Disclaimer till eventuell läsare:

Det här är jag som gnäller och jag gör det så här därför att jag inte riktigt vet hur jag skall få ur mig det annars. Nu är du varnad

När hösten kryper in i mina ben och jag inte riktigt hittar ut så blir de små sakerna som tynger istället stora. Mitt mörker inuti matchar det mörker som faller allt snabbare utanför. I den stora världen händer stora saker med mängder av människor. Deras lidande är gigantiskt och deras situation så ofantligt mycket värre än min att jag skäms för att att jag låter mörkret ta över mig och även det bygger vidare på mitt mörker. 

Fyrtiofem år

Man kunde tro att jag borde löst det vid det här laget. 

Löst upp knutarna, kommit till freds, gått vidare, växt upp, blivit hel, FYLL I VALFRI HÄR

men nej.

Det finns ingen rationalitet i det där som gnager innanför senor och muskler nere i buken. Ingen logik till vreden som höll mig vaken långt in på morgonen eller orsak till att jag sittandes i min studio var så lamslagen av tårar att jag inte kunde gå därifrån ens om jag velat. Det finns ingen bra därför-att-fras och ingen jag kan skylla på även om jag skulle vilja. När det drabbar tar det över och äter mig inifrån och vad jag än försöker med så finns det ingenstans att vända sig.

I det läget finns det ingenting jag gör som duger. Varje misstag, varje borde och varje om ekar oupphörligen i mig och kräver tribut. Jag vill skrika och få dem att låta mig vara. Ihopkrupen ligger jag stilla och väntar på sömnen som kanske stillar tuggandet i mitt huvud men sömnen håller sig undan och samma saker utspelar sig i mitt huvud om och om igen.

I stort sett värdelös

Mot mitt inre mörker är jag stum och försvarslös men det är inte något som fungerar likadant åt båda håll. Ur mörkret mal varenda misstag, felaktighet och dumhet jag gjort och enda gången något tystnar är när något annat tar dess plats i mitt medvetande så att eländet är konstant. 

Vad gör man av det när man inte orkar ha det inom sig längre?

Det blir bättre och det blir bättre och sedan börjar det om igen.

Jag diskuterar med mig själv om alla de där sakerna jag håller på med och sedan ifrågasätter jag alla de där sakerna jag håller på med. Skall jag lägga ner den där klubben? Vad kan jag erbjuda någon när det finns så många fler som är så långt mycket bättre? Lärarförbundet - Vad gör jag för nytta där? Klassrummet - jag har slut på idéer... Panik och misantropi - självförtroende i botten och...

Det vänder igen och det gör det och ibland känns det ok och sedan börjar det om igen.

Jag skulle vilja klämma ur mig något smart eller något hoppfullt så här på slutet. Jag skulle vilja hitta en elegant twist eller något annat sätt att klura mig ur den där stämningen men jag har inga sådana ord just nu.

Jag antar att jag inte är så kass som jag upplever mig men det hjälper liksom inte och jag vet att det är gnäll och det hjälper inte heller. Min fru hjälper och min fristad hjälper och någonstans därinne gömmer sig det som också hjälper.

Men det vänder igen fast inte just nu

M

Jag hatar mat....

Eller egentligen avskyr jag ätande. Sedan det trista faktum uppenbarades för mig att jag blivit kroniker känns det som om allting cirkulerar kring mat och det jäkla krångel det innebär att äta rätt och ofta. Jag har alltid njutit av mat och varit duktig på både råvaror och dessas hantering. Nu är det mer socker och tid....socker och tid....

I min värld av möten är verkligheten flytande och det blir svårt att beräkna eller styra tiden. För en person som mig har det aldrig varit ett problem förrän nu. Medan jag försöker att lära mig det här och anpassa min kropp och min själ till ett nytt tillstånd är kaffebjudningar som går över min middagstid eller sammankomster där jag borde äta eller hade ett motionspass något som kostar och jag kan inte kompensera med att äta fler jävla smörgåsar som får mitt socker att fara åt helvete.

Argh och det hela är mitt fel eller ingens fel och visst kan jag inte och ska inte förvänta mig att någon annan skall vare sig anpassa sig eller på annat sätt ta hänsyn. Jag säger mer att jag tycker att det är svårt och jag behöver få gnälla över det.

Min morfar var diabetiker och en riktigt sur jävel när det kom till mattider och att hålla det där schemat. I alla fall var det så jag mindes det från när jag var liten och många gånger var lite rädd för den där stora starka, närmast obändige gubben vars tunga var lika rapp som intellektet var snabbt. Det fanns inte utrymme för lögner, oprecist språk eller minsta antydan om att inte göra saker ordentligt och aldrig fick man snurra med mattider som att vara sen till lunchen eftersom man tog en extra halvtimme vid sjön.

När klockan är halvett på natten och jag ligger vaken, skitarg på en sockertopp som gör mig skitarg efter att ha ätit för sent eftersom jag inte han äta efter ett antal möten som liksom sabbat hela schemat för dagen och det hela slutat med att jag nästan rykt ihop med frun mest för att jag är stressad och grinig och inte får ihop det och så gör det mig arg vilket ger mig dåligt samvete som i sin tur gör mig arg så ligger jag där...

stirrandes i taket...

Jag förstår nu morfar - du stod ut med det här mycket längre än jag och dessutom i en tid där behandlingen inte var i närheten.

jag hajjar

Med tiden förändrades både jag och min morfar och många av de mest fridfulla minnena i mitt liv kommer från veckor på Granbacken när jag och morfar satt och filosoferade på bänken utanför altandörren i skymningen. Man kunde titta ut över granskog och fula kalhyggen och ända ner till Sturven, sjön som taktilt sitter i mina fingrar fortfarande om jag blundar...ljudet av vattendroppar när åran av trä lyfter och för kanoten framåt...

Missförstå mig rätt - jag tycker synd om mig själv, inte för att det inte finns folk som har det värre eller att det egentligen är speciellt synd om mig. Jag tycker att det här är svårt och som en gammal hund känns det jäkligt svårt att lära sig att sitta på ett nytt sätt.

Det är svårt när jag inte ordentligt kan ta mig runt det som är problemet eller ens reda ut det...jag får bara lära mig leva med det....

Jag slipper väl i alla falla att gå med i en jävla stödgrupp?....

Doktorn:

-Du har diabetes

Magnus:

- Sån där med piller?

Doktorn:

-nope

Magnus:

- jävla nålar?

Doktorn:

-yup...och piller

Magnus:

- woot?

Doktorn:

-LADA

Magnus:

- vilken jävla lada?

Doktorn:

-du har LADA

Magnus:

- que?

Magnus:

- bara jag slipper gå med i någon jävla stödgrupp så...

Det är något med att bli äldre och sedan sakta se kroppen förfalla. Sedan jag fyllde fyrtio har min stackars lekamen utsatts för två operationer, vedervärdig viktökning...och minskning igen och till sist har jag lyckats bli kroniker...

...och på ämnet...om det nu brinner i fingrarna på dig att skicka in snusförnuftiga kostråd eller en rekommendation på någon skum diet...låt...bli...tro mig...låt...bli

Nåväl på plussidan har min sockerfunktion eller brist på sagda gjort att jag under hösten blivit av med de kilon jag innan lyckats hänga på mig. På minussidan har humör och allmänt mående varit något som knappast har varit på topp. Det är tur att man har en snäll fru som står ut med en. 

Nuså gäller det att fixa saker som att äta frukost och att äta på regelbunden tid och att äta ofta....ingenting som jag brytt mig om innan. Det är ett jäkla snurr men det skall nog gå. Sedan är det tydligen det där med insulin och sticka och käka piller och göra diverse andra snurrigheter. Den där versionen jag har är lite kul på det sättet att det inte är helt enkelt att ställa in sig.

Nåväl - jag antar att det får gå...

även om jag inte behöver gilla det...

Scientology

Scientologi

scientologi - Wiki

Den Vrängde

Hur långt kan man som människa vrida eller vränga sig själv innan det man ser i en spegel förlorar all den substans man förväntar sig att se?  Hur långt…?

Om man ändrar sig efter alla de goda råd och vänliga förmaningar man ofta möter. Hur långt tid tar det då innan det man blivit saknar relevans för den man är. Om man förnekar, plockar bort eller avstår från tillräckligt många delar av sig själv, vad finns det då kvar att fortsätta sin existens för?

När existensen är problematisk och den värld man existerar i egentligen inte tycker om en, vad är det då som håller en kvar?

Var mindre så…

Var mer så…

Om du bara….

Varför ändrar du inte…

Det är alltid lika intressant att låta sig förändras, att utvecklas att bygga på men samtidigt finns det kanske saker hos den egna personligheten som är lika fundamentala som andning eller behovet att äta. Att avkrävas att göra den sortens förändringar kan i sig vara i det närmaste omöjligt och blir då mest en extra plåga för den som upplever sin värld som problematisk.

När man inte skall se sådan ut eller var så mycket eller säga så mycket eller vara det ena eller det andra eller följa eller bara genomföra eller bara stå ut och svaren på frågan varför ekar tom då undrar man mer och mer. Varför skall jag stå ut? Varför skall jag inte se ut sådan? Varför skall jag genomföra idiotiska saker bara för att? Det är ibland svårt att se vad som är poängen med allt anpassande. Vad är vinsten?

Att vara trekantig i en fyrkantig värld innebär att man alltid slår i sina utsatta delar och att man förväntas slipa dessa, helst tills dess att man lyckats bli lika fyrkantig som resten. Men om belöningen är att bli accepterad av en massa fyrkanter man egentligen inte kan relatera till, vad är då poängen? Vari ligger belöningen i att bli lönnfet, medelålders och lagom misslyckad så att mediokratins härskare kan se på en med  en ömkande blick och känna sig nöjda med att de justerat ytterligare en sirrah.

När man så slipat ner eggen på de egna vapnen och blottat nacken förväntas man visa tacksamhet mot dessa och gärna att man erkänner sin underlägsenhet som enbart kommer sig av att man faktiskt självmant anpassat sig.

Någon gång vill jag få förklarat för mig varför jag och andra gjort detta med oss själva och sedan skulle jag vilja veta vad meningen är…

Spleen

Så här i höstmörkret vrider jag på mig än en gång och funderar. Funderar över yrkesval, funderar över livsval och brottas med nattmaror av varierande slag. Jag gick sönder för några år sedan och som en del av boten fick jag piller… massor av piller. Vad ingen talar om är att ibland är medicinen värre än det den skall bota. Ett av de där pillren öppnade en slags dörr inne i skallen och jag fick erfara en helt ny nivå av mardrömmar och andra konstigheter. Det goda med det var att det fick mig att lägga av med vartenda jäkla piller…droppade läkarna också när jag ändå var på gång. Jag läker mig själv, eller dör på kuppen. Det är ok men fan vad ont det gör ibland. Och i det där så gnager det – Är jag rätt? Gör jag ett ok jobb? Shit om jag slösar bort deras värdefulla tid…

Spleen – Livsleda – Misantropi

Det gnager det där osäkerhetstrollet, det där elaka som viskar åt en…

Det visar varje misstag,pekar på varje brist och stryker sig mot min hals purrande av glädje över varje tillkortakommande. Man borde vara snabbare,bättre, duktigare,gladare, smalare, vackrare,roligare,socialare, prydligare, mindre jag och mer av någon annan…

Så hör någon av mina gamla ungar av sig, vill ha hjälp med en uppsats eller någon som frågar om en bokuppgift… Vore man helt kass hade de väl frågat någon annan??? Lite bättre känns det även om hösten

En långsam helg spenderad i köket tillsammans med min dam. gemensamt skapar vi än en gång sushi och vi njuter av varandras sällskap,god mat och en mousserande italienare som förgyller vår måltid. Om Söndagen ligger vi tätt tätt och slumrar och njuter av tystnaden och värmen och allting blir lite bättre…

Förmodligen blir jag aldrig bra nog i mina ögon….

Men kanske kanske kan man hitta en känsla av att duga…

även om hösten….

Elake läraren påminner inför skolstarten

Technorati-taggar: skola,utbildning,gnäll

en liten film om grammatik och attityd

Censurerad!!!!!!?????

Enligt min yngste systerson är tydligen  min blogg blockerad av hans skola. Han har lovat mig att skicka bildbevis på saken så fram till dess tänker jag avhålla mig från att säga fula saker om sagda skola, kommun och IT-ansvariga….

I alla fall till dess jag fått mina bevis. Därefter kommer min kollegiala känsla inte att avhålla mig från att vara hysteriskt otrevlig om det skulle visa sig vara sant…..

 

 

 

Uppdatering kommer

Elake Läraren Gnäller

en icke-pedagogisk film….

Magnus är trött, uttråkad och känner inte för att rätta detta mer……

Byråkratfloskel No 32: "systematiskt kvalitetsarbete"

Lyssna på följande: "systematiskt kvalitetsarbete" - Det betyder: Sitt och ägna timmar åt att formulera dravel som bara en byråkrat har glädje av och låt detta uppta massor av duktiga människors tid så att ingen får något vettigt gjort men vi producerar papper. 
När det gäller hjälp och särskilt stöd är det alltid en sko som klämmer: PENGAR...
När skolor och förskolor blir av med sina pengar är det jäkligt svårt att få till annat än det nödvändigaste för den största gruppen. Se till att vi har pengar till fungerande utrustning, speciallärare och bibliotekarier samt låt oss slippa fjantig detaljstyrning av okunnigt folk och idiotiska "vidareutbildningsdagar" där allt går ut på att producera ännu ett dokument som inte betyder ett skit i vardagen men allt bland pappersvändare utan verklighetsförankring.....

Läs gärna mer om saken i SYDVENSKAN – HÖRBY

Martin Ingvar Forskningens egen mediehora

Martin Ingvar: Forskningens svar på Siewert Öholm. Killen har desperat försökt göra lite rubriker med allt från konstiga uttalanden om kampsporter till den här lilla fånattacken där han gräver fram gammalmorapanikskåpmat och presenterar den som om han har någon aning om vad han pratar om. Karolinska borde försvara sitt rykte och göra något åt sin mediekåta wannabe
Nåväl, herrn får svar på tal från Statens Medieråd och återigen får vår egen tomte se sin möjlighet att stå i spetsen för en moralpanik grusas av verkligheten….
Länk till Ingvars artikel: http://www.dn.se/debatt/valdsamma-datorspel-kan-visst-paverka-ungas-hjarnor
Länk till Statens Medieråds svar: http://www.dn.se/kultur-noje/statens-medierad-anklagelserna-ar-fullstandigt-absurda#

Post Op

Så här i efterhand har jag snart sovit i ett helt dygn och är både rejält öm och inte ett dugg kaxig. Doktor Iannis plockade bort 2/3 av min minisk på vänster ben och kunde konstatera en del andra skador när han ändå var igång. Själv har jag undervisat Aikido hela hösten med mitt minst sagt defekta knä, vilket gått hur bra som helst när jag inte glömt bort mig och gjort något jag inte borde. Nåväl oavsett väntetider måste jag säga att det där gänget på kirurgen i Trelleborg var helt fantastiska. De fick mig lugn innan och lugn efteråt när jag halv-vaknade ur narkosen och trodde jag var i “the walking dead” – tur att jag inte var så mobil och kanterna på sängen var höga .

Nu är det sex veckors återhämtning som gäller men jag tänker vara på jobbet på måndag… Mina grasshoppers behöver sina betyg och jag gillar inte att lämna saker ofärdiga.

Från det ena till det andra fick jag en bok häromdagen:

THE ARRIVAL av Shaun Tan är en helt fantastisk bok som borde läsas av alla. Det är en ordlös historia där alla ord döljer sig i bilder och mellan bilder på ett sätt jag sällan tidigare skådat. Shaun Tan har en enorm förmåga i sina händer och i sitt öga för att förmedla upplevelser, känslor och en subtext i serie efter serie av bilder som var och en är så vackra att de tar andan ur sin läsare.

 

Ett exempel på Shaun Tans fantastiska bilder

 

Ytterligare en…..

 

THE ARRIVAL finns att köpa lite överallt så gör dig själv en tjänst och njut av något vackert….

 

Magnus

Näthat som motkraft

När världen än en gång snurrat åt fel håll i form av ytterligare en galning reagerar folk på de mest skilda sätt. Själv önskar jag att jag kunde säga något smart eller inkännande eller något som inte bara blir fånigt men det går inte. Jag har inte förlorat någon och jag kan inte låtsas förstå. Nåväl någon klok nätmänniska räknade ut att den norske bajstemplaren ville bli sedd på ett visst sätt och därmed hade förberett massor av bilder på sig själv. Genom att ladda hem bilder på trivsamma saker som “bajs” och döpa om till exempelvis: anders-behring-breivik.jpg så har dessa glada nätmanipulatörer fått google bildsök att leverera bild på bajs som andra träffen vid ett namnsök.

Att på detta sätt sabotera dårens bild av sig själv och med lite tur sabotera hans varje försök att framstå som något annat än just avföring är lite kul på ett så där barnsligt underhållande sätt att det bara inte går att låta bli att haka på. Likt en Boggart skall fanskapet skrattas ihjäl och det vore underbart att sitta som en fluga på väggen och se när killen googlar sig själv och bara får upp parodier och bajs….

Så i den andan:

Magnus

Bardot - protesterar hos miljöministern « Politikerkollen

Allas vår favvis-rasist-tant Bardot ger sig in i vargdebatten. Den komiska svenska vargskräcken må vara ett kapitel som finner sitt ursprung i Emil I Lönneberga och som sådan en nationell pinsamhet men vi har alla våra nationella kors att bära. Frankrike har Brigitte Bardot. Jag minns när hon protesterade mot att man sköt vildhundar i Rumäniens huvudstad samtidigt som barn i den staden levde i kloakerna. Hennes främlingsskräck och knaspolitiska utspel har orsakat en del klammeri med rättvisan och ett mysigt citat ur en av hennes böcker kanske illustrerar saken:

"My country,
France, my homeland, my land is again invaded by an
overpopulation of foreigners, especially Muslims."

Ur en artikel i The Guardian

Från blondinen som sägs ha sagt att hon skall “flytta till ett land där man inte tar emot utlänningar” kan man knappast ta något överhuvudtaget på allvar, inte ens när hon kanske har en liten poäng. Det finns fler djurvänner och vegetarianer i historien som varit allt annat än trevliga men som säkert hade uppskattat både henne och kräket Jean-Marie Le Pen  och hans franska nassar.

Vi andra skakar på huvudet och fnissar lite åt fåntratten

Bardot - protesterar hos miljöministern « Politikerkollen

Carl Bildt: Friheten på nätet behöver FN-skydd - Debatt - Expressen.se

okej och när tänker du skydda oss Calle? När tänker du lagstadga vårt skydd mot konstiga bolagspoliser och andra fluktare som gräver sig in i våra liv med hjälp av de lagar och organisationer ni politiker skapat. Från höger till vänster har ni rullat runt för mystiska bolag och släpat resten av oss till en slags "köp skit eller bli stämda"-System. När tänker ni skydda oss mot FRA, IPRED och alla andra sköna övervakningssystem ni utsatt oss för de senaste åren?
Frihet är många saker och ibland är frihet att slippa en Bryssel-advokat i sin brevlåda eller upp i rumpan..............

Carl Bildt: Friheten på nätet behöver FN-skydd - Debatt - Expressen.se

En stilla hälsning till idioten i Umeå

 

Varning kan uppfattas som skadlig bland töntiga kränktroll och kan få dessa att gråta, samt skicka ytterligare en meningslös kostsam anmälan till valfri idiotombudsman

Kära moder Svea.

Det är med sorg jag skriver till dig i denna tid av dumhet då kränktroll och orwellianer förökar sig fortare än den genomsnittliga kloakråttan samtidigt som snittkunskaperna bland de homo sapiens som finns kvar minskar i takt med antalet dokusåpor på TV.

Det är djupt fascinerande att studera hur sexualskräcken än en gång sprider sig på nästan viktorianskt sätt och man undrar om den amerikanska Pahlinist-rörelsens ansamlade stjärtgaser förgiftat sinnet på en och annan Svensson.

Som ett svar på en brist i sexualundervisningen  i skolan har UR tagit fram en sexualupplysningsfilm i samarbete med RFSU. Filmen tar i animerad form upp de vanligaste frågorna ungdomar har om sex och den har i dagarna distribuerats till samtliga skolor i landet som en hjälp i undervisningen.

En privatperson i Umeå har dock funnit filmen opassande av någon anledning och anmält saken till polisen.

En kort notis från SVERIGES RADIO om saken

och från NORRAN

och VÄSTERBOTTENSKURIREN i vilken man kan läsa:

“Umebon menar att detta är olämpligt med tanke på handling och målgrupp, som är elever på högstadiet.”

AFTONBLADET har även det en liten artikel på ämnet.

Själva FILMEN finns att se på URs hemsida

Någonstans inom mig moder, hoppas jag att det hela är ett försök att skapa en debatt om hur fånigt och orimligt långt vår nyfunna sexualskräck har gått de senaste tio-femton åren. Jag hoppas att det är ett försök att påvisa orimligheten i förbud mot tecknade bilde, inskränkningar i yttrandefriheten och allmän nymoralistisk dumhet.

Jag är dock inte så hoppfull moder men kanske kanske…

Och till snubben i Umeå: Lyssna på sången ovan, njut av en rektal balk och om det inte funkar för dig så finns det säkert ett Talibantält någonstans på något berg där din typ av funderingar funkar.

Magnus

Blogger Labels: Umeå,moder,Svea,dumhet,Pahlinist,Svensson,RFSU,ungdomar,undervisningen,saken,SVERIGES,RADIO,NORRAN,VÄSTERBOTTENSKURIREN,Umebon,AFTONBLADET,debatt,förbud,Talibantält,kränktroll

Nöje, Såpor och Skit man betalar licens för Nöjesbladet | Aftonbladet

 

Jag kräks på dessa jävla dokusopor. Det är fascinerande att man i ena änden anser att man skall göra saker för att förhindra mobbing och trakasserier och i andra änden lyfter fram just sådant beteende.

Vad har vi inte provat? Kanske något av nedanstående

"Husfrid" - Femton hemlösa, en lägenhet och tre överarbetade socialtjänstemän och sedan får fem brats från Stureplan rösta ut dem en efter en? – Vardagsrealism och övelevnadsexperiment i ett.

 

“Big Brother – Familjen” Femton vardagsfyllon och deras familjer i Big Brotherhuset med obegränsad mängd sprit och vadslagning på vems blåmärken som är värst varje vecka?  Rikskända nyktra alkisar och notoriska hustrumisshandlare ingår i juryn som bedömer stil och form på både rundpallar och kaskadspyor.

”Tiggarrundan” Romer från Rumänien coachas av ett telemarketingföretag och släpps sedan i sektorer av Stockholm. Deltagarna tävlar därefter i flaskinsamling, tiggeri på tid och mest ömkliga syn i ett gathörn. Naturligtvis har man en extra snyftarkategori för barnen och man får följa dramatiken när familjens yngsta varje dag tvingas snatta mat till resten av familjen. Varje veckas röstas en familj ut och skickas hem. Vinnaren får en sprillans ny Winnibago… Juryn består av femton Epakörande Svergiedemokrater från Svalöv.

“Höften, Hoppet eller Hopplösheten” – Pensionärer i kö för höftledsoperationer får tävla mot varandra i lustiga lekar såsom rullatorrace och vidrigaste liggsåret. Förlorarna röstas ut varje vecka och placeras längst bak i kön. Den käcka leken leds av Arne Weise och varje vecka kallas familjen in för att böna och be för sin gamling varefter tittarna ringer in och röstar.

“Självmordsgänget” Ett antal självmordsbenägna placeras på en avdelning där de med hjälp av skådespelare och volontärer får återuppleva sina mest traumatiska upplevelser. Vi får följa mobbing, trakasserier och annan terror med skrämmande verklighetsförankring. Varje vecka får deltagarna sedan välja om de vill snurra på självmordshjulet eller försöka leva en vecka till. Hjulet innehåller sedan allt från smärtfria tabletter till mindre behagliga frånfällen som exempelvis lut. Tittarna kan påverka utgången av hjulet genom att ringa in. Deltagarna själva når sitt avslut som en mer eller mindre trevlig överraskning.

Hundar, ungar och allt annat vi kan plåga, hänga ut och håna är tydligen det som är roligt och det som är underhållning. Kanske är det något som följer i den själsliga misär som följer ett allt snabbare snurrande klot. Roms dekadans blev värre och värre till dess riket föll sönder. Hur illa behöver vi bli innan vi faller sönder?

När mobbning är bredkultur är det fan inte konstigt att simpel mänsklighet kommer i andrahand.

Magnus

Rasande – över nya hundsåpan i SVT | TV | Nöjesbladet | Aftonbladet

Tvåsamhetsnormer & Knogjärn…

eller:- du trillar nog dit du också….

Ibland är det svårt att förklara att man vill vara ifred. Det finns en slags tvåsamhetsnorm som på något sätt fungerar som ett slags tyranni trots att vi, enligt vissa undersökningar är det mest ensamma landet i världen.

Själv kan jag ibland känna någon slags sug efter det rent fysiska i en relation men samtidigt är jag mer och mer övertygad om att jag inte har lust eller ork att lägga tid på en annan människa. Något gick sönder hos mig sist och det är inte något jag ens vet om jag har ork att laga. Vad jag vet är att jag inte längre är beredd att ändra:

Mitt hår

Min Mat

Mina Katter

Mina prydnadssaker

Mina kläder

Mina tavlor

Min musik

Min datorspelstid

Mitt jobb

Mina ambitioner

Min trädgård

Ja du kanske förstår principen. Jag är inte längre beredd att jämka och jag litar inte på att en annan människa inte skulle försöka pilla i saker. Förmodligen skulle jag inte ens kunna behärska mig om jag lät någon försöka.

- jaaa i ett förhållande måste man ju jämka….

Just det. Därför skiter jag i det – Jag väljer att låta bli…

- Du trillar nog dit förr eller senare…

Ja kanske men inte om jag kan göra något åt det. Tro fan inte att du fattar ett skit om det som rör sig inom mig.

Det är lite som diskussionen om barn. Med jämna intervall fylls min vardag av någon välmenande kretin som talar om för mig att jag visst vill bli pappa. Jag är för fan fyrtio år och vill fortfarande inte. För att vara riktigt ärlig tror jag inte ens att jag kan. Så låt mig för helvete vara. Det är så vansinnigt irriterande att behöva förklara samma sak om och om igen.

Någonstans är det normalitetsnormen som slår till och blir ett förtryck för oss andra som inte fastnat i en tvåsamhet av heterofunktionalitet medelst 1,3 barn.

Jag kommer inte att “trilla dit” – Jag funkar inte så

Jag vill ALDRIG ha barn – Det finns andra som är bättre på det än jag. Just nu vill jag inte ha några förhållanden eller ens korta andra grejer, mest därför att jag helt enkelt inte pallar alls. Kanske går det bra också?

M