Lovskola Dag 5 Avslutning

Trött, trött, trött…

När folk som inte arbetar i skolan ondgör sig över att lärare jobbar för lite bygger det ofta på en missuppfattning om vad vi gör. Nåväl, idag var det segt att vakna. Sista dagen till äran hade några av våra grasshoppers fått för sig att vi skulle baka, en övning jag inte är så förtjust i. Jag gjorde sålunda en sockerkaka som jag spetsade med massor av kakao, citronskal, extra mycket smör och massor av finhackad mörk choklad vilket skapade en chokladkaka med extra choklad. Genom att byta ut lite av mjölet mot rismjöl fick dessutom kakan en lite annorlunda textur. Emmely hade gjort kanelbullar och en av våra grasshoppers bakade kladdkaka. Till frukosten hade dessutom vår fantastiska matchef Frida bakat scones så magen och centrum fick därmed sitt innan dagens arbete tog vid.

Så här sista dagen rådde viss trötthet hos de tidigare så entusiastiska grasshoppers som faktiskt varit hos oss hela lovet. Några lyckades dock med att få färdigt både uppsatser och inlämningar, något bildarbete och en mängd matte.

Så här i backspegeln går det att se ett antal positiva effekter av veckans arbete.

En fördjupad diskussion om betyg, uppgifter och hur man genomför olika moment har utvecklats under hela veckan. Dessutom tycker jag ha fått en betydligt större förståelse för andra ämnen jag inte alltid har så stor kontakt med.

Tid och möjlighet att svara på frågor. I ett idealiskt samhälle hade jag tid att vänta in eleven och låta frågor utvecklas naturligt. I ett stort klassrum är detta sällan möjligt men det var oerhört behagligt att arbeta på det sättet.

Större elevstyrning av skolan är möjlig förutsatt att samhället och vuxenvärlden tydligt definierar vad dessa förväntar sig av eleven. Det innebär att abstrakta målformuleringar är en för obegriplig instruktion som därmed ignoreras.

Den fördjupade kontakt mellan elev och lärare som kommer av att arbeta så tätt ihop ger en fantastisk möjlighet att komma ner till det som behövs och göra ett arbete som känns lönande.

När nu veckan är slut känns det som jag kan återvända till mitt vanliga schema med stolthet över mina grasshoppers som än en gång visat sig så mycket större och så mycket starkare än vad jag vågat hoppas

Ave

Magnus

Till FROSTASKOLAN där jag arbetar

Lovskola Dag 4

Gårdagens aikidopass var ett rätt intensivt sådant som drog med sig ett sent eftersnack. Med det var jag sen, sen, sen imorse och kom inte till skolan förrän strax innan nio. Tur är väl det att mina strålande kollegor var på plats och hade fixat frukost med god hjälp av damerna i matsalen.

När dagen sedan rullade igång blev det än en gång dags att bita i blandade ämnen. Själv gjorde jag mig skyldig till en liten elak bluff och lurade en av eleverna att göra ett gammalt nationellt prov i engelska från gymnasiets A-kurs. Minen hon gjorde när hon insåg att hon klarat ett A-kursprov var dock värt den hemska synden att lura sina grasshoppers. Det är knepigt vad självförtroende kan innebära när det är dags att göra prov.

En annan av dagens närvarande gav sig i kamp med en gammal rest om ryggradslösa djur och lyckades, i och med detta, att göra sig av med alla gamla No-rester som legat och tryckt i bakhuvudet. Det gör att vi kan lägga lite tid på att reda engelska.

Engelska är en av de där stötestenarna för massor av elever och tyvärr allt oftare även svenska. Ett av problemet tror jag är att man inte tar in information via böcker på samma sätt som man gjorde tidigare samtidigt som mycket av den information vi “läser in” i skolan är text. När man dessutom nöjesläser lite så blir det svårt och tar lång tid att koda av information man behöver.

Det irriterande påståendet att “man omges av så mycket engelska nu för tiden” och att det på något sätt skulle ge upphov till en slags automatisk språkinlärning är förmodligen en jätterosa elefant i vårt pedagogiska glashus. Man lär sig inte saker man inte använder. Oavsett om man ser massor av engelska serier eller lyssnar på musik eller vad man än gör så gör det väldigt liten skillnad om man tar emot det passivt.

Det intressanta är dock inte att peka ut vems felet är utan snarare vad man gör åt det. Jag vill återigen lyfta det jag tror är framgångsfaktorerna framför alla:

Låt lärare arbeta med elever. Att sitta på kontor och skriva rapporter, utlåtanden, IUP, osv osv istället för att vara i klassrummet skulle jag vilja hävda är kontraproduktivt ur elevens synpunkt. Istället för att jag som lärare sitter någon annanstans och skriver om elevens brister är det väl rimligt att jag arbetar med eleven för att avhjälpa brister?

Så här dag fyra när grasshopper efter grasshopper tar sig igenom prov och vissa kollegor till och med fick ett frieri av en mycket lycklig ung herre som just blivit godkänd blir man både varm och stolt över både kollegor och grasshoppers och deras föräldrar som stöttat dem att komma in och kunnat skapa en förändring. Vad det visar tycker jag är att viljan finns hos elever att klara sina resultat och möjligheten finns där när det finns folk. Tid med elever och lärare, inte fler prov och inte fler saker som innebär att jag arbetar på kontor. Elevtid är skolans värdefulla tid vi måste lyfta fram och värna.

mer om FROSTASKOLAN där jag arbetar

Magnus

Blogger Labels: Lovskola,elever,gymnasiet,självförtroende,Engelska,synpunkt,eleven,frieri,föräldrar,viljan,möjligheten,Elevtid,grasshoppers,grasshopper

Lovskola Dag 3

Med tredje dagen avklarad kan jag konstatera ett par saker. Det första är att jag inte fattar ett smack. Det andra är att det inte gör något. Dagens samling av grasshoppers gled in med ett leende och fortsatte under hela arbetet att förnöjt sippa te och plöja sexualkunskap, ryggradslösa djur, Jesu liv, västfronten, deckare och en del engelska. I de andra klassrummen var det matte, so, kemi och så vidare. På stående fot resonerades vidare om lite mer öppettider i skolan och när rektorn varit på besök tror jag att det kommer att finnas något sådant framöver.

En av mina unga herrar har i två dagar slitit med fysik och fysiklaborationer, något som gett honom möjlighet att få tio poäng till i jakten på gymnasieplats. Dessutom tuggade han SO idag med den hedern.

Allt detta begriper jag. Vad som var svårare att begripa var de elever som egentligen inte behöver vara där men som kommer ändå för att de trivs. Som sagt jag fattar ingenting men det gör inget. Framåt halvtvå-tiden en och en halv timme efter officiellt avslut var det så dags att gå hemåt.

Shit vilka fantastiska grasshoppers man har ändå…

M

Lovskola Dag 2

Tempot blev betydligt lugnare idag. Något färre elever med en något större koll på vad de ville arbeta med gjorde saken lite lättare. Ett par engelskuppsatser, lite deckararbete, lästräning, biologi och förberedelser inför muntlig framställan. Lagom till halv tolv var det dock en och annan som kroknade något och den sista perioden blev lite av varje. Lite knepigt kanske att en del grasshoppers väljer att inte bara komma till skolan på lov utan att de också väljer att stanna kvar, om inte annat bara för att sitta och prata och drälla lite. Det får mig att fundera över om inte skolan ibland borde hålla öppet lite längre. Den avslappade miljön som blir när lärare och elev kan, med en tekopp i handen, sitta ner och resonera om en uppgift är en lyx som nog inte går att underskatta. Detta är mentorstid på riktigt och det är när killen knåpat ihop sin jäkla uppsats och för sig själv kan se att den blev riktigt bra som det här jobbet verkligen är ett lyft.

M

Lovskola dag 1

Lite tveksam inför dagens övningar kastade jag mig in i en bil som efter en stillastående helg bestämt sig för att starta på fel cylinder. Utan tomgång och utan egentlig acceleration tog jag mig till skolan denna första dag på sportlovet.

Kloka och duktiga kollegor var redan på plats när jag kom och det skulle visa sig att även matpersonalen assisterade så att det serverades frukost innan det var dags för skola.

Döm om min förvåning när jag därefter hade ett klassrum fullt med ungar arbetandes i godan ro i stort sett resten av dagen med endast korta pauser. För mig själv blev det ett kryssande mellan ämnen, tidsepoker och språk.

Pinsamt blev det när jag skulle översätta och förklara elmotorer, likström och växelström på engelska….allrahelst när det var 25 år sedan sist när det gäller fysik och motorer har aldrig varit min starka sida.

För ett gammalt Metal-Head borde kopplingen mellan dessa och ett favvis-band varit omedelbar men men man kan inte komma ihåg allt. Numer vet jag i alla fall att det heter Direct Current och Alternate Current eller om man så vill AC/DC……

Det var dock både härligt och nyttigt att se hur väl det här gänget ungdomar arbetade med sin skola och jag hoppas att de upplevde att dagen varit givande…

MER OM FROSTASKOLAN

Bardot - protesterar hos miljöministern « Politikerkollen

Allas vår favvis-rasist-tant Bardot ger sig in i vargdebatten. Den komiska svenska vargskräcken må vara ett kapitel som finner sitt ursprung i Emil I Lönneberga och som sådan en nationell pinsamhet men vi har alla våra nationella kors att bära. Frankrike har Brigitte Bardot. Jag minns när hon protesterade mot att man sköt vildhundar i Rumäniens huvudstad samtidigt som barn i den staden levde i kloakerna. Hennes främlingsskräck och knaspolitiska utspel har orsakat en del klammeri med rättvisan och ett mysigt citat ur en av hennes böcker kanske illustrerar saken:

"My country,
France, my homeland, my land is again invaded by an
overpopulation of foreigners, especially Muslims."

Ur en artikel i The Guardian

Från blondinen som sägs ha sagt att hon skall “flytta till ett land där man inte tar emot utlänningar” kan man knappast ta något överhuvudtaget på allvar, inte ens när hon kanske har en liten poäng. Det finns fler djurvänner och vegetarianer i historien som varit allt annat än trevliga men som säkert hade uppskattat både henne och kräket Jean-Marie Le Pen  och hans franska nassar.

Vi andra skakar på huvudet och fnissar lite åt fåntratten

Bardot - protesterar hos miljöministern « Politikerkollen

Carl Bildt: Friheten på nätet behöver FN-skydd - Debatt - Expressen.se

okej och när tänker du skydda oss Calle? När tänker du lagstadga vårt skydd mot konstiga bolagspoliser och andra fluktare som gräver sig in i våra liv med hjälp av de lagar och organisationer ni politiker skapat. Från höger till vänster har ni rullat runt för mystiska bolag och släpat resten av oss till en slags "köp skit eller bli stämda"-System. När tänker ni skydda oss mot FRA, IPRED och alla andra sköna övervakningssystem ni utsatt oss för de senaste åren?
Frihet är många saker och ibland är frihet att slippa en Bryssel-advokat i sin brevlåda eller upp i rumpan..............

Carl Bildt: Friheten på nätet behöver FN-skydd - Debatt - Expressen.se

Nationella Prov & Graderingar en gång till

Något sömndrucken och lite stel sitter jag i köket och sippar på en kopp Koh-I-Noor och går igenom detaljerna inför morgondagen. Har jag gått igenom de saker som behövs? Har jag förberett dem på rätt sätt och känner sig alla verkligen redo för proven imorgon? Återigen är jag lika nervös som säkerligen flera av mina elever är. Kanske är det idiotiskt eftersom mitt liv är betydligt mindre beroende av resultatet på de här proven än vad deras är. Ändå är jag nervös.

Ibland när jag läser tidningar verkar det som om lärare och elever har ett motsatsförhållande där vi är någon slags kombattanter. Naturligtvis är en sådan tanke absurd. Vad skulle jag göra där om min ambition inte var att mina ungar skulle klara sig så bra som möjligt? Det är välan självklart att min ambition och ja till och med min jäkla heder och yrkesstolthet kräver att mina elever blir riktigt duktiga och helst samtidigt inte lär sig att avsky ämnet jag vill lära ut. Att ens behöva påpeka något så självklart som ovanstående känns lite dumt men jag tror ändå det behöver sägas.

I en annan roll var jag idag med om ytterligare en examination när mina goda vänner från ENIGHET var på vår klubb och graderade mina elever i Aikido. Hörby Aikidoklubb är en liten grupp tränande som träffas två gånger i veckan och tränar med den entusiasm och glädje som brukar prägla en aikidomatta. För mig har det alltid varit ett mysterium när elever faktiskt fortsätter år efter år och ödmjukt tvingar det mig att bli bättre, om inte annat så för att jag skall kunna fortsätta att förmedla saker till dem.

När så det är dags för graderingar och deras och mitt arbete skall prövas vankar jag natten igenom med tankar om vad jag glömt, visat fel eller kanske till och med låtit bli. Jag prövas genom mina elever och mäts eftersom deras misslyckanden är till sist faktiskt mitt. Ansvaret är mitt.

När så dagen är över och graderingen är genomförd och allt har gått bra så lättar trycket och genast börjar jag fundera på vad som komma skall. Jag hatar och älskar ansvaret på samma gång.

Nu vankar jag återigen inför mina grasshoppers stora dag imorgon. De har jobbat så hårt och stått ut med så mycket för att kamma hem det här. Ibland kikar jag på dem i smyg och blir nästan knäsvag när jag inser hur viktigt det är att jag i alla fall inte strular till det för dem. Sov gott grasshoppers. Som ni med förtroende lägger er tid i mina händer, så lägger jag min heder, mitt huvud och mitt hjärta i era.

Lycka till imorgon

M

P.s något försenat eftersom stormen klippte ström och därmed modem D.s