lördag 23 februari 2013

Jubileer

 

DSC_0706Så här i januari i år firade jag två tioårsjubileer. Det första av dessa var att jag arbetat tio år som högstadielärare med allt vad det innebär. Det andra är att det är ganska exakt tio år sedan min första nybörjargrupp i Aikido graderades. Sedan dess har jag kontinuerligt undervisat både i skola och i dojo utan något egentligt uppehåll. Båda miljöerna har berikat mig något enormt genom åren och det finns väl även en förhoppning om att de elever som vandrat genom mina klassrum haft nytta av sina upplevelser. Tio år kan låta både mycket och litet. I Budosammanhang och i Aikido är det ingenting. Det är komplicerat, krångligt, svårbegripligt, mystiskt och däremellan är det frustrerande besvärligt. Det går dessutom inte att tävla i och ingen lyfter ens ett ögonbryn för någon med ett svart bälte…

349

…det tar liksom trettio år innan man är cool och efter det så finns det mer att pilla med.

Kort sagt är det en livslång passion eller en som slutar efter ett par terminers plåga – hur det än är är det svårt att förklara. Det är svårt att förklara vad det är som gör att man återvänder gång på gång till att brottas med samma teknik som man lärde sig första dagen på mattan och sedan fortsätter att putsa på till den dag man dör. Samtidigt är det just det.

Påskläger Jönköping 2006 127

Man putsar hela tiden och man blir bättre, ända fram till dagen man dör. För mig som haft det lätt för mig gällande läsning och skolarbete har skola aldrig bjudit någon större utmaning mer än socialt. Jag har dessutom aldrig egentligen brytt mig om att lära mig någonting ordentligt.

DSC00105

Detta mönster följde mig som ett snigelspår genom mitt liv och karriär fram till dess att jag flyttat ner till Malmö och påbörjat min lärarutbildning. Ett år in började jag träna Aikido och sedan fördes jag med den vidare. Missförstå mig rätt – jag är inte och har aldrig varit en talangfull aikidoka – jag lär mig vare sig särdeles snabbt eller är särdeles skicklig. Till skillnad från allt annat jag försökt mig på har jag dock fortsatt och fortsatt.

cabaré2010

Den kontinuerliga träningen och förändringen har smittat av sig på min undervisning som många gånger rör sig i principer och flöden jag hämtat ifrån dojon. Andra saker som kommer från dojon är känslan av att lära sig tillsammans och känslan av att lära nytt och förändras mest hela tiden.

sjung

Tillsammans med mina elever har jag upptäckt världar, begrepp och färdigheter jag inte visste att jag, eller dem, hade. Tillsammans har det hänt något och fortsätter att hända något varje dag. Numer är det en liten trogen skara människor som tränar med mig i Hörby och har gjort så ett par år och det känns ödmjukande att andra människor frivilligt kliver in på min matta varje vecka.

Magnus&Stefan

Samma ödmjukhet men också samma glädje känner jag inför mitt klassrum och glädjen över att mina grasshoppers faktiskt kommer dit och är där varenda jäkla vecka. Så grattis på mig och själv hoppas jag att jag får hålla på några år till…. Undrar hur många år jag måste vara högstadielärare innan det blir cool…

MB Slovak2

 

IM000501.JPG

 

FAiki050422-12

2 kommentarer:

  1. Inga bilder på bästa 9b????? Detta är illa Mange...

    SvaraRadera
  2. Sant. Jag får skärpa mig lite....

    SvaraRadera