fredag 23 september 2011

Litteraturläsning i klassrum Del 1

Jag måste gjort något fel. Antingen var mitt upplägg alldeles galet eller också gjorde jag något annat heltokigt…

Låt mig börja från början. Jag är, som den bokslukande perverterade slusk jag är, fruktansvärt fixerad vid böcker och i min lärargärning har jag då och då låtit denna passion ramla över mina elever med mer eller mindre lyckade resultat. Vi läser och diskuterar text med jämna mellanrum och någon gång i åttonde klass brukar jag försöka introducera lite äldre böcker. Jag medger att dessa är min barndoms passioner och tillhör den mossiga hög texter som både till form och innehåll kan verka något apart för ett ungt sinne. Samtidigt är vissa problemställningar och mellanmänskliga förehavanden universella och många av mina gamla vänner i bokhyllan anser jag vara min förbannade plikt att förmedla till fler generationer.

Jag tycker således fortfarande att Huck Finn har något att förmedla, att musketörer är milt underhållande, att Monte Cristo är ett utmärkt exempel på vad hämnden gör med en människa och jag gråter fortfarande varje gång Robin Hood skjuter sin sista pil från sin dödsbädd. Den långa lista på böcker jag vräker ut i klassrummet att välja på är i det närmaste oändlig fast eftersom temat var klassiker fanns det en viss begränsning i urvalet.image Då jag tidigare gjort liknande utflykter har jag gjort ett par noteringar som i sig själva är rätt intressanta. Den första är ett enkelt konstaterande som egentligen säger sig självt: Att låta någon läsa förkortade och förenklade versioner av goda historier är att mörda historien och därmed våldföra sig på både författare och läsare. Hellre att man läser utdrag, lyssnar på delar eller läser tillsammans än att tugga obegripliga och förstörda versioner. Dr Jekyll och Mr Hyde är det mycket få som gillar, vilket är föga obegripligt eftersom bokens historia är rätt irrelevant. Robinson Crusoe tenderar att gillas av unga herrar och Oliver Twist funkar på en del unga damer. Inledningen till Varghunden förvirrar något och ingen brukar någonsin förstå vad den eländiga sälen gör i Kiplings Djungelbok. Nåväl, då jag brukar känna igen dessa reaktioner så är det inga större problem att adressera de olika problemen som uppstår.

Ett par saker som skett i år har dock varit något annorlunda än vad jag tidigare mött. En av de böcker jag brukar ha  med mig är en av de där som alltid blir liggande. Det är synd eftersom det är en underbar bok men av någon anledning brukar den bli liggande. Så borde det också varit i år men av någon anledning har just denna fallit gruppen i smaken. Vad orsakerna till detta må vara kan jag endast teoretisera om men det drev mig ändå att påbörja denna bloggserie om vår lilla läsövning. Jag skulle vilja klura ut exakt vad jag gjorde för fel som fick en halv klass att kasta sig fram för att grabba ett exemplar av "Gullivers resor”

To Be Continued

2 kommentarer:

  1. Jag mötte min första passionerade lärare som vuxen tyvärr... men som plåster på såren hade jag en mor som läste högt för mig och min bror tills vi var uppe i tonåren :-)

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Hmm sorgligt det där. Själv minns jag de flesta av mina lärare med viss värme även om vissa stack ut mer än andra. De som inte gillar att stå i klassrum och jobba med grasshopppers fattar jag inte varför de tillåts fortsätta......

    SvaraRadera