Hösten 1990 och våren 1991 tillbringade jag i Lindköping och
på A1, Kungliga Svea Artilleriregemente. Som batteriplatsbiträde tillbringade
jag massor av veckor i skogen räknandes och skjutandes med lagom stora kanoner
i lagom mängd. Någon tosse bestämde att Sordidus Septimus eller Skitiga Sjuan
skulle axla uppdraget att gå högvakt och sagt och gjort så befann vi oss snart i
Stockholm för att leka stillsamt krig vid slottet. Vad som sedan skedde vid
slottet var vare sig spännande eller direkt underhållande och det har heller
ingen bäring för ämnet så vi lämnar det där.
 |
| Mitt tummade exemplar av boken inköpt 1991. Jag vet inte hur många gånger jag läst den vid det här laget |
Under några timmars ledighet så
drällde vi dock på staden och en av mina kamrater med en liknande vurm för böcker
som jag själv pekade ut Magician av Raymond E. Feist då jag bland hyllor sökte
något nytt att läsa. Det blev början till en bekantskap och till något som
följt mig fram till idag. Genom åren har jag läst om gossen Pug från Crydee och
hans vän Thomas, deras barn och andra under en hel rad böcker och generationer.
Till och från har jag återvänt till gamla böcker och lagt till nya tills för ett
par år sedan då den sista trilogin kom ut och jag förstod att det skulle ta
slut. Runt trettio böcker och en bekantskap som för mig varat i halva mitt liv
skulle på något sätt ta slut. Jag höll på de tre sista böckerna och hade
egentligen knappt lust att läsa dem. Jag ville lämna folk vid liv efter en stor
seger och låta livet gå vidare där utan att behöva säga hejdå. Böckerna stod
olästa i hyllan och det var nästan så att jag istället började läsa om de
första tre, lite som jag alltid gjort.
 |
| Den obligatoriska kartan |
Nu blev det inte så.
Efter att ha repat mod till mig så läste jag den första och
sedan rullade det snabbt på och jag kom till slutet. Trettio böcker och tjugo
plus år senare så låg jag där i sängen rätt sent in på natten och smakade på de
sista sidorna.
Lite salt, lite tomt och inte så lite minnen blev det under
de där timmarna efter den sista sidan. Jag låter bli bra och dåligt och tänker
faktiskt inte göra någon vidare recension av boken eller någon uttömmande
redogörelse av dess innehåll. Jag behövde mer skriva av mig den där känslan av
att säga hejdå till någon som följt mig under så många år. Jag vet att Pug
ConDoin, Raistlin Majere, Thomas Covenant, Belgarion, RolandDeschain, Rod Gallowglass och så många fler jag har kvar där inne i huvudet
inte lever men de har ändå med sina liv gjort intryck på mig och just Pug har
som sagt varit med mig i lite över tjugo år. Förmodligen känner jag dessa
karaktärer men ingående och djupare än de flesta människor jag interagerar med.
De känner inte mig tillbaka och det finns väldigt lite reciprokt i vårt
förhållande men ändå…
 |
| Delar av min hög böcker om Midkemia |
Tack Raymond E. Feist och resten
av det där gänget du spelade rollspel med eftersom det gav mig möjlighet att
besöka Midkemia, Kelewan och vandra i ”the hall of worlds”.
Hejdå Pug
Jag kommer att sakna dig
M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar