Valet 2014 - 1

Supervalet 2014 – hur blir det? - Opinion - Skånskan.se

Hepp tänker sossar och moderater sluta härma DDRs Stasi?
Tänker resten av töntarna sluta leka Stasis småsyskon och jamsa med?
Tänker någon säga: Nä vi tänker sluta läsa era brev och sno ert innersta bara för att vi kan?
Tänker någon lova att bromsa den äckliga nymoralismen och konstiga sättet att se på medborgare?
Jag röstar på den som lovar att hellre skjuta sig själv i huvudet än att förbjuda en enda bok, film eller sång oavsett vad EU, USA eller några konstiga nyfascister får för sig.
Men att lita på modern politiker gör bara ont i rumpan eftersom det verkar som om ingenting är heligt längre. Inte tryckfrihet, inte integritet, inte offentlighetsprincip - ingenting av det vi en gång var stolta över försvaras av Sveriges politiker. Allt har undantag som kan skyllas på någon annan och i mitten sitter stackars medborgaren dum och tafatt....bläää

Seven Psychopaths

En fifflare som lever på att stjäla hundar samarbetar med en skådespelare som också, hemligen, är en psykopatisk mördare som stjäl en hund av en psykopatisk gangster för att hjälpa sin vän som skriver på ett filmmanus som handlar om sju psykopater. Hnadlingen i den här filmen är inte behållningen. Istället är det att se herrar som Woody Harrelson, Colin Farell och Christopher Walken ta repliker och studsa dessa mellan varandra. Våldsamt och på ytan poänglöst gömmer sig små vackra scener och underliga vändningar som gör det hela till en klart underhållande soppa. Faktum är att det går att strunta i resten av filmen och bara låta sig underhållas av Christopher Walken som gör sig själv till sitt yttersta. Du bör verkligen se den här filmen fast mest för att det är kul och så där trivsamt empatilöst ultravåldsamt och ändå…

Trailer

Pride and Prejudice & Zombies

När jag som språkstudent läste Jane Austen var det ingenting som tilltalade mig, kanske eftersom jag inte kunde identifiera mig alls med de giftaslystna damerna och deras problem. Några år senare insåg jag mitt misstag när jag återvände till Jane Austens texter och fångades av hennes skarpa tunga och livsfarliga tankar. Nåväl, döm om min förtjusning när detta kombinerades med trivsam zombie-litteratur och de engelska dumheterna varvas med härliga ninjor, dueller och odöda otäckingar i tre ljuvliga delar:

Den första boken är Jane Austens original med förstärkning och de andra är en prequel och en sequel till sagda bok. samtliga är mycket underhållande och precis vad  en glad grabb behöver för att tillfyllest uppskatta den engelska landsbygden…

BOKUS länk till böckerna

Pride and prejudice and zombies

Dreadfully ever after

Dawn of the dreadfuls

Night of the living dead Remake - Mania

Trailer

 

Remakes är en smitta som på något sätt borde utrotas och i remakens spår har skräckfilmsälskare fått genomlida sådan usel dynga som exempelvis A Nightmare on Elm Street – vars regissör borde tvingas krypa genom Hollywood i säck och aska för att avslutningsvis krypa fram till Wes Craven och be om ursäkt…

Just Night of the living dead tycks vara en film som man verkligen älskar att göra versioner av...

Vissa av dessa såsom

Night of the living dead 3D Reanimation: http://www.imdb.com/title/tt1879012/?ref_=fn_al_tt_6Är mest ett namn och filmens story har väldigt lite med originalet att göra. Jeffrey Combs & Andrew Divoff är hur kul som helst dock och bara det gör filmen till underhållning – dålig underhållning men kul

 

Night of the Living Dead: Reanimated (2009) - är en riktigt ambitiös lek med medier där man använt olika sorters animeringstekniker för att skapa om filmen, något som ger det hela en ny upplevelse väl värd att uppleva. http://www.imdb.com/title/tt1520368/?ref_=fn_al_tt_10

 

Night of the Living Dead 3D (2006). Gjord av samma regissör som gjorde NOTLD 3D Reanimation…den här är lite av en humorversion av originalet med massor av blinkningar till Romeros klassiker… http://www.imdb.com/title/tt0489244/?ref_=fn_al_tt_7

 

Night of the living dead (1990). Den här versionen gjordes av Tom Savini – mannen som också gjorde alla effekterna till Romeros klassiska zombiefilmer. Jg har hört att en av anledningarna till att han gjorde den var att Romero och teamet bakom originalfilmen inte fick en spänn för rättigheterna och att filmen var ett sätt att ta tillbaka namnet. Hursomhelst är det en ytterst habil zombiefilm som hör hemma på vilken hylla som helst. http://www.imdb.com/title/tt0100258/?ref_=fn_al_tt_2

 

Originalet: NIGHT OF THE LIVING DEAD - http://www.imdb.com/title/tt0063350/?ref_=fn_al_tt_1 Bara se den…nu

 

Nåväl filmen vars trailer vi ser ovan är en utskälld engelsk version. Att helt avfärda den tycker jag dock vore ett misstag. Engelsmän har ett annat sätt att filma och berätta som fungerar alldeles utmärkt och den här långsamma och försiktiga lågbudgetrullen är ett försök att skrämmas lite och då och då är den rätt obehaglig. Den är också så pass rullande att den definitivt går att ta sig igenom med behållning. Inget mästerverk men en kul fis i vinden det är synd att inte ha sett.

http://www.imdb.com/title/tt2006801/?ref_=fn_al_tt_4

The Great North Road

Hamilton är en mastodontskrivare som gillar att breda ut sig över fyrsiffrigt sidantal och i normala fall brukar det fungera alldeles utmärkt eftersom även storyn brukar breda ut sig rejält. I fallet med TGNR är det tyvärr så att storyn snarare är en enkel deckare med en alientwist och ett par tv-spelskaraktärer inslängda för att fungera i formatet. Det fungerar inte – det traggar och traggar och traggar.

Det finns ljuspunkter – Angela, bokens coolaste fokus har skinnet på näsan, hårdheten och den härliga sparka-rumpamentalitet som varje underhållningsepos behöver. Hennes öde och historia är gripande – hennes sätt att hantera sin omgivning ibland något skrämmande men hon håller, räcker och blir över. Resten av det massiva persongalleriet är dock inte så särdeles mycket att yvas över. Polisen Sid som nystar i den mordgåta som är så central och hans team, hans chefer och den politik som omger hela hans värld känns, förutom teknikbubblandet, som ytterligare en tv-deckare med kända karaktärer. Vi har sett dem förut och lär tyvärr stöta på dem igen så länge den här formen av tv är billig och fortsätter sälja. Nu är det ju ingen TV- serie utan en bok och det gör inte saken mycket roligare…faktiskt inte roligare alls.

Nu är Hamilton dock underhållande även när han är banal och trist och The Great North Road är läsvärd som underhållning i det lilla men om man har en prioriteringslista på bokinköp platsar den här på reservbänken.

Yrkesutflykt

Sedan snart två år har jag, med växande entusiasm, arbetat lite fackligt. Det kom sig av en slags vilja att inte bara vara sur på tingen utan att dessutom försöka förändra saker. Jag har ingen stor tilltro till politik eftersom den ofta ger sig för en riktning oavsett om det man gör är rätt eller fel. Själv ville jag göra något jag tror är rätt – Jag vet inte alltid men jag tror. Egentligen ville jag inte prata så mycket om facket men det hänger ihop de där olika sakerna – vi får se om jag får ihop det.

En dag satt vi på samverkansmöte med de fackliga och skolledning. Vi diskuterade bland mycket annat lite kompetensutveckling, ett ämne jag skulle kunna och kommer att orda mer om fast inte nu. Den här gången pratade vi om Ipad och några timmars gemensam övning. Själv fick jag genast lite ångest eftersom jag själv vare sig känner behov av Ipadutbildning eller har tålamod med gemensamma krystövningar i produktion med elektronisk leksak. Missförstå mig rätt… Jag hatar Steve Jobs grunkor med sina fåniga begränsningar och konstiga lösningar. Dock har jag pysslat ett tag med att använda och lära mig grunkan så att jag har nytta av den i skolan. Det finns massor den vidriga plattan kan göra som är alldeles utmärkt och då får man snällt skjuta sin ideologiska och tekniska åsikt åt sidan och helt enkelt jobba – det vinner mina ungar på och då får jag ge mig.

Nåväl, andra i gruppen protesterade något eftersom dessa aldrig inkluderas i den här sortens kurser. Representanterna från Fritids påpekade mycket riktigt att de inte fick gå men att de gärna ville. Således fanns det en, enligt mig, utmärkt lösning på problemet och snart var det klart att jag skulle få min kompetensutveckling på Fritids medan en av personalen därifrån skulle kunna gå på Ipadkurs.

Att erbjuda mig som vikarie kändes både rätt och riktigt. Det skonade inte bara mina stackars kollegor som slapp se mig sitta och sura i tre timmar utan förhoppningsvis gav det en annan kollega möjligheten att få en utbildning som denne inte annars hade fått. Dessutom fick jag möjlighet att jobba på Fritids – något jag gjort som vikarie under en kort period på 90-talet men som sedan dess förändrats rätt rejält. Jag gillar att se professionella arbeta och hade således vansinnigt roligt när jag var på Jupiter (fritidsavdelningen) -Hur man kommunicerar och resonerar med barnen och sättet att arbeta – själv hade jag egentligen ingen aning – mina år på högstadiet har inte direkt förberett mig på de yngre barnen och det är skillnad på att hålla klassrum och hålla fritidsverksamhet. Med lite hjälp gick det dock bra och jag tror inte jag orsakade några större katastrofer. Lite extra värmer det mitt lärarhjärta dock att se mina gamla elever när de blivit vuxna och tar sig an barn med så kloka och goda händer. Så här i efterhand är jag lite extra glad åt att ha fått möjligheten att vara i andra verksamheter och kanske borde man byta oftare i sådana lägen när det finns möjlighet eller när det helt enkelt ger lite plus hela vägen runt.

Tack Jupiter för dagen

På med foliehatten och skygglapparna för Genesis

Hemma och är lite sjuk snurrar jag runt på Internet och ramlar på GENESIS. En site för glada kreationister. Blåögt trodde jag att dessa huvudsakligen dolde sig någonstans i det stora landet i väster men ack så fel jag hade. På med foliehatten, skygglapparna och frysspray för frontalloben och ramla genast in i den förvirrande men djupt fascinerande mentalitet som döljer sig bakom en av världens mest underhållande förnekelser…

GENESIS – Ditt irrbloss på nätet….

Att äta snabbmat är att äta massor man inte tänkt sig

Det här finns i din burgare | Nyheter | Aftonbladet

någon förvånad? eller ens upprörd??? blir du upprörd och äter Billy´s eller Gorby´s så är du tyvärr bara korkad. Om du tror att det som man stoppar i micron från frysdisken kallas mat....tja vad fan trodde du?? Enda sättet att veta är att laga det själv - egentligen skall man väl odla skiten själv också men anyways

Mer Pilgrim

För ungefär ett år sedan gav jag mig ut på vandring med en ganska brokig skara människor och vi gick från Hallaröd kyrka ner till Sankt Olof. Väl framme möttes vi ganska trötta av en varm församling, kyrkklockor och en mässa som jag själv var lite för tagen för att minnas mer än bitvis. Efter mässan bjöds vi på en härlig måltid och sedan skildes vi hastigt och lustigt åt och klev tillbaka i vardagen på ett sätt som kändes milt sagt plötsligt. Jag tror alla som varit på Roskilde, ett längre träningsläger eller något annat event utanför vardagen känner igen den där känslan av att vara lite utanför verkligheten och sedan plötsligt kliva in i den igen. Några av oss hade önskat att vandra vidare och en del av detta låg till grund för den pilgrimsvandring vi begav oss ut på i år.

Så

Med ett nytt regnställ och en ny sträckning packade vi för ytterligare en liten vandring. Den här gången skulle vi komma fram till havet. Vi samlades om kvällen i lilla Agusa för att morgonen därpå vandra mot Eljaröd. Denna första etapp var den som under förra årets vandring bjudit på de största strapatserna då vi i mycket elakt regn gått vilse och tidvis hade varit nära att ge upp, i alla fall jag. I år var det dock strålande sol och färden som gick upp och ner över rullstensåsar var bedövande vacker. Dagen därpå vandrade vi mot Sankt Olof och någonstans där under dagen lyckades vi gå så fel att vi till slut nödgades att få lite bärgning för att hinna till mässan. Kvällen avslutades sedan med en samling vid jungfrukällan, där vattnet slår upp och flödar över så som de många tankar som vandrade mellan oss.

Dagen därpå bröt vi upp och färdades mot havet. En större skara hade anslutit till oss och vi inledde en strapatsrik färd över, under, uppå och mellan tills vi slutligen bröt fram i äppelodlingarna och närmade oss Knäbäckshusen och havet. Väl framme firade vi mässa varpå vi övernattade i en hage strax jämte, trötta nu…

Sista dagen var en kort promenad upp till Stenshuvud varpå vi sedan åt lunch, delade och sedan än en gång gick åt varsitt håll.

Varför då då? Vad är det som får någon att vilja gå och dessutom göra det i en sådan uppenbar religiös dräkt som den vi nu gått i?

Generella svar eller var som gäller någon annan än mig kan jag inte ge –

För mig som gammal trollkarl är denna högst mystiska av kristna övningar som balsam för en trött och orolig själ. För mig har det varit ett sätt att finna den Kristus famn jag längtat efter och den röst som alltid talat till mig någonstans djupt därinne även när jag inte ville lyssna. I rörelse och ritual har jag letat efter Gud i alla år men för mig var detta ett sätt att hitta det jag av någon anledning missat. Det har varit skönt att lägga undan dolken och bägaren och att byta en stav mot en helt annan.

Det har varit förvånansvärt magiskt att lämna över och att leva i ett nu istället för att försöka manipulera de trådar som löper genom livet. Ge upp, släpp efter… ord jag hört i Dojon så många gånger och nu har de ännu en mening, ännu en innebörd…

To be continued…

Hej då och lycka till

Så här nära midsommar är det dags att summera eftersom det äntligen är dags att gå på semester. Än en gång har jag tagit farväl av en nia och än en gång har de gjort en riktigt jäkla otrolig resa. Betygsmässigt är det en av de bästa årgångarna jag släppt ifrån mig och jag är säker på att de kommer att göra väl ifrån sig också framöver…

Hejdå kära 9A årgång –13

är det nåt vet ni var jag är någonstans….

 

M