Läsandet som passion och upplevelse har varit något jag med allt större sorg sett minska hos mina Grasshoppers genom åren. Med hot, lock, pock och böner har jag om och om igen predikat, berättat och sålt in bok efter bok och nog lyckats ibland fast oftast inte. Jag fick dock ett önskemål från en av mina Grasshoppers om tips på mer eller mindre lättsmält fantasybetonad litteratur inför sommaren. Så nedan följer några av mina personliga favoriter i ingen speciell ordning alls:
Jim Butchers serie om trollkarlen Harry Dresden utspelar sig i ett fiktivt Chicago där vampyrer, varulvar, demoner och diverse annat dräller runt och ställer till besvär. Här finns en rejäl portion humor, en hel del tragedi och i botten en relativt väl grundad kunskap om de ämnen och myter som dyker upp. Detta gör historierna om Harry inte bara underhållande och lättlästa utan också riktigt jäkla spännande.
Jag fick den första av dessa böcker när jag gjorde lumpen och sedan dess har jag levt med Midkemia och dess invånare. Pug of Crydee, en föräldralös pojk antas som lärling hos Crydees trollkarl men utan att visa någon större förmåga när det gäller de magiska konsterna. Långt senare och efter svåra umbäranden kommer han dock till sin fulla potential som en av de största magikerna i inte en utan två världar. Magician är den första i en hel räcka böcker skrivna av Raymond E. Feist.
Harry Keogh talar med de döda som innan Harry inte hade en aning om att de kunde tala med varandra. De döda älskar Harry för den värme och det hopp han ger dem. De älskar honom till den milda grad att de reser sig ur sina gravar för hans skull. Med de dödas hjälp bekämpar Harry ondskan i form av nekromantiker och andra mindre trevliga människor. Det finns dock ondska som går bortom allt vad mänsklig tanke kan forma och tänka ut. Wamphyri – vampyrer, evigt levande döda och evigt korrupta sprider de sin smitta i denna värld och nästa. Brian Lumleys böcker är skräck-fantasy med vampyrer som inte glittrar och som aldrig aldrig aldrig är mesiga.
Margaret Weis & Laura & Tracy Hickman skrev några av de första fantasyböcker jag någonsin läst på engelska. Dessa böcker var rätt harmlösa och mycket mycket underhållande med sitt gäng hjältar ute efter att rädda världen. Karaktärerna var tydliga och mycket underhållande och storyn flöt på. 
Den elake och tragiske trollkarlen Raistlin Majere vars tvillingbror den snälle men dumme Caramon ständigt tar hand om, är en av fantasyhistoriens absolut största. Han aspirerar inte bara på makt utan absolut makt genom att transcendera och upphöja sig själv till gudomlighet. De timmar jag spenderade med Bröderna Majere, Tanis, halvalven och för att inte tala om Tasslehof, var några av de ljuvaste i mitt liv. Inte för att det är de bästa böcker jag någonsin läst men för den värme och glädje de gav en tonåring när han verkligen behövde det.
Jag har aldrig varit så arg på någon karaktär någonsin som jag var på Stephen Donaldsons hjälte Thomas Covenant. Thomas är spetälsk och har, efter att ha varit på toppen, förlorat allt. Han är bitter och arg och kastas in i ett land som hälsar honom som frälsare men som han själv förnekar att det alls existerar. Det är en plågsam serie fylld av individuell ondska, tragedi och vämjelighet men också någonting helt annat.
Med dessa små tips lämnar jag för denna gång.
To Be Continued
