Ok jag erkänner…ibland känner jag…längtan
Jag kan känna längtan efter en annan människa att ta i, att krama på eller att smaka på… Samtidigt var det något som gick sönder i mig…något som får mig att dra mig undan, att dra mig ur…
Ju längre tiden går desto svårare tycks det för mig att städa ur det där som nu är trasigt för att ge plats åt något annat. Det är inte riktigt rädsla eller så är det det, den där känslan av att inte riktigt klara av det.
En eftermiddag höll någon om mig och jag kände hennes läppar mot min hals och jag backade, backade och backade…
Humpty Dumpty sat on a wall
Jag kan inte komma på något förnuftigt att säga dig som du inte redan vet, utan jag sänder dig bara en knuff i rätt riktning och hoppas att du inte ger upp kampen mot rädslan.
SvaraRaderaSom Bertrand Russel sade: “Of all forms of caution, caution in love is perhaps the most fatal to true happiness.”