måndag 11 januari 2010

Jag och tv-apparaten – ett kammarspel del 1

 

Jag gillar film och jag gillar tv-serier. Då och då dyker det upp historier som för mig tillbaka till den barndomens njutning jag hade när jag ensam under lördagens morgon tillbringade timmar med att äta frukost och sluka serietidningar. Jag gillade att samla hela årgångar av historier så att jag kunde följa mina favoriter från början till slut. Cliffhanger-prylen fungerade väldans illa för mig.

Det fanns något irriterande i att behöva vänta på upplösningen som inte fyllde mig med den förväntan som var själva avsikten utan snarare en irritation som gjorde att jag bad föräldrarna säga upp prenumerationen på Kalle Anka med sin eviga följetång på slutet. Okay, jag erkänner; Musse Pigg var tillräckligt irriterande för att man skulle vilja sluta läsa tidningen i alla fall men den rackarns följetången var ändå det som fick den unga bägaren att rinna över.

Samma sak hände med böcker. Jag läste Bilbo innan de andra Ringen-böckerna därför att då var de ju i rätt ordning. Jag var dock tvungen att ha alla innan jag började läsa eftersom det skulle vara eländigt om man var tvungen att vänta på nästa del. Här bifaller alla som med mig följt Robert Jordans megalomaniska-nästan-Stephen-King-ordrikiska jätteepos vars färdigställande efter elva böcker avbröts av författarens synnerligen irriterande frånfälle….

snowNåja. Jag behöver alltså lite trygghet och lite kontinuitet. Bristen på kontinuitet har lett till skilsmässor såsom när jag som barn slutade titta på Dallas på grund av Bobby-incidenten, eller i vintras när jag bröt ett mer än trettioårigt förhållande med  Spiderman på grund av att bolaget bestämt sig för att fuska med kontinuiteten.

TV-Serier har därmed blivit mitt nya junk istället för serier. Jag vet inte varför serievärlden blivit så illa men numer fuskas det alldeles för mycket med kontinuitet och då blir det inte roligt längre. Jag blir därför alldeles förskräckt när TV-serier verkar dra ut för mycket på tiden och alldeles förtjust när serier som BATTLESTAR GALACTICA faktiskt går och tar slut och jävlar vad slut den tar.

Man måste bara älska en story som tar slut även om det innebär att man måste leta upp nya underbara serier att konsumera. Om du av någon anledning inte hunnit se Galactica än så passa på och gör det. För en gång skull är jag riktigt glad åt en remake. Den nya versionen blinkar vackert åt den gamla men är ljusår bättre på alla sätt.

För den intresserade så kommer det att komma lite fler tv-serier vad det lider.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar