Allteftersom man blir äldre i ett klassrum tenderar man att bli en del av inventarierna och just inventarier i en skola är sällan särskilt lockande eller smickrande att associeras med. Då och då är det därmed nyttigt att påminna de livsvisa och livströtta ungdomarna om att den gamle en gång också haft ett liv utanför städskrubben i korridoren. Just det här är lite mer än trettio år sedan..
Historien om sparkstötting, porrtidning, glidmedel och Ingvar Oldsberg är en av dessa berättelser från min svunna ungdom. På bilden ser vi mig, Jan-Ove Sundberg och Peter Caspersson poserandes inför det stora eventet som det året gick av stapeln den 22/2 i den stora staden Arvika. Ansvarig lagkapten, journalist och instigator var mannen på mitten jag under hela mitt liv skulle kalla Texas men som för många andra, många år senare, mest skulle komma att förknippa med 100-Höjdare och inslaget om “Sjöodjursmannen”. Den andre herrn i vårt lag var Peter Caspersson, matematiker som enligt legenden konstruerade V75 och som också skrev en bok om pyramiderna och guds namn många år senare.
Jan-Ove Sundberg arbetade under 80-talet som en framgångsrik frilansjournalist och var specialiserad på det ovanliga både gällande människor och företeelser. En av tidningarna ha skrev för relativt frekvent var herrtidningen/porrtidningen Aktuell Rapport. Tro det eller ej men just herrtidningar var en gång en enorm bransch som med Internet och digitalkameror gjorts exceptionellt överflödig. För den som vill fördjupa sig lite i hur det kunde se ut finns det en blogg om herrtidningar att dyka ner i. Blandningen av nakna damer, porr, lättsam humor och bisarra händelser och människor var framgångsrik och att ta sig fram och tillbaka på en spark var just precis en sådan övning som passade formatet perfekt.
Således stod vi i Arvika en solig februaridag beväpnade med glidsalva och ett redskap ingen av oss någonsin hanterat tidigare: En spark. Själva tävlingen genomfördes till minne av Elis från Tasare, eller så påstod i alla fall Texas att det var, och målet var att medelst spark ta sig fram på is i lagtävling på staffettvis. Domaren var “ryss” och kommentatorn var en vasstungad Ingvar Oldsberg. För att synas ordentlig hade vi lyckats lägga beslag på tre uniformer från gamla Televerket och sedan smyckat dessa ordentligt med klistermärken från ovan nämnda tidning. Då håret var en viktig grej för mig på den tiden bör jag nämna att mästerverket till färgning gjorts i Göteborg på Noblesse efter stängning där själva färgningen tog närmre tre timmar att färdigställa. Kammade man det framåt kunde man se hur färgen var lagd i nyanser i raka linjer över huvudet. Medelst orangea uniformer, glidsalvsbestuken spark och tre herrar med fullständig oförmåga att framföra spark gav vi oss så på uppgiften att med resning och stolthet representera den svenska herpressens flaggskepp i ädel tävlan.
Den som känner mig vet att mitt intresse för sport och tävlan är högst begränsat och den var knappast större för trettio år sedan men de där minuterna på sparken ivrigt häcklad av en milt skadeglad Ingvar Oldsberg står inte på listan över minnen jag vill återuppleva. Vi var, som alltid bäst bland herrtidningarna eftersom ingen annan ställde upp men i övrigt kom vi näst sist efter Irans damlag nummer två…
Av runt 75 deltagande lag kom vi på 74:e plats direkt före Irans damlag nummer två. Det är svårt att svara på vad som gick fel men samtliga lagmedlemmars ointresse för sportsliga övningar kan ha med saken att göra.
Vid senare tillfälle hann vi med att tävla i VM i pajkastning för samma herrtidning men det är, som det ju alltid är, en annan historia.
Magus
