I Skrämslans värld finns det endast ett bot.
Att någon annan tar hand om saken
Och torkar stackars mig om baken
Kloka gubbar och gummor –Av äldre modell skall styra och ställa för oss andra. Det vore ju enklare om någon annan tänker åt mig så långt som bara det är möjligt. På så sätt kan jag skylla på någon annan när något jag gör går fel. Problemet är att jag inte kan frånta mig själv ansvaret för mina egna handlingar hur gärna jag än vill.
Som tolvåring påbörjade jag min bana som nikotinist, ett beroende jag inte lyckades göra mig av med helt förrän 25 år senare. Detta kommer att kosta mig. Jag skyller på:MIG SJÄLV. Jag gillade det jag såg i spegeln. Med en Cigg i munnen kände jag mig cool och efter ett tag var nikotinet sin egen belöning.
Under en period i slutet på 90-talet använde jag alkohol som ångestdämpare vilket fungerade alldeles utmärkt om man accepterade mången ensam timma spenderad i en dimma bruten av spyor och blödande magsår. Nåja jag gick in i det med öppna ögon och gick ur det med hjälp av goda vänner och min egen ovilja att dö alltför ung.
Människan fallerar och det finns farligheter. Det är dock hög tid att utveckla det mänskliga tänkandet förbi barnastadiet. Vi måste acceptera att det finns farliga saker och att vi själva måste lära oss att välja. Om jag kör i 180 knyck på en 70-väg och krockar med en bergvägg är det inte vare sig fartkameror, hastighetsövervakning eller begränsningar i bilen som är problemet. VÄLJER jag att köra i 180 knyck så har jag accepterat både risken att dö och risken att döda någon. På samma sätt Väljer man att sätta sig bakom ratten när man druckit. Man väljer att stjäla, slå, skada, förstöra, förgöra sig själv och andra.
Skräcken för denna insikt är väl underbyggd i den "Rädslans Doktrin" som förhärskar i våra media och ibland i våra medvetanden. Den leder till absurditeter som övervakningshysteri och begränsningar. Den leder också till att man nästan ogiltigförklarat hela generationer av kloka, duktiga och arbetsamma ungdomar som knappt kan anförtros någonting om man skall tro media.
Någonstans måste det vara så att var och en tar ansvar för sitt eget liv och ibland också för andras. Vad hände med frihet under ansvar? Vad hände med kopplingen mellan att få göra det man vill och att göra det som är rätt? Kanske är det så att istället för att skapa än mer repressiva system för att övervaka folk in i en fålla så måste man ge dem ännu större frihet men också redan tidigt lära var och en att alla handlingar har konsekvenser på gott och på ont.
Idag är det viktigare att hitta på en ursäkt för sitt handlande som förflyttar skuld än att faktiskt göra så gott man kan från början. Låt det bli tvärtom imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar