onsdag 13 februari 2019

Samhället behöver hålla sitt avtal

Det här är sånt som kommer att få folk att strunta i att ringa polisen och ta hand om saken själva. Det är knappast nyttigt för ett samhälle men om medborgaren konsekvent upplever att man straffar den oskyldige och låter den skyldige komma undan så är det situationen man får.
Det är lättare att lagföra två herrar som griper en tjuv(man låter komma undan) än att fälla återfallsförbrytare. Dessa två ligger på en möjlig straffskala högre än kräket som körde ihjäl ett barn på fyllan(ett känt rattfyllo).
Yrkeskriminella grips med vapen i hand och släpps nästan omedelbart. Detsamma gäller varierande kriminella element. Men det är enklare att åtala någon som berättar vad som hände och därför har man tid att jaga den hederlige istället för den kriminelle.
På samma sätt har migrationsverket tid att utreda detaljer i skötsamma människors liv för att kunna utvisa dessa(dyrt på alla plan) samtidigt som man undviker att hantera folk inblandade i varierad brottslighet.
Det är lättare att åka dit för skattebrott om du är skötsam och gör misstag än om du omsätter miljoner i skatteparadis.
När så medborgaren inser att hen är majoriteten och så många att den inte behöver stå ut med inbrottstjuvarna, mobbarna, misshandlarna...
När den före detta tröttnar på att gömma sig och inser att en grupp enkelt kan hantera ett monster...
När medborgaren som är så många fler tar på sig mask så blir världen mörkare och farligare.
Men om samhället inte håller sitt avtal med sina medborgare och finansiärer, är det då inte rimligt att tänka sig den sortens reaktioner?
Ett samhälle kräver ett fungerande förhållande mellan systemet och de som betalar för sagda system.
NYHETSBYRAN.ORG
Två maskinförare grep en dieseltjuv. Tjuven slapp undan, men i stället åtalades de två männen som hade fångat honom. Åklagaren säger, att det förarna har gjort sig skyldiga till kan ge dem fängelse. Dom meddelas av Solna tingsrätt den 15 februari. En februarinatt 2017 grep maskinförarna...

tisdag 22 januari 2019

Utpressningsåret 2018

Det här är vad politiker lovade inte skulle hända.
Det här är vad man menade var osannolikt.
Alla som sade att det här skulle hända anklagades för att vilja skydda spridning av barnpornografi, terror och knarklangning.
Att en advokat som Tomas Bodström drev frågan hårt blir begripligt när man numer har en utpressningssituation driven av advokatfirmor men att saken dessutom stöddes med stor majoritet av socialdemokrater och moderater som uppenbarligen anser att det är helt i sin ordning att utländska intressen med statens hjälp godtyckligt kan. Under åren som gått har inte heller Vänster eller MP satt sig emot den rådande ordningen men det finns en lång tradition av vänster och censur och generell rättslöshet för kollektivets bästa - Obegripligt dok är att det är privata intressen som utpressar folk godtyckligt och det borde kanske reta något vänsterhjärta?
Att moderater gillar det här förvånar ingen - lite schysst rovkapitalism håller hjulen igång. En och annan liberal och en och annan centerpartist har haft viss förmåga till rättstänkande genom åren men skall vi vara ärliga har parasiter som Njord fått lov att göra som de vill i Sverige under en bunke år.
Således har vi en riksdag och en regering som hjälper ett bedrägeribolag att skicka hotbrev till svenska medborgare helt utan kontroll eller möjlighet till juridiskt skydd av sagda medborgare.
Varför skall man betala skatt, hysa lojalitet eller försvara den hand som biter dig?
Riksdagspolitiker borde fara land och rike kring för att personligen be varenda en som fått hotbrev från Njord och liknande inrättningar om ursäkt.
Vad är förresten mer förräderi än att sälja sina medborgare till främmande makt?
Huääh
BAHNHOF.SE
Hur många utpressningsbrev skickades 2018 och vilka operatörer lämnade ut sina kunders personuppgifter? Nya uppgifter visar att antalet drabbade är mer än tio gånger fler i Sverige än i USA.
Kommentarer
Kommentera...

onsdag 26 december 2018

Review: Bits & Pieces

Bits & Pieces Bits & Pieces by Jonathan Maberry
My rating: 4 of 5 stars

Ilike the style and textures of Rot and Ruin and this is a book filled with little pieces of that world. It is fragmented but it brings more flesh to the Rot and as I really like the original story it made me relish it.



View all my reviews

söndag 27 maj 2018

Review: Sunday Brunch with the World Maker

Sunday Brunch with the World Maker Sunday Brunch with the World Maker by Stefan Stenudd
My rating: 5 of 5 stars

Drawn by an old love affair with the city of many faces the author travels to New York with the intent of having the world famous Sunday brunch at the Waldorf Astoria. Having been, among other things, a food critic for a dozen or so years, he can't help himself but to ponder upon what he will think of it this second time around. Upon entering the Peacock Alley of the Waldorf Astoria he is first lead to a table near the kitchen but then the waitress halts herself in her tracks and offers a table at a much nicer setting. As he settles himself with a first glass of champagne a beautiful young man in a perfectly fitted Armani suit approaches and asks to sit down. Introductions made and glasses filled the young man beckons the author to guide them through the buffet, something he agrees to do - And so, truly, begins the Sunday Brunch with The World Maker.

This is a book of ideas - no no, let me try again. This is a book of religion - bah, rubbish. This is a book of Magick - no no no, that won’t cut it. This is a book of the Way - no it can’t be. This is a book of the Art - yes that’s it - Art it is.

To the author everything worth anything is Art at a level perhaps few would appreciate. The food is the anchor for the story as he and “Cael”, his mysterious companion, eat their way through the grandeur of the Sunday Brunch. Texture, taste and combinations thereof are a topic of conversation, a trip through many memories and entry points for the discussions of mind, time and the creation of everything. As the story progress and more and more of what really is going on is revealed the reader is led in circles within circles delving deeper and deeper in to the cosmology of mind and art. The lines between fact and fiction blurs and makes great fun of of the ever sceptical protagonists attempts to reveal the obviously fraudulent young man sitting before him.

This is one of those books I will carry with me and it is one of those books that kind of expands after it is finished. It progresses and extends and that is truly a gift in itself alas one that is rare. It is one of those books that should be read more so if you are in need of some art and a tad of food porn thrown in the mix - get it - you won’t regret it.


View all my reviews

fredag 30 mars 2018

Om Glidmedel & Sparkstöttingar 1987


Allteftersom man blir äldre i ett klassrum tenderar man att bli en del av inventarierna och just inventarier i en skola är sällan särskilt lockande eller smickrande att associeras med. Då och då är det därmed nyttigt att påminna de livsvisa och livströtta ungdomarna om att den gamle en gång också haft ett liv utanför städskrubben i korridoren.  Just det här är lite mer än trettio år sedan..

Historien om sparkstötting, porrtidning, glidmedel och Ingvar Oldsberg är en av dessa berättelser från min svunna ungdom. På bilden ser vi mig, Jan-Ove Sundberg och Peter Caspersson poserandes inför det stora eventet som det året gick av stapeln den 22/2 i den stora staden Arvika. Ansvarig lagkapten, journalist och instigator var mannen på mitten jag under hela mitt liv skulle kalla Texas men som för många andra, många år senare, mest skulle komma att förknippa med 100-Höjdare och inslaget om “Sjöodjursmannen”. Den andre herrn i vårt lag var Peter Caspersson, matematiker som enligt legenden konstruerade V75 och som också skrev en bok om pyramiderna och guds namn många år senare.

Jan-Ove Sundberg arbetade under 80-talet som en framgångsrik frilansjournalist och var specialiserad på det ovanliga både gällande människor och företeelser. En av tidningarna ha skrev för relativt frekvent var herrtidningen/porrtidningen Aktuell Rapport. Tro det eller ej men just herrtidningar var en gång en enorm bransch som med Internet och digitalkameror gjorts exceptionellt överflödig. För den som vill fördjupa sig lite i hur det kunde se ut finns det en blogg om herrtidningar att dyka ner i. Blandningen av nakna damer, porr, lättsam humor och bisarra händelser och människor var framgångsrik och att ta sig fram och tillbaka på en spark var just precis en sådan övning som passade formatet perfekt.

Således stod vi i Arvika en solig februaridag beväpnade med glidsalva och ett redskap ingen av oss någonsin hanterat tidigare: En spark. Själva tävlingen genomfördes till minne av Elis från Tasare, eller så påstod i alla fall Texas att det var,  och målet var att medelst spark ta sig fram på is i lagtävling på staffettvis. Domaren var “ryss” och kommentatorn var en vasstungad Ingvar Oldsberg. För att synas ordentlig hade vi lyckats lägga beslag på tre uniformer från gamla Televerket och sedan smyckat dessa ordentligt med klistermärken från ovan nämnda tidning. Då håret var en viktig grej för mig på den tiden bör jag nämna att mästerverket till färgning gjorts i Göteborg på Noblesse efter stängning där själva färgningen tog närmre tre timmar att färdigställa. Kammade man det framåt kunde man se hur färgen var lagd i nyanser i raka linjer över huvudet. Medelst orangea uniformer, glidsalvsbestuken spark och tre herrar med fullständig oförmåga att framföra spark gav vi oss så på uppgiften att med resning och stolthet representera den svenska herpressens flaggskepp i ädel tävlan.

Den som känner mig vet att mitt intresse för sport och tävlan är högst begränsat och den var knappast större för trettio år sedan men de där minuterna på sparken ivrigt häcklad av en milt skadeglad Ingvar Oldsberg står inte på listan över minnen jag vill återuppleva. Vi var, som alltid bäst bland herrtidningarna eftersom ingen annan ställde upp  men i övrigt kom vi näst sist efter Irans damlag nummer två…

Av runt 75 deltagande lag kom vi på 74:e plats direkt före Irans damlag nummer två. Det är svårt att svara på vad som gick fel men samtliga lagmedlemmars ointresse för sportsliga övningar kan ha med saken att göra.

Vid senare tillfälle hann vi med att tävla i VM i pajkastning för samma herrtidning men det är, som det ju alltid är, en annan historia.


Magus

Review: Jag såg henne idag i receptionen

Jag såg henne idag i receptionen Jag såg henne idag i receptionen by Anders Fager
My rating: 3 of 5 stars

Jag läser i andra recensioner att man kanske borde läst andra böcker av Anders Fager innan den här men som ett första möte är det onekligen underhållande. Det tar nästan alltid mig ett tag att vänja mig vid rytmen hos en författare och den här är onekligen lite speciell. Det jag tycker är lite synd med den fragmenterade berättarstilen är att delar av historierna inte får slut och att karaktärer som just börjat att få ett djup förloras i de snabba växlingarna. I det är jag en traditionalist som trivs med att figurer når ett avslut och att man inte lämnas som en försmådd tonåring mitt i den sista dansen på den sortens diskotek som knappast finns längre.

Det är skickligt, lockande, underhållande och kunnigt. Jag är fortfarande inte säker på om jag gillar det eller inte men det är en bok väl värd att läsa...



View all my reviews

onsdag 6 december 2017

Review: The Apocalypse Codex

The Apocalypse Codex The Apocalypse Codex by Charles Stross
My rating: 4 of 5 stars

This is absolutely delightful. The rythm is great - The bad Elder Gods and their minions are great and the characters based upon Modesty Blaise and Willie Garvin are in themselves such joy to get to know that their inclusion makes the rest a sheer bonus. Magick, Cthulu, bureaucracy, Modesty & Willie, an agent named Bob and a villain who is everything that is bad with a preacher....except his lack of nuts...literally...
What is there not to like?

For good fun and decent mayhem...read it

View all my reviews

Review: Zombie Battle: Complete

Zombie Battle: Complete Zombie Battle: Complete by Jacqueline Druga
My rating: 4 of 5 stars

I kind of like zombie origin stories and this is one of those. It is also refreshing that all participants are not complete morons who gets into impossible situations due to stupid behaviour. It is a well told story and it is entertaining which is what I would hope for when it comes to the living dead.

View all my reviews