Att njuta i Fristaden

För tusen år sedan i ett annat liv när jag ville odla örter och grönsaker och levde i ett sådant där “förhållande” som alla pratar omså fick jag skrivet på näsan att det kvädes en jäkla massa planerande och fixande för att få till ens den minsta samlingen kryddor. Döm om min förvåning när jag förra året skördade mina första kryddor efter blott en sommar och redan funderade på vad som skulle komma året därpå. Nåväl i år odlade jag även lite grönsaker och hade hjälp av en dam som inte bara ligger nära mitt hjärta utan också mitt sinnelag och därmed hakat på i skapandet av en något mindre planerad men ändock fullt fungerande köksträdgård.

Det är svårt att beskriva den förnöjsamhet som gives av att skörda litet av det man sått och därmed få ihop till en liten middag:

Lök lök lök och lite av löken skulle i salladen och en del skulle landa i maten. Gräslöken hörde hemma hos den  färska potatisen som var ett resultat mest av ett infall.

 

Potatisen är bintje och någon annan sort som låg och grodde hemma när jag fick för mig att gräva ner den i ett hörn av trädgården. Så här mitt i sommaren är det rätt trevligt att gräva upp en eller två middagar så där bara på skoj

 

 

Ärtor är en sådan grönsak jag egentligen bara gillar att plocka från stänglar och äta direkt eller att smörsteka färskplockade sockerärtor som tilltugg till nästan vad som helst. I övrigt kan jag leva utan ärtor men så här är de gudomliga…..

 

Små primörer och mangold. Lättodlat och när det väl växer så växer det utan hejd. Lite smör och salt så lever de upp om man bara studsar dem i en panna.

 

 

Sallad har blivit mer än jag någonsin kommer att hinna äta upp men å andra sidan gör det ju inte så mycket…

 

 

 

Här är de smörstekta primörerna, ärtorna och mangolden tillsammans med ett par bitar grillad lax. Enkel och smärtfri mat utan egentliga krusiduller.

 

 

Och så hela matbordet komplett med sallad, potatis, gräslök, Crème fraîche och naturligtvis lite vitt vin att skölja ner anrättningen med. Njutningen i att inte bara äta god mat utan att äta maten man själv odlat är lite svår att förklara men nog inte så svår att förstå. Själv känner jag att just detta är en av de saker som jag både längtat efter och velat göra sedan många år tillbaka och faktiskt funderar på varför jag inte gjort tidigare. Nåväl, nu finns all tid i världen och imorgon skall jag nog gräva upp ett par potatisar till…