söndag 3 februari 2013
fredag 1 februari 2013
Mina ungar är fucking amazing
Idag provade jag en variant av undervisning jag kallar ”master class”. Själv har jag använt sättet att jobba när jag undervisat Aikido och den trivsamma kombinationen av frivillighet, välvilja, vilja att lära sig och disciplinerad respekt har gjort att det känts mycket fruktsamt. I grunden fungerar det så att man plockar upp ett par elever och instruerar dessa medan resten av gruppen tittar på. Således kan eleverna studera läraren, eleven, interaktionen, det läraren säger och det eleven tolkar av detta. Jag tror att sättet att göra saker är relativt vanligt i teatersammanhang men mina erfarenheter av metoden kommer från min Sensei Stefan Stenudd och en annan aikidolegendar Urban Aldenklint. Stefans inflytande på mig som lärare både på och utanför mattan kan knappast överdrivas och den tid jag tillbringat i Stockholm hos Urban har kompletterat detta mycket elegant.
Nåväl åter till saken. Jag har ofta haft turen att få uppleva fantastiskt begåvade elever och min senaste kull är intet undantag. De kombinerar dessutom denna begåvning med lekfullhet och tålamod och är därmed beredda på att göra utflykter till okända marker där ingenting är vad det ser ut att vara. Under ett antal pass har de därför, utan tydliga instruktioner eller förklaringar, varit tvungna att diskutera, debattera och utsättas för diverse mer eller mindre trivsamma talsituationer där jag försökt att visa aspekter av konsten att tala. När de så kom i morse stod en del grundbegrepp uppställda på tavlan varefter jag behövde en frivillig talare…
…jag hoppades och ville verkligen att det skulle vara någon men jag var fullt beredd på att krascha rakt ner i misslyckandets kyla…
…skulle någon?
Jepp, mindre än en minuts betänketid så kliver en upp utan att veta vad han skall utsättas för och sedan är vi igång…
En timme senare har vi gjort ett par stycken inför hela klassen och sedan arbetade de i grupper och tog över min roll som instruktör.
Det som är saken är att jag är så rackarns stolt över mina grasshoppers som på något sätt alltid lyckas möta upp och som gör saker som på många sätt är både komplicerade och svåra. Man är lyckligt lottad i mitt yrke när man har privilegiet att undervisa sådana elever.
Kära 9A – ni är fucking amazing…
Ps. att jag dessutom idag hade en underbar åtta språkare och en sjua i svenska som gjorde sin första diktanalys redan i höstas gör inte min lärargärning ett dugg sämre Ds.
Jag har liksom alltid sån jäkla tur med mina klasser…
torsdag 31 januari 2013
torsdag 24 januari 2013
måndag 21 januari 2013
söndag 20 januari 2013
The Aim of Religion–The Method of Madness
Originally by Nessrriinn: http://www.youtube.com/user/Nessrriinn
Vi lever i en fruktansvärt konstig värld
tisdag 15 januari 2013
måndag 14 januari 2013
söndag 13 januari 2013
En tanke till en kär vän om kvällningen
Hur kommer det sig att det så ofta är den med minst anledning att straffa sig själv som ändå gör just det? Hur kommer det sig att den som är givmild, godhjärtad och trofast är just den som hårdast dömer ut sig själv, sitt handlande och sitt hjärta?
Kanske är det så att just den som har ett stort hjärta lättare ser sina egna fel – eller kanske är det så att en sådan människa ofta får hårda ord eller tas för given eftersom hon inte härdar sig och ger igen.
Jag skulle önska att du kunde se dig med mina ögon
Att du kunde se hur du lyser upp ett rum för mig
Jag skulle önska att du kunde känna med mitt hjärta
så att jag kunde visa dig den plats du har gjort till din inom mig
Jag skulle önska att du kunde se dig själv med mina ögon
att du kunde se alla de saker jag ser som du gör
När jag är med dig så skäms jag för att jag inte,
som du, är en bättre människa
Om du såg dig som jag ser dig skulle du se det du inte ser
Du skulle se den vackra, den goda ,den varma
Den som ger mig skäl att bli bättre
Den som gör varje dag bättre
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)