Sedan snart två år har jag, med växande entusiasm, arbetat lite fackligt. Det kom sig av en slags vilja att inte bara vara sur på tingen utan att dessutom försöka förändra saker. Jag har ingen stor tilltro till politik eftersom den ofta ger sig för en riktning oavsett om det man gör är rätt eller fel. Själv ville jag göra något jag tror är rätt – Jag vet inte alltid men jag tror. Egentligen ville jag inte prata så mycket om facket men det hänger ihop de där olika sakerna – vi får se om jag får ihop det.
En dag satt vi på samverkansmöte med de fackliga och skolledning. Vi diskuterade bland mycket annat lite kompetensutveckling, ett ämne jag skulle kunna och kommer att orda mer om fast inte nu. Den här gången pratade vi om Ipad och några timmars gemensam övning. Själv fick jag genast lite ångest eftersom jag själv vare sig känner behov av Ipadutbildning eller har tålamod med gemensamma krystövningar i produktion med elektronisk leksak. Missförstå mig rätt… Jag hatar Steve Jobs grunkor med sina fåniga begränsningar och konstiga lösningar. Dock har jag pysslat ett tag med att använda och lära mig grunkan så att jag har nytta av den i skolan. Det finns massor den vidriga plattan kan göra som är alldeles utmärkt och då får man snällt skjuta sin ideologiska och tekniska åsikt åt sidan och helt enkelt jobba – det vinner mina ungar på och då får jag ge mig.
Nåväl, andra i gruppen protesterade något eftersom dessa aldrig inkluderas i den här sortens kurser. Representanterna från Fritids påpekade mycket riktigt att de inte fick gå men att de gärna ville. Således fanns det en, enligt mig, utmärkt lösning på problemet och snart var det klart att jag skulle få min kompetensutveckling på Fritids medan en av personalen därifrån skulle kunna gå på Ipadkurs.
Att erbjuda mig som vikarie kändes både rätt och riktigt. Det skonade inte bara mina stackars kollegor som slapp se mig sitta och sura i tre timmar utan förhoppningsvis gav det en annan kollega möjligheten att få en utbildning som denne inte annars hade fått. Dessutom fick jag möjlighet att jobba på Fritids – något jag gjort som vikarie under en kort period på 90-talet men som sedan dess förändrats rätt rejält. Jag gillar att se professionella arbeta och hade således vansinnigt roligt när jag var på Jupiter (fritidsavdelningen) -Hur man kommunicerar och resonerar med barnen och sättet att arbeta – själv hade jag egentligen ingen aning – mina år på högstadiet har inte direkt förberett mig på de yngre barnen och det är skillnad på att hålla klassrum och hålla fritidsverksamhet. Med lite hjälp gick det dock bra och jag tror inte jag orsakade några större katastrofer. Lite extra värmer det mitt lärarhjärta dock att se mina gamla elever när de blivit vuxna och tar sig an barn med så kloka och goda händer. Så här i efterhand är jag lite extra glad åt att ha fått möjligheten att vara i andra verksamheter och kanske borde man byta oftare i sådana lägen när det finns möjlighet eller när det helt enkelt ger lite plus hela vägen runt.
Tack Jupiter för dagen
