Litteraturläsning i klassrum del II

Ockhams rakkniv tillämpad på mina funderingar kring litteraturen eliminerade snabbt alla illusioner om min egen förmåga att inspirera elever till läsning. En enkel studie på nätet gav mig en mycket enklare förklaring än de jag i mitt egocentrerade tillstånd av pedagogisk lycka formulerat utifrån min egen framställning av böckerna.

…det är inte Disney i alla fall….

Filmen förmåga att återanvända goda historier har alltid varit god även om jag ibland tycker att man återanvänder i allt snabbare takt och ibland sorterar bort själva kärnan i historierna. Just den här versionen har jag inte hunnitse men Jack Black, som delar min passion för Ronnie James Dio, är ofta en rätt kul snubbe.

Nåväl. Oavsett vad som fick mina grasshoppers att läsa så läser de nu och de flesta av dem med viss entusiasm. En del av böckerna tycks dock falla platt till marken: Tom Sawyer har inte vunnit några hjärtan och Phileas Foggs äventyr motsvarade inte filmvärldens och ligger därmed risigt till. Utöver dessa verkar dock saker gå rätt bra. Något jag funderar på hela tiden är om det verkligen är någon mening med att läsa dessa böcker. Egentligen vet jag inte. Jag tycker det men det är en känslomässig tanke och någon form av idé om att bevara något jag själv hade stora upplevelser kring. Utöver det skulle jag kunna hävda hur dessa berättelser ligger i botten av vårt språk och vår uppfattningsvärld men det vore kanske svårt att använda som motivation för mina grasshoppers. Lagom till fredag nästa vecka skall vi ha läst färdigt och sedan får jag resonera med dem och kanske kan de gem mig ett svar som motiverar vidare läsning. En annan möjlighet är att svaren jag får snarare motiverar att låta bli de här böckerna i fortsättningen. Jag vet inte men jag hoppas….

Imorgon skall jag ha en liten självförsvarskurs med sjuor…mitt jobb är i alla fall aldrig tråkigt…..

Magnus