Gårdagens aikidopass var ett rätt intensivt sådant som drog med sig ett sent eftersnack. Med det var jag sen, sen, sen imorse och kom inte till skolan förrän strax innan nio. Tur är väl det att mina strålande kollegor var på plats och hade fixat frukost med god hjälp av damerna i matsalen.
När dagen sedan rullade igång blev det än en gång dags att bita i blandade ämnen. Själv gjorde jag mig skyldig till en liten elak bluff och lurade en av eleverna att göra ett gammalt nationellt prov i engelska från gymnasiets A-kurs. Minen hon gjorde när hon insåg att hon klarat ett A-kursprov var dock värt den hemska synden att lura sina grasshoppers. Det är knepigt vad självförtroende kan innebära när det är dags att göra prov.
En annan av dagens närvarande gav sig i kamp med en gammal rest om ryggradslösa djur och lyckades, i och med detta, att göra sig av med alla gamla No-rester som legat och tryckt i bakhuvudet. Det gör att vi kan lägga lite tid på att reda engelska.
Engelska är en av de där stötestenarna för massor av elever och tyvärr allt oftare även svenska. Ett av problemet tror jag är att man inte tar in information via böcker på samma sätt som man gjorde tidigare samtidigt som mycket av den information vi “läser in” i skolan är text. När man dessutom nöjesläser lite så blir det svårt och tar lång tid att koda av information man behöver.
Det irriterande påståendet att “man omges av så mycket engelska nu för tiden” och att det på något sätt skulle ge upphov till en slags automatisk språkinlärning är förmodligen en jätterosa elefant i vårt pedagogiska glashus. Man lär sig inte saker man inte använder. Oavsett om man ser massor av engelska serier eller lyssnar på musik eller vad man än gör så gör det väldigt liten skillnad om man tar emot det passivt.
Det intressanta är dock inte att peka ut vems felet är utan snarare vad man gör åt det. Jag vill återigen lyfta det jag tror är framgångsfaktorerna framför alla:
Låt lärare arbeta med elever. Att sitta på kontor och skriva rapporter, utlåtanden, IUP, osv osv istället för att vara i klassrummet skulle jag vilja hävda är kontraproduktivt ur elevens synpunkt. Istället för att jag som lärare sitter någon annanstans och skriver om elevens brister är det väl rimligt att jag arbetar med eleven för att avhjälpa brister?
Så här dag fyra när grasshopper efter grasshopper tar sig igenom prov och vissa kollegor till och med fick ett frieri av en mycket lycklig ung herre som just blivit godkänd blir man både varm och stolt över både kollegor och grasshoppers och deras föräldrar som stöttat dem att komma in och kunnat skapa en förändring. Vad det visar tycker jag är att viljan finns hos elever att klara sina resultat och möjligheten finns där när det finns folk. Tid med elever och lärare, inte fler prov och inte fler saker som innebär att jag arbetar på kontor. Elevtid är skolans värdefulla tid vi måste lyfta fram och värna.
mer om FROSTASKOLAN där jag arbetar
Magnus
Blogger Labels: Lovskola,elever,gymnasiet,självförtroende,Engelska,synpunkt,eleven,frieri,föräldrar,viljan,möjligheten,Elevtid,grasshoppers,grasshopper
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar