Självhjälp

Jag skulle vilja vara en bättre människa. Jag skulle vilja vara hälsosammare, mer miljömedveten och ständigt beredd att stå mina vänner och medmänniskor bi i alla de situationer när jag kunde vara till nytta. Som sagans Herkules kunde jag susa runt i världen och uträtta stordåd efter stordåd och på så sätt göra världen till en bättre plats.

Jag skulle kunna hålla huvudet högt och gå från arbete till vila med det rena samvetet som täcke över mina trötta skuldror. Mitt liv och mening skulle vara något större, bättre och mer storslaget än den karikatyr jag ibland drabbas av när jag ser mig själv i spegeln.

Självföraktet som drabbar som hårdast just när man inte behöver det, låter sitt skoningslösa domslut falla över alla de saker man gjort och inte gjort. Hur många gånger skulle man inte ha gjort mer, varit bättre, modigare och starkare? Varje misstag slår mot sinnet och pockar på uppmärksamhet och hågkomst. Minnen blir eviga ältanden om om och om om inte fanns…

Då finns där inga stordåd att väga upp de massiva misslyckanden som ställt upp utanför portarna. Det finns ingen frid att finna i tidigare segrar eller?

På mitt bord där ute i hallen ligger det ett litet kort jag glömt att städa undan. På kortet står det helt enkelt ”Tack” och så är det signerat av två herrar som just gick ut nian. Dessa två herrar tyckte att jag gjorde något rätt i alla fall. Åtminstone så mycket rätt att de bemödade sig att skriva ett litet kort…

En klok vän till mig påpekade en gång när jag satt och orerade över vilka framtida stordåd jag skulle åstadkomma som pedagog att det var de små miraklerna och de enskilda mötena som var själva poängen och att dessa inte var något jag kunde arbeta fram eller ens kalkylera. ”I mötet med andra människor vet du inte vilka ord som är de förlösande för just den människan. Du kan bara göra så gott du kan och hoppas på det bästa” Dessa ord förlöste mig. Mina tillkortakommanden blir mer uthärdliga därför att det ligger ett litet kort på hallbordet och för att jag kommer ihåg en och annan gång i år när jag tror att jag faktiskt tillförde något.

Jag skulle vilja vara en bättre människa och jag försöker att bli det. Men det är rätt ok nu också trots allt…