En tanke till en kär vän om kvällningen

Hur kommer det sig att det så ofta är den med minst anledning att straffa sig själv som ändå gör just det? Hur kommer det sig att den som är givmild, godhjärtad och trofast är just den som hårdast dömer ut sig själv, sitt handlande och sitt hjärta?

Kanske är det så att just den som har ett stort hjärta lättare ser sina egna fel – eller kanske är det så att en sådan människa ofta får hårda ord eller tas för given eftersom hon inte härdar sig och ger igen.

Jag skulle önska att du kunde se dig med mina ögon
Att du kunde se hur du lyser upp ett rum för mig
Jag skulle önska att du kunde känna med mitt hjärta
så att jag kunde visa dig den plats du har gjort till din inom mig

Jag skulle önska att du kunde se dig själv med mina ögon
att du kunde se alla de saker jag ser som du gör
När jag är med dig så skäms jag för att jag inte,
som du, är en bättre människa

Om du såg dig som jag ser dig skulle du se det du inte ser
Du skulle se den vackra, den goda ,den varma
Den som ger mig skäl att bli bättre
Den som gör varje dag bättre