Mobbing trots regler....

Barn & Ungdomar mobbas i skolan trots att det skrivits lagar som tvingar skolan att vidta åtgärder mot detta…

Så lät det i radion strax innan jul. Problemet är att byter jag ut orden så ser man hur dum en sådan rubrik är: Människor misshandlas trots att det är förbjudet.

Att skriva en lag och lägga ut ett mycket diffust ansvar vilket innebär att skolan skall utföra åtgärder ingen vet vad de är eller vilka lagar och mandat de bygger på, gör att skolpersonal sitter i oändliga och kostsamma möten vilka inte leder till annat än ytterligare en plan att lägga till handlingarna.

Låt mig redan här säga att jag avskyr mobbing och översitteri och gärna arbetar mot detta och för en tillvaro där goda upplevelser och möten överväger.  Det sagt vill jag att man kanske funderar över hur man reellt skall kunna komma åt saken utan att behöva ta till dumheter som den inledande formuleringen.

Det är min fasta övertygelse att människan inte i grunden är ond och att den inte väljer onda handlingar om den har utrymme, motivation och kunskap att välja något annat. Följaktligen behöver man arbeta med människans vilja att göra det goda och att undvika att utföra det onda. Här krävs en massiv insats där inte bara skolan utan hemmet och fritidsrörelserna måste in. Det handlar inte om program eller om konstigheter utan om att återta det gemensamma ansvaret för det vi har tillsammans. Det handlar om att plocka upp skräpet efter alla de som satt ner oavsett vem det var som slängde vad på marken. Det handlar om att sluta belöna puckon som gör karriär på att mobba varandra i TV. Det handlar om att fokusera på lag hellre än enskilda spelare. Det kan kanske också vara dags i skolan att inte vända ut och in på elevens jag utan undervisa gruppen ibland.

Fruktan för att bli felaktigt tillsagd eller att felaktigt be någon att åtgärda något någon annan gjort är en handikappande egenhet i skolan. Ber jag någon att plocka upp ett papper och denne inte slängt pappret på golvet, så blir denne ”kränkt” och därmed får jag ägna en kvart åt grinig förälder framåt eftermiddagen.

Eleven som burit sig illa åt i tre veckor skriker sig hes av upprördhet därför att en lärare brustit och kallat honom idiot efter att behövt stå ut med dennes idiotier under nämnda tre veckor. Det kanske inte är bästa lösningen men även lärare är människor med gränser och begränsningar.

Jag har sagt det förut: När vi tar ifrån våra ungdomar ansvaret för sina handlingar så tar vi också ifrån dem förmågan att lösa sina egna problem och förmågan att välja det rätta utan övervakning. Vi kan inte vakta på dem jämt utan det måste finnas en egen vilja hos individen att låta bli att terrorisera sin omgivning.

Låt oss gemensamt arbeta för ett samhälle där vi återtar det gemensamma ansvaret istället för att hoppas på att någon myndighet någonstans skall skriva ett papper om saken. Låt oss som individer och som grupper själva lösa meningsskiljaktigheter och hjälpas åt att fostra nästa generation tillsammans med de barn & ungdomar vi fostrar.

Magnus