som i sinom tid steg fram som det ursprungligas avbild.

Till synes var dessa dualiteter och således imperfekta utan varandra. De tittade på sig själva och kallade sig människor. Delade som himmel och jord kände sig människan ofullkomlig trots den gudomliga gnista som bodde inom henne och trots det eviga flöde som gav henne liv. Hon klagade, krigade, grät, skrek och led i sitt sökande efter den fullkomlighet hon inte kunde se men ana inom sig. Hon såg att det var skillnad och tillskrev denna skillnad en ordning som var absurd och sedan levde människan i den absurditeten. Hon såg att vissa var annorlunda och sökte andra vägar och kallade dessa styggelser. Hon gjorde skillnad på ett ting och ett ting och sedan skillnad på sådant som inte kunde åtskiljas. Därefter satte hon värde på det som inte gick att värdera och genom detta så satte hon också ett pris på sig själv. Hon förväxlade köttets form med den sanna dualiteten och rangordnade sedan köttet på ett sätt som var hädiskt i den högstes ögon. Inom henne tystnade den sång som en gång lett henne på vägen till den fullkomlighet som var hennes. Fruktans portar och villfarelsens labyrinter omgärdade den hjärtats sång ur vilken själen och därmed det gudomliga talade till människan. Sann delning uppstod i den avgrund som bildades mellan människans huvud och hennes hjärta. Berövad sin fullkomlighet sörjde människan och sökte svar på sina brister inom och utom sig själv. Bestulen sin krona och berövad den härd som var hennes hjärta tog hon så sitt sköte och den rot som var hennes innersta låga och delade den från sitt hjärta såsom en spegel av den avgrund som redan delat henne en gång. Sålunda lyckades människan förbanna sin rot sin härd och sin krona och genom att skilja dessa åt blev de ofullkomliga och utan substans.

Människan föll så i förtvivlan och sökte bland skuggor det som gått förlorat i ljus. Vare sig Eld vatten eller salt ville uppenbara sig och människan såg skuggorna växa sig allt större och allt starkare. Ur skuggorna vaknade minnena av det ursprungliga ljuset och människan formade nycklar vilka kunde öppna portarna till det inre där det sanna mysteriet bodde. Få var de nycklar som var fullkomliga och få var de vägar som ledde rakt in i den hjärtats kammare ur vilken saker uppenbarades. Eftersom människans hjärta var fördolt och hennes sinne fördunklats var det vissa som ansåg att endast deras nyckel var den rätta för alla varelser. Dessa drev med eld undan alla andra och deras handlande slog deras själar i bojor på ett sätt som ingen annan handling kunnat göra. Några av dem odlade hjärtan av is eld och järn och deras dåd var många och fann ingen nåd i himlen eller någon annanstans. Andra fann att det sanna hjärtat var fördolt eller ockult och svepte sig själva i detta ockulta, detta fördolda av guds natur givna. De höll heliga och hemliga de texter och ord och gester som kantade stigarna kring universum. De grävde ner vägvisarna och dolde ingången till templet. De byggde bålverk av illusioner kring de sanna nycklarna. Deras hemligheter var dock som barnets som viskas från öra till öra. Orden förvreds och förvrängdes till dess att tiden och blotta avståndet från källan gjorde att de var obegripliga yttranden på ett språk förlorat i avgrunden. Till slut frågade man sig: Är det meddelande som först viskas detsamma som det som slutligen återvänder? Svaret fyllde de församlade med stor sorg och man begav sig åt olika håll med varsin liten bit av hemligheterna.. De brutna bröderna vaktade svartsjukt på sin lilla bit och ju längre tiden gick ju mindre mindes man av dessa tings sanna innebörd. Större och större och mer och mer komplicerade blev de bländverk som en gång skapats för att dölja det som inte bör döljas. Till slut hade det bildats hela mönster och i dessa framträdde nya gudar och nya monster att befolka himmel och helvete med. Människan stod delad i vrede och ställde himmel mot helvete, gud mot gud och broder mot broder.

I sorg och förtvivlan rasade hon så mot sig själv och fann ingen frid även om hon följde även de mest osannolika påbud. Hon införde tyrannier och störtade dessa i fördärv utan att nå åter till hjärtats väg. Hon längtade och suckade och dräpte och förgjorde och intet dövade den molande smärta som åt sig in vid hennes bröst. Hon förbröt sig mot sin egen natur och försköt till och med sin egen kropp eller ting sprungna ur hennes kropp. Hon skådade sitt eget kärl och fann det orent såsom hennes sinne fördärvats av den avgrund som skiljde henne från den del av henne själv som var gud. Hon omgärdade sig med tabun och förteckningar över synder så att hon kunde förbryta sig mot dem alla och sedan störta sig själv i det helvete hon skapat. Hon förgjorde kärleken genom att gradera den och klä den i strikta kostymer. Det tudelade och det som delats av nödvändighet sprang i tusen bitar och spreds över världens hörn och split var dess näring och opposition dess form.

Det som var är och skall vara och som stod för Ordet kände sorgen och delningen i de myriader som också bar den gudomliga gnistan. Som irrbloss flammade de upp i korta insikter för att sedan kastas ut i det svartaste hav och försvinna. Det stora missförstånd som en gång följt den första tudelningen stod nu som en avgrund i vilken myriader kastade sig ut för att falla i bitterhet och okunnighet. Brydd lät så Drömriket forma kartor tillbaka till himlarna. Genom hela skapelsen spreds dessa kartor till öppna och ärligen sökande kärl. Sådana kärl blev ofta både profeter och martyrer då människan är en varelse vars hårda sida är lättskrämd och våldsam. Många var de som förgjordes blott därför att de dryftade sanningar som inte längre passade de vridna doktriner som etablerats i tiden efter avgrunden. Bit för bit återskapades dock de sanna orden men dessa var svåra att finna och väl sprida över land och hav. Många hade dessutom höljts i dunkel för att skydda dem från de förvridnas förstörelselusta. Detta dunkel blev snart lika viktigt som själva kartan och därmed gick många stigar förlorade.

Några av de brutna bröder som i sin förtvivlan sökt sig till ensamma platser där ingen annan röst än deras egen kunde tala för, mot eller till dem råkade så på ögonblick när de icke längre förmådde tala och den tystnad som därmed följde föll djup och tung inom dem. De blickade in i det fördolda och det som de hållit hemligt och såg den korruption som vuxit sig stark i de slutna rummen. Vad som en gång varit salar till brädden fyllda av kunskap var nu bassänger av svartnat vatten ur vilka dunster av förruttnelse angrep varje näsa och svalg. De såg hur böckerna förvanskats och hur ordet tagit perversa former. I tystnaden blev de varse hur ordnarna odlat män vars högsta nöje varit att klä sig alltmer utstuderat samtidigt som de skapat allt större åtskillnad mellan sig själva och andra. Tron på den egna doktrinens ofelbarhet var som ett gift som fördes från lärde till lärjungar och från präster till fallna. Ockult – fördolt var det som stod i mörker och det som stod i motsats till det som den Högste avsett med sin tystnad och sitt tysta exempel. De brutna bröderna klev så utanför det fördolda och in i den tystnad där de i sanning kunde se sig själva. Delade och uppdelade skådade de sin motpart i sig själv och förstod sanningen i den första dualiteten. De vände sig mot himlen och sade: Du som är bortom allt vad jag är. Du som är den som var, är och skall vara. Förlåt en sådan dåre som jag som så länge varit blind och döv. Jag som i sanning är delad för föreningens möjliga mirakel.

Uppfyllda av den himmelska friden begav de sig ut att lära människan den tystnad och förening i tystnad som var deras Väg och världens glädje. De gjorde sig av med det fördolda och dolde varje hemlighet så att den blev uppenbar för var och en som så önskade. Således blev det så uppenbarat att det fördolda icke var det tysta och att tystnaden var helgad men icke det ockulta. Vissa byggde så tempel inom sig medan andra bar sina tempel med sig. Varje plats blev helig och varje hjärta en möjlig boning för ett tempel .Varhelst livets vatten flödade fritt och fritt givet klingade de toner som visade vägen till den högste. Sålunda var förbundet åter och sanningen återförd till bröder och systrar. Att åter få människan att lyssna till sitt hjärta var dock ett arbete som ännu icke är avslutat. Lång och svår är den väg som människan envist bekämpar.

Frater Clavdio

Narrsång

2010-10-12T22:26:00.001+02:00

När natten blir till dag
och allt som finns kvar, är bara jag
då smakar vinet bittert, smakar fel
Jag har hört så många sanningar
svart är vitt och upp är ner
men det jag har förstått är bara en sån liten del

Narr säg mig varför
du vandrar så blind
med hela världen i din famn
och tårar på din kind
Vart går dina vägar
när solen har gått ner
en blinkning där bland skuggorna
sen finns du inte mer

Du finns inte mer

När mörker bryts av ljus
när gryningen stjäl drömmars brus
då ser jag allt det där jag aldrig ser
Bland ruiner av ett tusenfalt
saker som jag borde gjort
alla vägar som jag gått en gång och aldrig mer

The Stars My Destination

2010-10-03T16:34:00.001+02:00

När jag som barn lämnade barnboken var Sci/Fi den genre som lockade och pockade. Jag läste Asimov och Heinlein och hade enormt svårt för att hitta nya böcker då så lite var översatt som jag själv kunde hitta som nio-tioåring. En av de böcker jag skulle ramla på var Alfred Besters “Tigermannen”

Boken om den hämndlystne Gully Foyle skulle sedan följa mig genom livet utan att jag egentligen kunde komma ihåg vad den handlade om. Det enda jag egentligen mindes var att han var riktigt arg och att han “Grantade”, hoppade mellan det ena stället och det andra med viljans hjälp.

När jag så ramlade på den under mina bokussökningar kunde jag inte låta bli att köpa den igen och därmed läsa den trettio år senare fast den här gången på engelska. Det är fortfarande en fantastisk bok. Numer kommer jag ihåg så mycket mer och därmed har den bild jag hade av boken förändrats radikalt.

Två världar, två bilder och en enda bok – det händer inte ofta…

The stars my destination

Rött, blått och grönt blev brunt i botten

2010-09-19T23:30:00.000+02:00

Vad kan man säga? Är det så att svenska folket har en sådan svans av obildade mobbare som numer lyckats organisera sig? Bara idiotin i matematiken som säger Sverige=9,5 miljoner Invandrare=6 miljarder och att man därmed kan tala om invandrare som en grupp. Det är bortom korkat på samma sätt som oförmågan att skilja på bombkastande fånar och religiösa människor. Jag blir trött och deprimerad över oförmågan att skilja äpplen och päron. Ännu ledsnare blir jag av att se mitt land återgå till det smutsbruna som kravlade omkring för femtio år sedan.
För helvete är det det här det bästa vi har att komma med?
Jag trodde inte vår utbildningsnivå var så illa men men...

Svartnad

2010-09-09T09:49:00.001+02:00

Inom mig dväljes mörkret
Inom i djupet av min själ
Svartnad och fuktig min fästning
Slikt är givet hatets träl

Inom mig dväljes intet
Inom i salar av is
I intet blott ekot mig svarar
Hånar min dårskaps pris

Men stillad min vrede
Stillad min sorg
I intet jag söker mig skyla
Kom vinter med vinden
Snart frusen min borg
Svartnad i vinterkyla

svenskt register mot våldtäkter

2010-08-30T22:31:00.000+02:00

Blankt nej till svenskt register mot våldtäkter | Brott och straff | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet

"Men för jösse namn. Registrera ALLAS DNA, då kan man identifiera om man hittar en okänd avliden person, om det begås ett brott där DNA lämnas kan man få tag i brottslingen och/eller ett offer etc etc etc. Har man rent mjöl i påsen varför tveka?"

Så här resonerar en av de debattörer man kan läsa bland de kommentarer som kommit in till debatten om ett DNA-register. Rent-Mjöl-Argumentet måste vara ett av de dummaste men också ett på stark frammarsch i vår avlånga land. Har du inte gjort något fel har du ju inget att oroa dig för. Så gjorde Nazister, Kommunister och Inkvisitorer förr i några av alla de utrensningar som mänskligheten drabbat sig själv med. Den ofarliga registreringen av Juden gjorde dessa lätta att hitta och när man sedan kunde spåra upp homosexuella och Romer och andra icke önskvärda så var detta en enkel sak med goda register. Vi glömmer oerhört snabbt hur lätt det är för särintressen att få makt i korta spann och hur de under den tiden hinner orsaka massor av ondska.

Har du inte gjort något fel så har du inget att oroa dig för - I vems bok?

Själv skulle jag strunta i om Sverige demokratiskt bestämde sig för att vara idioter - Jag skulle inte låta mig registreras punkt. Förmodligen skulle jag liera mig med personer som arbetade på att sabotera den sortens register. Snacka om bakvänt att vara antidemokrat i liberalismens namn ;D

Har du inte gjort något fel så har du inget att oroa dig för...

Quis custodiet ipsos custodes?

Kroppen contra själen???

2010-08-23T01:01:00.001+02:00

”Landstingens kulturprojekt slukar miljarder varje år” - DN.se
Att ställa kultur mot sjukvård är olyckligt oavsett om landstingen förmodligen slarvar bort mängder av pengar. Haken är att det är att ställa två grupper mot varandra och på´så sätt få den ena att se mindre behövande ut än den andra eftersom det är kanske ingen som dör i brist på kultur eller? Det är nog rätt och riktigt att ifrågasätta resursanvändningen inom våra offentliga inrättningar men man bör nog akta sig för att ställa verksamheter mot varandra och kulturen är ett viktigt och gemensamt ansvar. Detta borde i sig diskuteras och granskas. Det är dock knappast rimligt att ställa detta mot sjukvården.

Vill man seriöst komma åt resursförstörelsen inom landsting och kommun så skulle man börja med att titta på dumheter som:
Upphandlingsavtal - att tvinga verksamheten att köpa från ett ställe gör processen att handla långsam och dyr - dessutom kan leverantören skita i servicen när de väl fått kontrakten.
Interndebitering - folk anställda för att debitera och fakturera grannkorridoren då de olika verksamheterna låtsas som om de har varsin påse pengar.
Uselutbildning - Idiotkurser som bekostas av det allmänna där tjänstemän på betald arbetstid tvingas titta på föreläsningar om tvåltillverkning under 1700-talet eller datorn "compis" uppgång och fall år 1983.

Att hacka på kulturstöd på det här sättet visar lite på en kultursyn där kulturen är ett överflödigt nöje.

Att kulturen som samhällsbärare-samhällskritiker och samhällsspegel är nödvändig för vår utveckling och vår överlevnad är ett annat sätt att se på kultur som den enklaste idéhistoriska studie torde kunna visa på. Dessutom har kungar och stater alltid bidragit till sångare, poeter och andra kulturarbetare för att dessa skall kunna verka och leva.

Granska gärna men ställ inte kultur mot sjukvård - ett värdigt samhälle har råd med både och.

Om anmäld ostreklam

2010-08-10T12:02:00.001+02:00

Läs Artikeln här - Kvinna anmäler ostreklam

Vissa människor borde dricka lut och lägga sig någonstans där de inte är i vägen medan de dör. Jag blir fan kränkt av alla jävla lättkränkta sub humana vars personliga förmåga att lösa sina situationer motsvarar klippsniglars flygkapacitet. nej låt oss anmäla reklam - finns det inget ställe där jag kan anmäla folk som kränker den allmänna intelligensen?

Totalt sett är detta en av anledningarna till varför vårt samhälle kostar för mycket pengar och dessutom driver mot stilla katastrof. Den samlade kränkheten ligger som en våt filt över oss på samma sätt som den stämningspatetik vi studerat i det stora landet i väster. Nu får det fan vara bra med svenskens usla förmåga att hantera sig själv.

Lös din konflikt med grannen

Lär dig ta hand om din maginfluensa

Sluta vara rädd för (stoppa in valfritt skräp här)

Sluta tro att du behöver blöja, napp och snutte upp i femtioårsåldern och lägg fan ner skvallrandet till staten varenda gång något upprör dig. Det går att själv avgöra vad som är rätt och fel utan att fråga myndigheter.

Skärpning

Björklund behöver lite koll

2010-08-08T18:32:00.001+02:00

Föräldrar tvingas sitta med i skolan säger Jan Björklund när han är ute och talar.

Dumheter. Sätt in lärarresurser på låg & mellanstadium - låt folk gå om ett år om de inte löser grunderna och släpp den anala fixeringen vid engelska för att komma in på gymnasiet. Befria speciallärare & kuratorer från scheman och låt dessa själva styra sin tid och sina insatser. Ge skolan rätt att utreda problem även om inte föräldrar vill detta. Knyt Socialtjänsten närmare skolorna och bygg om Barn & Ungdomspsykiatriska så att denna kan ta hand om de barn skolorna faktiskt inte har kompetens att klara av. Definiera sedan yrkena så att skolan slutar sitta med händerna i tusen syltburkar de inte klarar av att reda ut. Sluta låtsas att alla är lika och sluta för all del låtsas att alla kan samma sak på samma tid. Hjälp folk att göra studieval som faktiskt leder fram till något och hjälp folk att hitta sina förmågor… Alla dessa ungar med fantastiska förmågor som motas i dörren därför att de fick usla betyg i något eller inte kan något. Själv kan jag inte idrott men det har inte hindrat mig från att sjunga. Jag kan inte ett piss om fåglar eller träd i Sverige eller landskap eller några jävla residensstäder men ändå så kan jag odla min sallad, ta körkort, laga mat, måla tavlor, träna aikido, undervisa i engelska och svenska och så vidare. Min poäng är att vi gör för lite för att kolla vad som funkar, för mycket om vad som inte funkar och sedan lägger vi en jävla massa resurser på att lära fel människor fel saker.

Blogger Labels: Björklund,Föräldrar,mellanstadium,gymnasiet,Socialtjänsten,Ungdomspsykiatriska,kompetens,Definiera,yrkena,händerna,Sluta,Hjälp,Alla,ungar,Själv,idrott,fåglar,Sverige,residensstäder,sallad,resurser,människor,saker,engelska,dessa,samma,jävla

När Orwellianer jagar Konst

2010-07-27T02:38:00.001+02:00

Den 30:e juni fälldes en översättare för ett antal tecknande bilder han förvarade i sin dator. Det är en djupt oroande dom eftersom den tar klivet in i konstvärlden på ett sätt som det var ett tag sedan.

Återigen har vi ett exempel på hur Rädslans Doktrin arbetar. Barnporr – Barnporr och Terror – ord som får Svensson att skaka och gå med på vilken stendum frihetsinskränkning som helst. För övrigt har sexualskräcken gått så långt att det förmodligen är olagligt att inneha nakenbilder på sig själv innan 18-års ålder -

Själv minns jag de bilder jag tog som tonåring och aldrig vågade framkalla. Vilken lycka och glädje det hade varit om jag haft en digitalkamera istället. Mitt privata arkiv hade varit mycket större men jag antar att det hade gjort mig olaglig så fort jag klev över tröskeln till vuxenvärlden och därmed innehade dokumenterade övergrepp.

Det är nu dags för Svensson att kliva ur sin moralpaniska lilla igloo och fundera över rimligheterna i de paragrafer och domar som rullar på den svenska arenan. Grunna lite till efter den där magkänslan som skriker om att det är säkrast att vi förbjuder. Titta själv och minns själv och tänk lite. Det här stoppar inga monster – det hindrar inga nya monster och det blir inte svårare att vara monster. Det skapar däremot klyftor av dumhet och misstro och maktlöshet…

Den dömde skriver själv HÄR

Från Piratpartiet om saken HÄR

Från Aftonbladet ett litet inlägg HÄR

Blogger Labels: Orwellianer,Konst,översättare,antal,dator,Återigen,Rädslans,Doktrin,Barnporr,Terror,Svensson,själv,Vilken,glädje,Mitt,övergrepp,dags,igloo,rimligheterna,paragrafer,arenan,Grunna,Titta,klyftor,dumhet,maktlöshet,Från,Piratpartiet,saken,Aftonbladet,inlägg,inga

Argentina först i Latinamerika med homoäktenskap

2010-07-15T11:23:00.001+02:00

Och så blev det lite ljusare i världen än en gång. Ytterligare ett steg för livet, ljuset, kärleken och friheten i en värld som ibland känns tvärt emot.

Puss & Kram Argentina

Mer Info i DN – Här

Magnus

And now for something completely different…

2010-06-22T22:14:00.001+02:00

Fristadens örtagård- ett inlägg i det goda livet

Grattis Kronprinsessan & Lilith

2010-06-20T02:08:00.001+02:00

Jag är nog monarkist eller kanske traditionalist i det att jag gillar mossiga traditioner och medaljer och inavlade kungahus. Jag gillar monarkin Sverige oavsett om det är så att det är odemokratiskt och kostar pengar. Upphandlingsavtal, FRA, Censur och övervakningsnojor är betydligt värre än monarkin och tanken på Mona Sahlin som president med Ohly och Wetterstam som rövtorpeder får hela min värld att snurra som huvudet på en sjösjuk säl.

Dessutom gillar jag gulligheten i dessa osannolika människor som finner varandra och sedan blir snuttlyckliga…

Således Grattis Kronprinsessan och den nye Hertigen av Västergötland – Live long and prosper…

Själv fick jag fyra kattungar varav den unga damen valde att lägga den förste i min säng. Frågan är nu vilka av dem som stannar på Fristaden och vilka jag letar nya hem till i höst

Kram Lillith

The Return of Stasi Rond XI

2010-06-03T23:20:00.001+02:00

Datalagringsdirektivet är en av de där hörnstenarna i den fruktans doktrin som vår moderna Illuminati försöker implementera för att ta makten över individen. Varje försök att förhindra det synnerliga övergrepp det skulle innebära att övervakas på exempelvis internet kan utlösa anklagelser om att individen är för barnpornografi eller terror.

Kloka människor finns dock och dessa organiserar sig nu allt mer för att förhindra att lakejerna återigen skall styra över våra sinnen. Det är skönt att vi har piratparti – fritänkare – tokskallar och rättshaverister som sabbar den här sortens system bara för att eller för att de är fel.

Fight the Fear

Technorati-taggar: datalagringsdirektiv,Piratpartiet

Musiktävlingar

2010-05-28T01:18:00.001+02:00

Sitter om natten och bläddrar i nyheter och finner att tydligen så gick det inte så bra för Sverige i den äldsta tv-sända musiktävlingen. Indignationen över detta är stor och man pratar om rätt eller fel låt som vann varenda jämrans år…

Vem som vann eller inte är egentligen rätt ointressant. I alla fall om man vill mäta någon slags kvalité. Om låten och/eller artisten lever ett par år efteråt så hade vi något som håll. I de flesta fall däremot, faller artister och sånger ut i glömskans avgrund ganska snart. Det är lite som hypade band…vänta….vänta…platta 3 är en Best of och sedan slipper vi höra från dem igen….

Hade “experter” verkligen klarat av att välja så hade vi kanske haft färre bankkriser och fler David Bowie…

Fast mig veterligen finns det bara en…

Technorati-taggar: musik,schlager,tävlingar

Hej då Ronnie James Dio

2010-05-18T20:00:00.001+02:00

Varandes en stilmässigt otrogen människa växte jag upp konsumerandes massor av musik från olika håll. Som barn var jag oerhört fascinerad av exempelvis Kraftwerk och varvade synth-tonerna med disco av Boney M. Att ramla mellan väldigt olika sorters musik blev en vana och mina blandband innehöll Bob Marley, Sex Pistols, Grandmaster Flash, Iron Maiden och så vidare...
Jag behöll dock Kraftwerk på mina blandband och sedan kom jag ut på landet och fick en tape med Rainbow ”On Stage” – Den rösten och de sångerna skulle komma att förändra något fundamentalt och för första gången i mitt liv ville jag gå på koncert. I tjugofem år har sedan dess Ronnie James Dio varit en ständig följeslagare. Jag tror att varje stor händelse i mitt liv på ett eller annat sätt har ackompanjerats av Ronnie James Dios musik. När Ronnie sjöng i Sabbath var det Ronnie. I Rainbow eller i Dio – Det var alltid Ronnie. Ozzy må ha varit hur gullig som helst – För mig är ”Heaven and Hell” bättre eftersom det är Dio som sjunger. ”Rainbow Eyes”- ”Gates of Babylon” – ”Strange Highways” – Just nu dånar högtalarna med sånger som får mitt hjärta att brista om och om igen.
Genom alla dessa år har det alltid varit en röst jag aldrig tröttnat på – en röst som jag aldrig behövt bli besviken på – en man vars hela väsen tillförde något.
Tack Ronnie
Vila I Frid
M

Zac's åsikter på ett fat: Trendbrott eller bara stiltje?

2010-05-16T11:35:00.000+02:00

Zac's åsikter på ett fat: Trendbrott eller bara stiltje?

Lagen – Djurplågeri & Bluffmakare

2010-04-24T01:22:00.001+02:00

Idag fälldes de män/pojkar/apskaft som torterat ihjäl ett par kaniner. Personligen mår jag illa när jag tänker på den skräck de här puckona orsakat och min spontana reaktion är att jag hoppas att någon ger dem duktigt med spö när de väl åker in. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på vad som händer sedan. Egentligen måste det ju vara fel på dessa herrar och därmed lär det inte göra någon som helst skillnad att de får krypa bakom galler någon månad eller så. Vad jag skulle vilja se är en koll på de här herrarna så att vad det än är som gjort dem så empatilösa elimineras innan de åter får fritt vandra bland oss andra. Skalar jag av mig hatet, hämnden och resten av bagaget så inser jag att detta torde vara det vettiga. Det skulle i och för sig säkerligen innebära att de satt på statens bekostnad betydligt längre men poängen är att det egentligen inte hjälper att straffa utan att förändra.

Naturligtvis, och detta borde kunna göras genast, så bör dessa puckon diskvalificeras från att ha djur överhuvudtaget – man skulle till och med kunna tänka sig djurbesöksförbud. På så sätt är det enkelt att se till att dylika klantskallar inte kommer i närheten av saker de inte kan hantera exempelvis hundar.

Lämnar vi djurplågarna så ramlar man på bluffmakarna som vill sälja gulsåpa för tretusen spänn eller “RÅDGIVNING” som leder till enorma räkningar. Hela systemet fungerar eftersom man både som privatperson och ännu mer som företagare får problem med inkassobolag och betalningsanmärkningar om man inte gör rätt när man bestrider fakturor. Det vore en smal sak att ordna så att man hos kronofogden och inkassobolag kunde svartlista oseriösa företag samt att man snabbare kunde belägga fanskapen med näringsförbud. På så sätt försvinner den statliga torpeden i bakgrunden som dessa kräk kan använda mot sitt offer. Ibland är lösningar enkla.

Vi andra kan hjälpa till genom att ringa dessa företags ägare mitt i nätterna – beställa deras varor via falska adresser samt lämna ifrån oss falska kontonummer, infekterade brev och så vidare. Gör livet kostsamt för bluffaren. Gör livet besvärligt och dyrt.

Lev väl

Buskrosor

2010-04-18T00:25:00.001+02:00

Hade någon tidigare sagt åt mig att jag skulle pyssla med trädgårdar för skoj skull hade jag garvat hejdlöst och sedan hängett mig åt dataspel för allt vad jag orkade. Nu gillar jag dock att ha saker att göra och trädgårdar intresserar mig på flera plan. En av dem är örtagården med kryddor till mat, brännvin och själ. En annan del är rosor.

Detta är min oinspirerande framsida vid vilken någon glad människa planterat ett antal bokpinnar tre meter in. Dessutom står där ett par träd, en rad avsågade tuijor och gudar vet vad för slags barrbuskar. Nåväl jag har för avsikt att fylla den här fronten med parkrosor.

Röda och vita rosor med blåa klematis som klänger…

Rosor det är grejen det…

Idag sålde jag en tavla

2010-04-09T23:55:00.001+02:00

Eller egentligen gav jag bort en tavla och fick en bunke vinflaskor istället. Jag älskar att måla och att skriva och att göra musik. Själv har jag dock aldrig haft några illusioner om min egen förmåga och därmed har dessa verksamheter förblivit hobbyer jag ägnar mig åt med passion men utan ambition. Att någon därför skulle vilja hänga en av mina bilder på väggen eller ladda ner en av mina låtar till sin Ipod är och har alltid varit för mig både en kick och ett litet lyckorus. Att dessutom någon skulle vilja betala för något av mina alster gör det hela än mer guldkantat.

Så här på kvällen efter att ha avnjutit en lammstek så sörplar jag på delar av min konstnärslön och min värld ter sig betydligt ljusare…

Arigato

Magnus

För bilder se HÄR

För musik se HÄR

Myten om lärarens sommarlov och ferietjänsten

2010-04-04T00:12:00.000+02:00

Har du hållit ett föredrag på mellan tjugo och fyrtio minuter inför en mer eller mindre svårflirtad publik någon gång? Hur lång tid skulle du vilja ha för att förbereda ett sådant föredrag? Om du dessutom skulle utvärdera och bedöma dina tjugosex åhörare på det ni talat om och arbetat med samt klura på hur man går vidare för att till slut döma dessa med ett betyg som antingen släpper dem vidare eller dömer dem till ett års förlängning och i värsta fall utvisning genom utslagning. Är det inte då rimligt att du lägger en deltid på att arbeta med just dessa uppgifter noggrant och koncentrerat?

Jag älskar mitt arbete men avskyr hur det framställs ibland. Det är också irriterande att anklagas för att vara en latmask eller en glidare. Däremot erkänner jag att det i den moderna världen inte alls är nödvändigt eller ens möjligt att sitta på sin arbetsplats för att göra sitt jobb. Jag pratar med elever på MSN och Facebook, något jag inte vill göra på skolans övervakade datorer. Det går inte att arbeta med bildbehandling på skolans datorer. Det går inte att högerklicka eller använda bokmärken i browsers. Det går för den delen inte att högerklicka alls. Med andra ord arbetar jag ibland hellre hemifrån än i skolan på grund av att skolan inte har de verktyg jaq behöver för att utföra mitt arbete och naturligtvis därför att kommunala datorsystem generellt är undermåliga och ritade av idioter.

Förutom detta skulle man kunna säga att om jag tog all tid jag lade på skolan utanför skolan skulle jag få så mycket övertid att jag lagom till sommaren skulle kunna kompa ut mer tid än vad jag har nu. Semestertjänst skulle dessutom låta mig ta ledigt på ett helt annat sätt än n u när vi följer loven. Ett exempel på hur det fungerar finns att läsa om HÄR
Så visst ha gärna tankar om arbetstid och jag har inget emot att få mer tid med mina elever. Men tvinga mig inte att putta fler fåniga planer, arbeta med undermåliga amatörprogram eller låtsas att det går att göra bra lektioner om dessa inte planeras och förbereds...
Fråga mina elever - De vet
M

En kommentar om Ask från Knappnytt - Stöd denna hjälteorganisation

2010-03-26T16:55:00.000+01:00

Dummare än Ask???

2010-03-20T01:28:00.001+01:00

Dummare än Ask kan man kanske bli när man heter Bodström men det är uppenbart att puckogenen inte är politisk. Kanske är det någon exotisk form av hjärnkirurgi som orsakar den totala bristen på känsla för rättssäkerhet när man blir justitieminister i Sverige.

Sparka Ask för helvete -

---------------------Pussel----------------

2010-03-17T00:43:00.001+01:00

Klockan tickar framåt
Jag vet inte var jag é
Tiden den går bakåt
Visar mig allt jag inte vill se

Ibland när allting gick för fort
Alla saker som blev så fel

Jag undrar vad jag skulle gjort
och vad som behövs för att bli hel
Vad som behövs för att bli hel

Dagen flyger sakta bort
det jag minns är det som är kvar
ett ögonblick av varje sort
en smärta som är så underbar

Jag lägger pussel bit för bit
Så sakta så syns det att det är jag

hur har jag kommit ända hit
hur har jag kommit till idag
hur har jag kommit till idag

…

Nationella Prov & Graderingar

2010-03-15T22:33:00.001+01:00

Imorgon onsdag smäller det igen och det är dags för vårens Nationella Prov i Engelska. Jag gillar att bli testad utifrån och det är nog bra att det kommer åtminstone en kunskapsmätning grundad bland de tankesmedjor som verkligen funderat över vad måldokumenten säger. Om inte annat blir det en test på min kvalitet som lärare, eller åtminstone en aspekt av den kvaliteten.

Skitnervös är jag – säkerligen lika nervös som de elever vars närmaste framtid klart påverkas av morgondagens övning.

Jag är nervös för deras skull – naturligtvis vill man att deras resultat skall vara så goda som de hoppas på – men också för min skull eftersom jag mäter mig själv i mina elever.

En klok man jag känner sade nyligen att man kan se lärarens kvalitéer i dennes elever. Själv kommer jag med nervös spänning följa morgondagens övningar och hoppas…

I nästa vecka följer ytterligare en examination då mina Aikidoelever skall gradera sig. Det blir premiär på klubben och detta är den första kull som testas i Aikido på en matta i Hörby. Mina gamla kamrater från Enighet kommer till Hörby för att examinera och självklart känns detta fantastiskt. Samtidigt smyger den där nervositeten in redan nu.Man vill ju att de skall lyckas och detta på deras egna villkor.

Graderingar och NP har sina likheter. En verksamhet testas utifrån av förhoppningsvis erfarna “provkonstruktörer”. Jag rättar inte mina egna elever utan det gör andra med större erfarenhet och kunskap. På så vis får jag ett kvitto på att jag gör saker rätt eller fel.

Jag tror på system som kan prövas utifrån. Det är utmärkta sätt att hjälpa till och upprätthålla kvalitet men också ett sätt för instruktörer och lärare att utveckla sig genom att man kan analysera sina resultat och även få sina metoder ifrågasatta.

Det är synd bara att det känns så jäkla scary…

Lycka till nu alla Storkäftade, Underbara… Åtminstone jag hejar på er med varenda fiber imorgon.

Tvåsamhetsnormer & Knogjärn…

2010-03-13T19:07:00.002+01:00

eller:- du trillar nog dit du också….

Ibland är det svårt att förklara att man vill vara ifred. Det finns en slags tvåsamhetsnorm som på något sätt fungerar som ett slags tyranni trots att vi, enligt vissa undersökningar är det mest ensamma landet i världen.

Själv kan jag ibland känna någon slags sug efter det rent fysiska i en relation men samtidigt är jag mer och mer övertygad om att jag inte har lust eller ork att lägga tid på en annan människa. Något gick sönder hos mig sist och det är inte något jag ens vet om jag har ork att laga. Vad jag vet är att jag inte längre är beredd att ändra:

Mitt hår

Min Mat

Mina Katter

Mina prydnadssaker

Mina kläder

Mina tavlor

Min musik

Min datorspelstid

Mitt jobb

Mina ambitioner

Min trädgård

Ja du kanske förstår principen. Jag är inte längre beredd att jämka och jag litar inte på att en annan människa inte skulle försöka pilla i saker. Förmodligen skulle jag inte ens kunna behärska mig om jag lät någon försöka.

- jaaa i ett förhållande måste man ju jämka….

Just det. Därför skiter jag i det – Jag väljer att låta bli…

- Du trillar nog dit förr eller senare…

Ja kanske men inte om jag kan göra något åt det. Tro fan inte att du fattar ett skit om det som rör sig inom mig.

Det är lite som diskussionen om barn. Med jämna intervall fylls min vardag av någon välmenande kretin som talar om för mig att jag visst vill bli pappa. Jag är för fan fyrtio år och vill fortfarande inte. För att vara riktigt ärlig tror jag inte ens att jag kan. Så låt mig för helvete vara. Det är så vansinnigt irriterande att behöva förklara samma sak om och om igen.

Någonstans är det normalitetsnormen som slår till och blir ett förtryck för oss andra som inte fastnat i en tvåsamhet av heterofunktionalitet medelst 1,3 barn.

Jag kommer inte att “trilla dit” – Jag funkar inte så

Jag vill ALDRIG ha barn – Det finns andra som är bättre på det än jag. Just nu vill jag inte ha några förhållanden eller ens korta andra grejer, mest därför att jag helt enkelt inte pallar alls. Kanske går det bra också?

Hurra… vi vann Siewert, Studio S och resten av Orchermaffian…

2010-03-12T00:20:00.001+01:00

I SVD bland andra kan man läsa att filmcensuren skall avskaffas… Bra, det är på tiden. På 80-talet var vi tvungna att smuggla usla kopior av filmer från Holland, kopiera usla kopior och betala hysteriska överpriser för usla kopior bara för att vi skulle kunna se film som inte var perverterat våldtagen av censurpacket och staten. När drägget smugit runt filmen var det återigen musiken som fick stryk – Vi minns alla så väl Siewerts lilla WASP-Show där han vräkte ur sig sitt frireligiösa trams

Nåväl. Det som kanske kan beklagas i den här lilla humorkavalkaden är att vi faktiskt gemensamt betalade för den här propagandan via TV-licensen

Nu dör i alla fall den ovärdiga och vidriga idén som kallas filmcensur och måtte den begravas under fest och jubelbasuner. Det roliga är att samma troll tenderar att leta upp lite olika företeelser vid olika tillfällen. Det må vara litteratur, film, bild, musik, rollspel, datorspel eller för all del dans. Det är upp till varje människa att se till att varje regel,lag eller förordning som förordar censur, bokbränneri eller annan pöbelism, motverkas och motarbetas med de medel som står till buds.

Gör man inte det står det förr eller senare en “brandman” i dörren för att elda upp dina olämpliga böcker eller dina omoraliska tavlor…

Censur är medeltida och ovärdigt ett modernt samhälle

Magnus

All the king's horses and all the king's men…

2010-03-09T01:06:00.001+01:00

Ok jag erkänner…ibland känner jag…längtan

Jag kan känna längtan efter en annan människa att ta i, att krama på eller att smaka på… Samtidigt var det något som gick sönder i mig…något som får mig att dra mig undan, att dra mig ur…

Ju längre tiden går desto svårare tycks det för mig att städa ur det där som nu är trasigt för att ge plats åt något annat. Det är inte riktigt rädsla eller så är det det, den där känslan av att inte riktigt klara av det.

En eftermiddag höll någon om mig och jag kände hennes läppar mot min hals och jag backade, backade och backade…

Humpty Dumpty sat on a wall

Skolans Roll i Institutionen Sverige

2010-01-27T23:06:00.001+01:00

I Nässjö vill man dra igång drogtester på elever på gymnasiet trots att Skolinspektionen konstaterat att den sortens tester inte är i enlighet med skolans uppdrag eller knappast ens laglig. Skolans påstående att testerna är frivilliga gör inte saken bättre på något sätt. Att neka till en test kommer att innebära att man har något att dölja och därmed är man ju suspekt.

Idén med drogtester i skolan har problem på flera nivåer. Rättssäkerhet vid testning, integritet, relation mellan skola och elever är bara exempel på de mellanmänskliga problemen. De institutionella problemen är minst sagt lika stora.

En skola är en plats för utbildning först och dess huvudsakliga kader av personal består av pedagoger. Dessa är ofta specialiserade på ämnen som svenska eller historia. Många gånger möter och hanterar lärare saker de inte är utbildade för och egentligen heller inte har mandat, lagrum, utrymme eller ens vilja att ta hand om. Ständigt läggs det på skolan och dess personal att lösa de mest skilda problem det inte finns kunskap om. Relativt ofta gör man också detta utan att tillföra lärarna och den övriga personalen de befogenheter de behöver för att genomföra de krav som ställs.

Drogtester är ett sådant exempel. Skolan har inga befogenheter, inga lagrum och inga lokaler för att genomföra den här sortens tester. Skolan kan dessutom inte övervaka eller verifiera den här sortens tester på ett rättssäkert sätt. Skolan har heller inte drogtestande som sin uppgift. Det finns andra myndigheter och föräldrar vars ansvar det är att besluta om åtgärder för barn & ungdomar som hamnat på glid.

Den nuvarande situationen i skolan är djupt beklaglig och en del av problemet är att skolan ålagts att lösa saker som ligger på föräldrar, socialtjänst, barn & ungdomspsykiatri och andra experter. Skolan själv måste ta på sig ett stort ansvar för detta eftersom skolan ofta gör ett amatörmässigt försök istället för att lämna över till berörda myndigheter eftersom skolor tenderar att vara oerhört rädda för att bli anmälda till skolverket.

Den kapitulerade föräldragenerationen måste även den erkänna sitt ansvar. Varför behövs rastvakter på gymnasierna –denna frivilliga skolform? Varför pimplar ungdomsgenerationen godis & läsk på ett sätt som gör dem sockertrippade hela dagarna? Varför läser ni inte med era barn och stöttar dem i att åtminstone kunna läsa så mycket att de i tonåren klarar en vanlig dagstidning eller NE? Varför måste lärare hjälpa tioåringar att skära kött i matsalen eftersom deras föräldrar uppenbarligen inte behagat lära sina barn att äta med kniv och gaffel? Skolan skall fostra och skolan skall undervisa men det börjar hemma.

Skolan skall inte ta över fler arbetsuppgifter den inte är kompetent att hantera. Drogtester är absolut inget skolan skall beblanda sig med av alla ovannämnda skäl. Föreligger det drogmisstankar bör dessa överlämnas till socialtjänsten och så får de hantera saken.

Allt annat är både rättsvidrigt och rättsosäkert.

Mer om detta finns på bland annat SYDSVEnSKan

Iriminage och Skolplaner

2010-01-25T22:24:00.001+01:00

På väg mot dojon så funderar jag över om det inte borde bli massor av iriminage idag. Det tar tio minuter från hemmet till Älvdalsskolan och hela vägen grunnar jag över olika ingångar och angreppsformer. För att vara riktigt ärlig har jag grunnat över passet ända sedan jag åkte från jobbet vid halv fyra-tiden. Så här vid sju när vi bugar in, blir det en kort uppvärmning, lite fall och sedan…

Tids nog lyckas jag komma fram till en iriminage efter att ha ägnat tid åt att gå och stå och massor av tenkan. När timmen är slut är vi svettiga och glada. På ett sätt är jag rejält glad åt att jag inte måste lägga upp mina lektionsplaner innan träning. Jag slipper också skriva personliga utvecklingsplaner och behöver inte svara på varför jag inte gör vissa saker i en viss ordning. Det ger en dynamik där jag kan svara på frågor som ställs på mattan direkt. Vi kan söka tillsammans och i stunden. Naturligtvis håller jag någon slags hel plan för vart vi skall komma och jag håller reda på vilka tekniker som behöver övas men den är inte särskilt tidsbunden och den är inte heller särskilt strikt.

I skolans planfixerade värld skall vi skriva individuell utvecklingsplan, åtgärdsprogram, mobbingplan, samverkansplan, riskprognos, skräckplan, matplan, skåpplan, plan för planerandet av planläggningen för plan och så vidare. Ju fler planer ju mindre elevtid. Det finns en otrolig övertro på att det blir bättre bara man skriver en plan. Personligen tror jag att jag gör bättre nytta i klassrummet undervisandes tillsammans med elever än om jag sitter på något kontor och petar i en plan.

Jag blir mer och mer övertygad om att skrivbordsterroristernas planskrivningar bara är ett sätt för de värdelösa att motivera sin existens på.

Så här på kvällen funderar jag över morgondagens lektioner i Svenska och Engelska – Jag tror det blir iriminage imorgon…

hatten av för kommunala konstigheter

2010-01-15T00:10:00.001+01:00

I Hörby har man beslutat sig för att lägga pengar på att köpa in hattar eller snarare kepsar i olika färger till personalen för att hjälpa till med det kreativa tänkandet. Idén bakom detta kommer tydligen från en Edward De Bono, vars metoder syftar till att hjälpa just det kreativa tänkandet på traven. Det är relativt lätt att muntert leka med ord som kommunal, kompetens, ägg och hatt och göra bondomelett på saken men jag skall försöka avhålla mig från de mest uppenbara lustigheterna.

Kanske är det så att kommuner och kommunala verksamheter verkligen behöver tänka sig ur de lådor man stoppat sig själv i och kanske är detta en möjlighet att göra just det. Samtidigt får man förstå att kommunal verksamhet sällan nämns samtidigt som resurs-smart eller ens ekonomisk.

Fråga den dåre som kom på att kommunala byggnader skulle finnas i "bolag" som de andra verksamheterna skulle hyra till marknadsmässiga hyror,vilket ledde till att skolor inne i städerna blev så dyra att skolan var tvungen att göra sig av med personal...

Naturligtvis borde idioten som hittade på just den grejen doppas i tjära och fjädrar för att sedan deporteras till Fårö för olovlig dumhet.

En irriterande bieffekt av de kommunala leksaksbolagen är en mängd mellanchefer över oförklarliga verksamheter. Dessa tenderar att föröka sig i mystiska team och lustiga bolag såsom bolaget vars enda funktion är att samla upp de företag som skolor har konstiga upphandlingsavtal med.

men det går nu inte att komma åt den kader av mellanchefer som myllrar runt i den kommunala och statliga verksamheten. Däremot kan man rösta in och ut politiker.

Med detta sagt så hoppas jag att socialchefen i Hörby har väldigt mycket på fötterna och en himlans bra plan för att backa upp sitt inköp av små glada hattar i krisdrabbade Sverige. Jag väntar och ser ett tag men bär nog för säkerhets skull som vanligt en svart hatt.

Magnus

Jag och tv-apparaten – ett kammarspel del 1

2010-01-11T00:40:00.000+01:00

Jag gillar film och jag gillar tv-serier. Då och då dyker det upp historier som för mig tillbaka till den barndomens njutning jag hade när jag ensam under lördagens morgon tillbringade timmar med att äta frukost och sluka serietidningar. Jag gillade att samla hela årgångar av historier så att jag kunde följa mina favoriter från början till slut. Cliffhanger-prylen fungerade väldans illa för mig.

Det fanns något irriterande i att behöva vänta på upplösningen som inte fyllde mig med den förväntan som var själva avsikten utan snarare en irritation som gjorde att jag bad föräldrarna säga upp prenumerationen på Kalle Anka med sin eviga följetång på slutet. Okay, jag erkänner; Musse Pigg var tillräckligt irriterande för att man skulle vilja sluta läsa tidningen i alla fall men den rackarns följetången var ändå det som fick den unga bägaren att rinna över.

Samma sak hände med böcker. Jag läste Bilbo innan de andra Ringen-böckerna därför att då var de ju i rätt ordning. Jag var dock tvungen att ha alla innan jag började läsa eftersom det skulle vara eländigt om man var tvungen att vänta på nästa del. Här bifaller alla som med mig följt Robert Jordans megalomaniska-nästan-Stephen-King-ordrikiska jätteepos vars färdigställande efter elva böcker avbröts av författarens synnerligen irriterande frånfälle….

Nåja. Jag behöver alltså lite trygghet och lite kontinuitet. Bristen på kontinuitet har lett till skilsmässor såsom när jag som barn slutade titta på Dallas på grund av Bobby-incidenten, eller i vintras när jag bröt ett mer än trettioårigt förhållande med Spiderman på grund av att bolaget bestämt sig för att fuska med kontinuiteten.

TV-Serier har därmed blivit mitt nya junk istället för serier. Jag vet inte varför serievärlden blivit så illa men numer fuskas det alldeles för mycket med kontinuitet och då blir det inte roligt längre. Jag blir därför alldeles förskräckt när TV-serier verkar dra ut för mycket på tiden och alldeles förtjust när serier som BATTLESTAR GALACTICA faktiskt går och tar slut och jävlar vad slut den tar.

Man måste bara älska en story som tar slut även om det innebär att man måste leta upp nya underbara serier att konsumera. Om du av någon anledning inte hunnit se Galactica än så passa på och gör det. För en gång skull är jag riktigt glad åt en remake. Den nya versionen blinkar vackert åt den gamla men är ljusår bättre på alla sätt.

Technorati-taggar: tvserier,tv,battlestar galactica,serier,följetång

För den intresserade så kommer det att komma lite fler tv-serier vad det lider.

Fröer och Trädgård

2010-01-08T00:21:00.001+01:00

När jag försökte dela trädgård med någon slutade det med att jag planterade blommor i hemlighet eftersom damen egentligen mest ville att jag skulle vara med och gräva. En av de saker jag alltid velat ha är en alruna. För mig var det en sagoväxt som jag bara ville ha men det var inte riktigt enkelt att hitta en. Med nät och några hundralappar så fick jag dock hem en hel hög exotiska fröpåsar inför vårens övningar. Så just nu ritar jag på trädgård fastän den är dränkt i snö. Så här långt har jag väggar av bambu. Jag har röda och vita rosor i en häck med blå klematis på stolpar och klätterrosor uppför hela garaget. Min örtagård är också på ritning så vi får se vad det blir till slut.

Visst ja, den där fröhandeln som hade så bra grejer finns här:

WWW:IMPECTA:SE

Magnus

Mobbing trots regler....

2009-12-25T17:03:00.000+01:00

Barn & Ungdomar mobbas i skolan trots att det skrivits lagar som tvingar skolan att vidta åtgärder mot detta…

Så lät det i radion strax innan jul. Problemet är att byter jag ut orden så ser man hur dum en sådan rubrik är: Människor misshandlas trots att det är förbjudet.

Att skriva en lag och lägga ut ett mycket diffust ansvar vilket innebär att skolan skall utföra åtgärder ingen vet vad de är eller vilka lagar och mandat de bygger på, gör att skolpersonal sitter i oändliga och kostsamma möten vilka inte leder till annat än ytterligare en plan att lägga till handlingarna.

Låt mig redan här säga att jag avskyr mobbing och översitteri och gärna arbetar mot detta och för en tillvaro där goda upplevelser och möten överväger. Det sagt vill jag att man kanske funderar över hur man reellt skall kunna komma åt saken utan att behöva ta till dumheter som den inledande formuleringen.

Det är min fasta övertygelse att människan inte i grunden är ond och att den inte väljer onda handlingar om den har utrymme, motivation och kunskap att välja något annat. Följaktligen behöver man arbeta med människans vilja att göra det goda och att undvika att utföra det onda. Här krävs en massiv insats där inte bara skolan utan hemmet och fritidsrörelserna måste in. Det handlar inte om program eller om konstigheter utan om att återta det gemensamma ansvaret för det vi har tillsammans. Det handlar om att plocka upp skräpet efter alla de som satt ner oavsett vem det var som slängde vad på marken. Det handlar om att sluta belöna puckon som gör karriär på att mobba varandra i TV. Det handlar om att fokusera på lag hellre än enskilda spelare. Det kan kanske också vara dags i skolan att inte vända ut och in på elevens jag utan undervisa gruppen ibland.

Fruktan för att bli felaktigt tillsagd eller att felaktigt be någon att åtgärda något någon annan gjort är en handikappande egenhet i skolan. Ber jag någon att plocka upp ett papper och denne inte slängt pappret på golvet, så blir denne ”kränkt” och därmed får jag ägna en kvart åt grinig förälder framåt eftermiddagen.

Eleven som burit sig illa åt i tre veckor skriker sig hes av upprördhet därför att en lärare brustit och kallat honom idiot efter att behövt stå ut med dennes idiotier under nämnda tre veckor. Det kanske inte är bästa lösningen men även lärare är människor med gränser och begränsningar.

Jag har sagt det förut: När vi tar ifrån våra ungdomar ansvaret för sina handlingar så tar vi också ifrån dem förmågan att lösa sina egna problem och förmågan att välja det rätta utan övervakning. Vi kan inte vakta på dem jämt utan det måste finnas en egen vilja hos individen att låta bli att terrorisera sin omgivning.

Låt oss gemensamt arbeta för ett samhälle där vi återtar det gemensamma ansvaret istället för att hoppas på att någon myndighet någonstans skall skriva ett papper om saken. Låt oss som individer och som grupper själva lösa meningsskiljaktigheter och hjälpas åt att fostra nästa generation tillsammans med de barn & ungdomar vi fostrar.

Magnus

Snö och snart jullov

2009-12-21T23:53:00.000+01:00

De sista veckorna har varit minst sagt förvirrande stressiga. Mellan betyg och resan till Litauen för att dela ut julklappar (en historia för en annan gång) och en skolmiljö som varit lite kaotisk så avslutade jag saken med att bli insnöad i mitt lilla hus

Idag fick jag så äntligen tillgång till Internet hemifrån igen och kunde logga in för första gången på nästan en månad.

Imorgon börjar jullov

Misslyckande

2009-11-28T23:57:00.001+01:00

Följande text börjar i en gammal fundering som sedan går vidare till nuet:

Jag är inte van vid att misslyckas. Faktum är att jag, i mina ögon, sällan misslyckas med det jag satt mig för att göra. I helgen som gick mättes jag och befanns för lätt. Döm om min förvåning när jag stod där blottad, utmattad…misslyckad. Jag mindes förberedelserna innan och min självsäkra övertygelse att ingenting kunde gå fel. Kamraters uppmuntrande nickningar strax före och sen…
Chocken var total. Med svetten rinnande nedför ryggen och oförmögen att ta ett enda andetag till, stod jag bedövad och undrade hur detta kunde hända mig. Det skulle ta ett par dygn ytterligare innan jag skulle komma att förstå vari jag verkligen misslyckats. Det var vägen – jag glömde bort vägen. Målet låg där framför mig och lyste så klart att jag redan såg det i min hand. Målet som för mig lyste så klart och ändå inte var mer än ännu ett steg på en väg jag endast skymtat början av, blev det enda jag hade för ögonen. Jag missade lektionen och glömde vägen. Nu var vägen längre än jag trott och jag hade ändå inte nått målet den här gången.
Oavsett detta skulle ett sådant förhållningssätt stärkt snarare än rubbat mitt självförtroende. I helgen försökte jag gradera i Aikido och befanns för lätt. Det fina med att göra fel är att det ger möjligheten att se vad som är fel och sedan rätta till det. De osedda detaljerna som nu prövats ligger uppenbarade och redo att förfinas. Hit bar min talang. Nu återstår träning. Misslyckas gör man först när man säger; -kan inte eller; -går inte. Jag är inte van vid att misslyckas…den här gången heller…

Magnus
Malmö 2002-06-17e.v

II.

Sex månader senare gick jag faktiskt upp och tog den där graderingen efter att ha arbetat hårt med min hållning och min inställning. Dessutom så hade jag haft min första nybörjargrupp. Så här sju år, ett svart bälte och en klubb senare känns detta som väldigt länge sedan men det är ändå gott att minnas den där känslan av min första misslyckade första-kyu gradering.

Ibland funderar jag över skolans ovlija och rädsla att låta elever misslyckas och tänker att kanske är det så att man istället borde lära dem att misslyckas och att det är okej eller till och med bra. Hade jag inte misslyckats den där gången så hade jag nog aldrig brytt mig om att försöka lära mig de där teknikerna ordentligt. Jag trodde och var van vid att lyckas med den halventusiasm och egentolkning jag alltid använt för att lösa problem. Istället lät verkligheten mig veta genom Sensei att det inte räckte. På mattan i Dojon är det visserligen frivilligt men det innebär inte att det inte är livsavgörande ibland.

Hade jag följt min vana hade jag slutat samma dag som det började bli jobbigt och grunnat på saken på egen hand utan att egentligen komma någonvart. Som det nu var hade jag inget val. Det var bara att fortsätta träna. När jag gick upp nästa gång var det värre än den första. Det gick dock alldeles utmärkt. För mina egna elever i skolan skulle det nog vara en utmärkt upplevelse ibland att misslyckas, om inte annat bara för att få uppleva att man överlever, kommer igen och faktiskt lär sig något på kuppen.

Magnus
Hörby 2009-11-28

Mentorer ger bättre studieresultat enligt undersökning

2009-11-27T21:09:00.001+01:00

Kanske är detta inte så förvånande. Att jobba med eleven, diskutera resultat och att hjälpa till att strukturera sådant som är besvärligt och kunna fungera som ett bollplank. Shit då sitter man ju med eleven och gör något istället för att vända papper i möten som är till för att lugna samvetena hos de som sitter kring ...bordet. Men det är viktigt att dokumentera så att man kan skylla på något ifall man blir anmäld för något istället för att göra något. Mmm låt oss anmäla varandra istället för att tala - jag pissar på anmälarsverige där det mest gäller att kunna visa skriftligen vad man gjort...i pappersväg.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Tusen gånger hellre och fler timmar med elever än med annat löst folk och för helsicke kära politiker...tvinga oss inte att skriva fler jäkla planer.