Skolans Roll i Institutionen Sverige

I Nässjö vill man dra igång drogtester på elever på gymnasiet trots att Skolinspektionen konstaterat att den sortens tester inte är i enlighet med skolans uppdrag eller knappast ens laglig. Skolans påstående att testerna är frivilliga gör inte saken bättre på något sätt. Att neka till en test kommer att innebära att man har något att dölja och därmed är man ju suspekt.

Idén med drogtester i skolan har problem på flera nivåer. Rättssäkerhet vid testning, integritet, relation mellan skola och elever är bara exempel på de mellanmänskliga problemen. De institutionella problemen är minst sagt lika stora.

En skola är en plats för utbildning först och dess huvudsakliga kader av personal består av pedagoger. Dessa är ofta specialiserade på ämnen som svenska eller historia. Många gånger möter och hanterar lärare saker de inte är utbildade för och egentligen heller inte har mandat, lagrum, utrymme eller ens vilja att ta hand om. Ständigt läggs det på skolan och dess personal att lösa de mest skilda problem det inte finns kunskap om. Relativt ofta gör man också detta utan att tillföra lärarna och den övriga personalen de befogenheter de behöver för att genomföra de krav som ställs.

Drogtester är ett sådant exempel. Skolan har inga befogenheter, inga lagrum och inga lokaler för att genomföra den här sortens tester. Skolan kan dessutom inte övervaka eller verifiera den här sortens tester på ett rättssäkert sätt. Skolan har heller inte drogtestande som sin uppgift. Det finns andra myndigheter och föräldrar vars ansvar det är att besluta om åtgärder för barn & ungdomar som hamnat på glid.

Den nuvarande situationen i skolan är djupt beklaglig och en del av problemet är att skolan ålagts att lösa saker som ligger på föräldrar, socialtjänst, barn & ungdomspsykiatri och andra experter. Skolan själv måste ta på sig ett stort ansvar för detta eftersom skolan ofta gör ett amatörmässigt försök istället för att lämna över till berörda myndigheter eftersom skolor tenderar att vara oerhört rädda för att bli anmälda till skolverket.

Den kapitulerade föräldragenerationen måste även den erkänna sitt ansvar. Varför behövs rastvakter på gymnasierna –denna frivilliga skolform? Varför pimplar ungdomsgenerationen godis & läsk på ett sätt som gör dem sockertrippade hela dagarna? Varför läser ni inte med era barn och stöttar dem i att åtminstone kunna läsa så mycket att de i tonåren klarar en vanlig dagstidning eller NE? Varför måste lärare hjälpa tioåringar att skära kött i matsalen eftersom deras föräldrar uppenbarligen inte behagat lära sina barn att äta med kniv och gaffel? Skolan skall fostra och skolan skall undervisa men det börjar hemma.

Skolan skall inte ta över fler arbetsuppgifter den inte är kompetent att hantera. Drogtester är absolut inget skolan skall beblanda sig med av alla ovannämnda skäl. Föreligger det drogmisstankar bör dessa överlämnas till socialtjänsten och så får de hantera saken.

Allt annat är både rättsvidrigt och rättsosäkert.

Mer om detta finns på bland annat SYDSVEnSKan

Iriminage och Skolplaner

På väg mot dojon så funderar jag över om det inte borde bli massor av iriminage idag. Det tar tio minuter från hemmet till Älvdalsskolan och hela vägen grunnar jag över olika ingångar och angreppsformer. För att vara riktigt ärlig har jag grunnat över passet ända sedan jag åkte från jobbet vid halv fyra-tiden. Så här vid sju när vi bugar in, blir det en kort uppvärmning, lite fall och sedan…

Tids nog lyckas jag komma fram till en iriminage efter att ha ägnat tid åt att gå och stå och massor av tenkan. När timmen är slut är vi svettiga och glada. På ett sätt är jag rejält glad åt att jag inte måste lägga upp mina lektionsplaner innan träning. Jag slipper också skriva personliga utvecklingsplaner och behöver inte svara på varför jag inte gör vissa saker i en viss ordning. Det ger en dynamik där jag kan svara på frågor som ställs på mattan direkt. Vi kan söka tillsammans och i stunden. Naturligtvis håller jag någon slags hel plan för vart vi skall komma och jag håller reda på vilka tekniker som behöver övas men den är inte särskilt tidsbunden och den är inte heller särskilt strikt.

I skolans planfixerade värld skall vi skriva individuell utvecklingsplan, åtgärdsprogram, mobbingplan, samverkansplan, riskprognos, skräckplan, matplan, skåpplan, plan för planerandet av planläggningen för plan och så vidare. Ju fler planer ju mindre elevtid. Det finns en otrolig övertro på att det blir bättre bara man skriver en plan. Personligen tror jag att jag gör bättre nytta i klassrummet undervisandes tillsammans med elever än om jag sitter på något kontor och petar i en plan.

Jag blir mer och mer övertygad om att skrivbordsterroristernas planskrivningar bara är ett sätt för de värdelösa att motivera sin existens på.

Så här på kvällen funderar jag över morgondagens lektioner i Svenska och Engelska – Jag tror det blir iriminage imorgon…

hatten av för kommunala konstigheter

I Hörby har man beslutat sig för att lägga pengar på att köpa in hattar eller snarare kepsar i olika färger till personalen för att hjälpa till med det kreativa tänkandet. Idén bakom detta kommer tydligen från en Edward De Bono, vars metoder syftar till att hjälpa just det kreativa tänkandet på traven. Det är relativt lätt att muntert leka med  ord som kommunal, kompetens, ägg och hatt och göra bondomelett på saken men jag skall försöka avhålla mig från de mest uppenbara lustigheterna.

Kanske är det så att kommuner och kommunala verksamheter verkligen behöver tänka sig ur de lådor man stoppat sig själv i och kanske är detta en möjlighet att göra just det. Samtidigt får man förstå att kommunal verksamhet sällan nämns samtidigt som resurs-smart eller ens ekonomisk.

Fråga den dåre som kom på att kommunala byggnader skulle finnas i "bolag" som de andra verksamheterna skulle hyra till marknadsmässiga hyror,vilket ledde till att skolor inne i städerna blev så dyra att skolan var tvungen att göra sig av med personal...

Naturligtvis borde idioten som hittade på just den grejen doppas i tjära och fjädrar för att sedan deporteras till Fårö för olovlig dumhet.

En irriterande bieffekt av de kommunala leksaksbolagen är en mängd mellanchefer över oförklarliga verksamheter. Dessa tenderar att föröka sig i mystiska team och lustiga bolag såsom bolaget vars enda funktion är att samla upp de företag som skolor har konstiga upphandlingsavtal med.

men det går nu inte att komma åt den kader av mellanchefer som myllrar runt i den kommunala och statliga verksamheten. Däremot kan man rösta in och ut politiker.

Med detta sagt så hoppas jag att socialchefen i Hörby har väldigt mycket på fötterna och en himlans bra plan för att backa upp sitt inköp av små glada hattar i krisdrabbade Sverige. Jag väntar och ser ett tag men bär nog för säkerhets skull som vanligt en svart hatt.

Magnus

Jag och tv-apparaten – ett kammarspel del 1

 

Jag gillar film och jag gillar tv-serier. Då och då dyker det upp historier som för mig tillbaka till den barndomens njutning jag hade när jag ensam under lördagens morgon tillbringade timmar med att äta frukost och sluka serietidningar. Jag gillade att samla hela årgångar av historier så att jag kunde följa mina favoriter från början till slut. Cliffhanger-prylen fungerade väldans illa för mig.

Det fanns något irriterande i att behöva vänta på upplösningen som inte fyllde mig med den förväntan som var själva avsikten utan snarare en irritation som gjorde att jag bad föräldrarna säga upp prenumerationen på Kalle Anka med sin eviga följetång på slutet. Okay, jag erkänner; Musse Pigg var tillräckligt irriterande för att man skulle vilja sluta läsa tidningen i alla fall men den rackarns följetången var ändå det som fick den unga bägaren att rinna över.

Samma sak hände med böcker. Jag läste Bilbo innan de andra Ringen-böckerna därför att då var de ju i rätt ordning. Jag var dock tvungen att ha alla innan jag började läsa eftersom det skulle vara eländigt om man var tvungen att vänta på nästa del. Här bifaller alla som med mig följt Robert Jordans megalomaniska-nästan-Stephen-King-ordrikiska jätteepos vars färdigställande efter elva böcker avbröts av författarens synnerligen irriterande frånfälle….

Nåja. Jag behöver alltså lite trygghet och lite kontinuitet. Bristen på kontinuitet har lett till skilsmässor såsom när jag som barn slutade titta på Dallas på grund av Bobby-incidenten, eller i vintras när jag bröt ett mer än trettioårigt förhållande med  Spiderman på grund av att bolaget bestämt sig för att fuska med kontinuiteten.

TV-Serier har därmed blivit mitt nya junk istället för serier. Jag vet inte varför serievärlden blivit så illa men numer fuskas det alldeles för mycket med kontinuitet och då blir det inte roligt längre. Jag blir därför alldeles förskräckt när TV-serier verkar dra ut för mycket på tiden och alldeles förtjust när serier som BATTLESTAR GALACTICA faktiskt går och tar slut och jävlar vad slut den tar.

Man måste bara älska en story som tar slut även om det innebär att man måste leta upp nya underbara serier att konsumera. Om du av någon anledning inte hunnit se Galactica än så passa på och gör det. För en gång skull är jag riktigt glad åt en remake. Den nya versionen blinkar vackert åt den gamla men är ljusår bättre på alla sätt.

Technorati-taggar: tvserier,tv,battlestar galactica,serier,följetång

För den intresserade så kommer det att komma lite fler tv-serier vad det lider.

Fröer och Trädgård

När jag försökte dela trädgård med någon slutade det med att jag planterade blommor i hemlighet eftersom damen egentligen mest ville att jag skulle vara med och gräva. En av de saker jag alltid velat ha är en alruna. För mig var det en sagoväxt som jag bara ville ha men det var inte riktigt enkelt att hitta en. Med nät och några hundralappar så fick jag dock hem en hel hög exotiska fröpåsar inför vårens övningar. Så just nu ritar jag på trädgård fastän den är dränkt i snö. Så här långt har jag väggar av bambu. Jag har röda och vita rosor i en häck med blå klematis på stolpar och klätterrosor uppför hela garaget. Min örtagård är också på ritning så vi får se vad det blir till slut.

Visst ja, den där fröhandeln som hade så bra grejer finns här:

WWW:IMPECTA:SE

 

Magnus