Visar inlägg med etikett recensioner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett recensioner. Visa alla inlägg

lördag 7 november 2015

Mannen utan fruktan på TV

Som barn var många gånger serier min räddning från en vardag jag inte förstod och inte tyckte om. En av mina stora hjältar var Spindelmannen men mutanter, O-människor och andra metamänniskor fungerade också alldeles utmärkt. Jag lade förmögenheter på serier och samlade i oformliga högar i mitt lilla kaos till rum. Någonstans under 2000-talet gjorde så Spiderman en Bobby Ewing och fuskade skamlöst med berättelsen och där föll mitt intresse till slut från. 

 

En av de figurer jag har haft svårast för genom åren har varit den blinde advokaten Matt Murdock  med sin konstiga känsla för rättvisa. Han räddar de skyldiga och sårar de oskyldiga mer än en gång i sin karriär och  jag hade speciellt svårt för när han räddade den tokige mördaren Bushwacker från Wolverine och därmed tillät sagda Bushwacker att fortsätta mörda oskyldiga.

 

Millers Daredevil med Elektra, Handen, Stick och alla andra stories med Kingpin, Typhoid Mary har dock varit en njutning att läsa och när jag fick för mig att se tv-serien hoppades jag lite att det var någonstans dit de ville komma.

 

 

 

 

Döm om min förvåning när man till och med velat bli bättre. Hellblazer/Constantine hade figurer som inte hann ta fart, fegisbeslut i manuskripten och en huvudkaraktär som såg ut som om han hoppat ur serietidningen. Daredevil har Vincent D'Onofrio som Wilson Fisk/Kingpin en skurk som inte väjer för något men som samtidigt får oss att minnas hur det är att vara liten och rädd för mörkret. Kingpin är en tragisk figur som med stort lidande utför fasansfulla handlingar. Och det är helt enkelt lysande. Gör skurken mänsklig och levande, komplex och någon du kan känna sympati för och du har en historia som kan blomma ut och få lite liv. Daredevil själv får bli Millers religiösa och andligen plågade Matt Murdock. Är han en hjälte i vardande eller bara en galning till. Miller gav Matt nyanser på samma sätt som han också färgade Bruce med hjärnspöken och en del av det verkar ha landat i TV-versionen av den röde djävulen från Hell´s Kitchen.

 

Som i så många andra sammanhang är dock skurken både roligare och mer färgstark än vad hjälten har utrymme att vara. För seriefantasten finns massor av figurer med och hänvisningar till andra är också legio. Jag hoppas att de kommer att våga skapa en riktig Elektra och inte den fåniga version Jennifer Garner gjorde i ett par usla filmer en gång i tiden och att serien får lov att utvecklas ett par säsonger innan någon får för sig att kapa den. Den förtjänar en bunke säsonger till.

Daredevil finns att se på NETFLIX

Magnus

fredag 10 januari 2014

Eddie the Sleepwalking Cannibal

 

Eddie the trailer

Den danske, målarkrampande konstnären Olav landar på en liten konstskola ute i ingenstans där han snart får en inneboende som inte bara är stum utan också benägen att döda och äta saker när han sover. Olav blir så exalterad av själva dödandet att han börjar måla igen efter ett nästan tio år långt uppehåll men Eddie, hans inneboende kannibal och musa visar sig vara vare sig kontrollerbar eller tillräcklig…

Underlig, välspelad, underhållande och härligt härligt brutal…

IMDB länk: EDDIE THE SLEEPWALKING CANNIBAL

fredag 3 januari 2014

The Way

 

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Way_%28film%29

http://theway-themovie.com/

Trailer

“Our film is pro people, pro life – not anti – anything. It invites you to grab a backpack and jump on the screen with us.” Emilio Estevez

En far anländer i Spanien för att hämta sin döde son som omkommit efter bara några dagar på “Caminon”, den berömda pilgrimsleden.

The way är en film med liten budget och utan andra specialeffekter än de som den fantastiska naturen bjuder på utefter El Camino de Santiago. Istället är det en film där Martin Sheen bjuder på en skådespelarupplevelse som stannar kvar när filmen tagit slut. Prova The way och se om inte du också får för dig att vandra med St James till Santiago…

fredag 27 december 2013

Seven Psychopaths

cw1En fifflare som lever på att stjäla hundar samarbetar med en skådespelare som också, hemligen, är en psykopatisk mördare som stjäl en hund av en psykopatisk gangster för att hjälpa sin vän som skriver på ett filmmanus som handlar om sju psykopater. Hnadlingen i den här filmen är inte behållningen. Istället är det att se herrar som Woody Harrelson, Colin Farell och Christopher Walkencw2 ta repliker och studsa dessa mellan varandra. Våldsamt och på ytan poänglöst gömmer sig små vackra scener och underliga vändningar som gör det hela till en klart underhållande soppa. Faktum är att det går att strunta i resten av filmen och bara låta sig underhållas av Christopher Walken som gör sig själv till sitt yttersta. Du bör verkligen se den här filmen fast mest för att det är kul och så där trivsamt empatilöst ultravåldsamt och ändå…

Trailer

onsdag 18 december 2013

The Great North Road

Hamilton är en mastodontskrivare som gillar att breda ut sig över fyrsiffrigt sidantal och i normala fall brukar det fungera alldeles utmärkt eftersom även storyn brukar breda ut sig rejält. I fallet med TGNR är det tyvärr så att storyn snarare är en enkel deckare med en alientwist och ett par tv-spelskaraktärer inslängda för att fungera i formatet. Det fungerar inte – det traggar och traggar och traggar.

Det finns ljuspunkter – Angela, bokens coolaste fokus har skinnet på näsan, hårdheten och den härliga sparka-rumpamentalitet som varje underhållningsepos behöver. Hennes öde och historia är gripande – hennes sätt att hantera sin omgivning ibland något skrämmande men hon håller, räcker och blir över. Resten av det massiva persongalleriet är dock inte så särdeles mycket att yvas över. Polisen Sid som nystar i den mordgåta som är så central och hans team, hans chefer och den politik som omger hela hans värld känns, förutom teknikbubblandet, som ytterligare en tv-deckare med kända karaktärer. Vi har sett dem förut och lär tyvärr stöta på dem igen så länge den här formen av tv är billig och fortsätter sälja. Nu är det ju ingen TV- serie utan en bok och det gör inte saken mycket roligare…faktiskt inte roligare alls.

Nu är Hamilton dock underhållande även när han är banal och trist och The Great North Road är läsvärd som underhållning i det lilla men om man har en prioriteringslista på bokinköp platsar den här på reservbänken.