I trädgården blommar det…

I fristaden blommar det i omgångar och här är ett urval av det vackra:

Den här ängeln kom i år till min trädgård från Vidablick och den tycks ha funnit sin plats bland lavendel och tagetes….

Rödmalvan är en favorit. Blommorna är ätbara och smakar lite pepprigt.

Anemonerna sprider sig som ogräs men är som vackrast när de är lite kaotiska

Stockrosorna har inte gillat den blöta sommaren men en och annan blomma har jag fått…

Världen är en vacker plats ibland…..

Aleister Crowley as a pun and picture

Uncle Al eller Aleister Crowley var en stor inspirationskälla för mig under många år. Hans texter och idéer, speciellt Liber Al Vel Legis ledde mig i ett sökande och ett arbete som öppnade dörrar för mig till både himlar och helveten… Crowley själv var tydligen rätt svår att ha att göra med och det tycks som om han haft vissa problem med sin egen inställning till manlighet och sexualitet. Med det sagt så stal jag titeln till en berömd bok, tanken på “Pride” och en bild på Crowley i en av sina vackraste poser. Sålunda får vi bilden “Pride & Predjudice”

Transferteknik och akryl 2011….

Näthat som motkraft

När världen än en gång snurrat åt fel håll i form av ytterligare en galning reagerar folk på de mest skilda sätt. Själv önskar jag att jag kunde säga något smart eller inkännande eller något som inte bara blir fånigt men det går inte. Jag har inte förlorat någon och jag kan inte låtsas förstå. Nåväl någon klok nätmänniska räknade ut att den norske bajstemplaren ville bli sedd på ett visst sätt och därmed hade förberett massor av bilder på sig själv. Genom att ladda hem bilder på trivsamma saker som “bajs” och döpa om till exempelvis: anders-behring-breivik.jpg så har dessa glada nätmanipulatörer fått google bildsök att leverera bild på bajs som andra träffen vid ett namnsök.

Att på detta sätt sabotera dårens bild av sig själv och med lite tur sabotera hans varje försök att framstå som något annat än just avföring är lite kul på ett så där barnsligt underhållande sätt att det bara inte går att låta bli att haka på. Likt en Boggart skall fanskapet skrattas ihjäl och det vore underbart att sitta som en fluga på väggen och se när killen googlar sig själv och bara får upp parodier och bajs….

Så i den andan:

Magnus

Fan-Art revisited–Ronnie James Dio

 

Ronnie James Dio var en fantastisk sångare och låtskrivare som följt mig genom större delen av mitt liv. Jag var inte beredd på den flodvåg av sorg som ansatte mig när han dog förra året. Nåväl Ronnie var känd som en av musikens trevligaste människor och han ägnade större delen av sitt liv åt att berika andra. Den typen av kärlek till sin nästa är inte bara svårt att stråla ut utan också svår att hämta upp ur sitt hjärta. Det är enklare att vara arg, att vara hatisk, att vara primitivt egoistisk. I dessa dagar när ondskan på så många sätt visat upp sitt ansikte är det kanske extra svårt. Under veckan som gått har Dios sång “All the fools sailed away” rullat mer än en gång och det är svårt att framhäva den kärlek till sin nästa som borde överskugga det hat man känner för de som orsakar så mycken ondska i vår värld.

Å andra sidan, kan ett barn som utsatts för en sådan mardröm som den i Norge finna i sitt hjärta att utstråla kärlek istället för hat så borde kanske fler av oss kunna göra detsamma….

till och med ett gammalt elakt troll….

Javisst ja, jag kom ifrån ämnet: Tavlan är en kombination av datorbearbetning, transferteknik och akryl….

och krönt av den store mannens ord……..

Att njuta i Fristaden

För tusen år sedan i ett annat liv när jag ville odla örter och grönsaker och levde i ett sådant där “förhållande” som alla pratar omså fick jag skrivet på näsan att det kvädes en jäkla massa planerande och fixande för att få till ens den minsta samlingen kryddor. Döm om min förvåning när jag förra året skördade mina första kryddor efter blott en sommar och redan funderade på vad som skulle komma året därpå. Nåväl i år odlade jag även lite grönsaker och hade hjälp av en dam som inte bara ligger nära mitt hjärta utan också mitt sinnelag och därmed hakat på i skapandet av en något mindre planerad men ändock fullt fungerande köksträdgård.

Det är svårt att beskriva den förnöjsamhet som gives av att skörda litet av det man sått och därmed få ihop till en liten middag:

Lök lök lök och lite av löken skulle i salladen och en del skulle landa i maten. Gräslöken hörde hemma hos den  färska potatisen som var ett resultat mest av ett infall.

 

Potatisen är bintje och någon annan sort som låg och grodde hemma när jag fick för mig att gräva ner den i ett hörn av trädgården. Så här mitt i sommaren är det rätt trevligt att gräva upp en eller två middagar så där bara på skoj

 

 

Ärtor är en sådan grönsak jag egentligen bara gillar att plocka från stänglar och äta direkt eller att smörsteka färskplockade sockerärtor som tilltugg till nästan vad som helst. I övrigt kan jag leva utan ärtor men så här är de gudomliga…..

 

Små primörer och mangold. Lättodlat och när det väl växer så växer det utan hejd. Lite smör och salt så lever de upp om man bara studsar dem i en panna.

 

 

Sallad har blivit mer än jag någonsin kommer att hinna äta upp men å andra sidan gör det ju inte så mycket…

 

 

 

Här är de smörstekta primörerna, ärtorna och mangolden tillsammans med ett par bitar grillad lax. Enkel och smärtfri mat utan egentliga krusiduller.

 

 

Och så hela matbordet komplett med sallad, potatis, gräslök, Crème fraîche och naturligtvis lite vitt vin att skölja ner anrättningen med. Njutningen i att inte bara äta god mat utan att äta maten man själv odlat är lite svår att förklara men nog inte så svår att förstå. Själv känner jag att just detta är en av de saker som jag både längtat efter och velat göra sedan många år tillbaka och faktiskt funderar på varför jag inte gjort tidigare. Nåväl, nu finns all tid i världen och imorgon skall jag nog gräva upp ett par potatisar till…

Bildkonst för de mediala

Lady Gaga är för pop vad Marilyn Manson en gång var för rock. Denna högst imponerande dam har tagit världen med storm och hon är högst inspirerande. Det var därför med stor entusiasm jag använde henne som experimentmodell till en ny teknik jag fått lära mig av en slump. I grunden går det ut på att man använde laserutskrifter som en slags transfers vilka man kan placera på diverse olika föremål. Sagt och gjort och ett dygn senare så hade jag en första bild att arbeta med. Ett par dygn senare och ett antal lager färg så såg resultatet ut så här:

När skolan drar igång igen till hösten har jag för avsikt att lära mina grasshoppers i Median hur man gör sådana här och diverse andra trivsamma bilder förutsatt att jag kan skaka fram pengar för dukar och lim det vill säga.

Bilden “Mama Monster” Transfer& Akryl 40*60 cm 2011

Av Magnus Bäcklund

Om en bild del 2

Romeros Modesty Blaise var och förblir en av min alldeles speciella förälskelser. Hennes äventyr tillsammans med den alltid lika resursfulle Willie Garvin Fyllde min barndom med drömmar om kärlek och vänskap bortom något jag sett i verkliga livet.

Nu är jag ingen Romero men bilden ovan är inspirerad av Romeros verk som synes nedan:

Att min bild fick lite annat stuk är knappast konstigt då mitt slutmål var ett helt annat. Sidorna på tavlan är täckta av ett collage av serier som komplimenterar bildens Succubi.

 

 

Bilden: “Desdemona” Akryl på Canvas 50*50 2011

Av Magnus Bäcklund

Om en bild

Det är lustigt när man målar, eller i alla fall när jag målar, hur teman återkommer gång på gång. Just den här duken har många bottnar och det är förvisso ingen slump att de centrala figurerna är Magikern, De Älskande och Eremiten. Magikern reser sig ur det svarta havet och tar de första stapplande stegen. De älskande formar fundamentet och den trygga klippa som man kan vila på. Till sist framträder Eremiten och hans lykta lyser upp stigen mot evigheten. I tidernas begynnelse skymtar tornet och vid tidens slut brottas universum med evigheten.

Tack till Frieda Harris för inspiration till vissa av figurerna

Bilden “Tarok” Akvarell på Canvas 40*50 cm 2011

Av Magnus Bäcklund

Ego-boost snodd från en annan blogg

Mina grasshoppers, nya som gamla, är mig ofta en källa till glädje så jag brukar med stort nöje följa deras eskapader i den elektroniska djungeln. Kunde således inte låta bli att dra lite extra på smilbanden när jag läste den här listan:

Ah tänk så lite som behövs för att lyfta självförtroendet hos en gammal lärare. Vi är förvisso inte bortskämda med beröm som kår .

Tack kära grasshopper. Du är en riktigt ball person du också och en konstnär i vardande…

En Sommarlista böcker tillägnad några av mina glada Grasshoppers Del I

Läsandet som passion och upplevelse har varit något jag med allt större sorg sett minska hos mina Grasshoppers genom åren. Med hot, lock, pock och böner har jag om och om igen predikat, berättat och sålt in bok efter bok och nog lyckats ibland fast oftast inte. Jag fick dock ett önskemål från en av mina Grasshoppers om tips på mer eller mindre lättsmält fantasybetonad litteratur inför sommaren. Så nedan följer några av mina personliga favoriter i ingen speciell ordning alls:

Dresden Files

 

Jim Butchers serie om trollkarlen Harry Dresden utspelar sig i ett fiktivt Chicago där vampyrer, varulvar, demoner och diverse annat dräller runt och ställer till besvär.  Här finns en rejäl portion humor, en hel del tragedi och i botten en relativt väl grundad kunskap om de ämnen och myter som dyker upp. Detta gör historierna om Harry inte bara underhållande och lättlästa utan också riktigt jäkla spännande.

Magician

Jag fick den första av dessa böcker när jag gjorde lumpen och sedan dess har jag levt med Midkemia och dess invånare. Pug of Crydee, en föräldralös pojk antas som lärling hos Crydees trollkarl men utan att visa någon större förmåga när det gäller de magiska konsterna. Långt senare och efter svåra umbäranden kommer han dock till sin fulla potential som en av de största magikerna i inte en utan två världar. Magician är den första i en hel räcka böcker skrivna av Raymond E. Feist.

Necroscope

   

Harry Keogh talar med de döda som innan Harry inte hade en aning om att de kunde tala med varandra. De döda älskar Harry för den värme och det hopp han ger dem. De älskar honom till den milda grad att de reser sig ur sina gravar för hans skull. Med de dödas hjälp bekämpar Harry ondskan i form av nekromantiker och andra mindre trevliga människor. Det finns dock ondska som går bortom allt vad mänsklig tanke kan forma och tänka ut. Wamphyri – vampyrer, evigt levande döda och evigt korrupta sprider de sin smitta i denna värld och nästa. Brian Lumleys böcker är skräck-fantasy med vampyrer som inte glittrar och som aldrig aldrig aldrig är mesiga.

Dragonlance

Margaret Weis & Laura & Tracy Hickman skrev några av de första fantasyböcker jag någonsin läst på engelska. Dessa böcker var rätt harmlösa och mycket mycket underhållande med sitt gäng hjältar ute efter att rädda världen. Karaktärerna var tydliga och mycket underhållande och storyn flöt på. Den elake och tragiske trollkarlen Raistlin Majere vars tvillingbror den snälle men dumme Caramon ständigt tar hand om, är en av fantasyhistoriens absolut största. Han aspirerar inte bara på makt utan absolut makt genom att transcendera och upphöja sig själv till gudomlighet. De timmar jag spenderade med Bröderna Majere, Tanis, halvalven och för att inte tala om Tasslehof, var några av de ljuvaste i mitt liv. Inte för att det är de bästa böcker jag någonsin läst men för den värme och glädje de gav en tonåring när han verkligen behövde det.

Lord Fouls Bane

Jag har aldrig varit så arg på någon karaktär någonsin som jag var på Stephen Donaldsons hjälte Thomas Covenant. Thomas är spetälsk och har, efter att ha varit på toppen, förlorat allt. Han är bitter och arg och kastas in i ett land som hälsar honom som frälsare men som han själv förnekar att det alls existerar. Det är en plågsam serie fylld av individuell ondska, tragedi och vämjelighet men också någonting helt annat.

Med dessa små tips lämnar jag för denna gång.

To Be Continued