Den stränge
läraren Fredrik och en bunke människor med skolsvårigheter gör upp i det
slagfält som är modern media. Lägg till en förvirrad läxdebatt och vi
har fullständigt landat bland det svarta och vita. Inga läxor eftersom det är
orättvist och självklart skall vi ha läxor eftersom vi alltid har haft det.
Stränga lärare och mer disciplin eller fullständig elevstyrning som bygger på
att uttråkade ungdomar skall upptäcka lärdomar de inte är intresserade av med
hjälp av den egna obefintliga erfarenheten. Det är svartvitt och jag skulle
vilja måla in lite nyanser av grått om jag får och kan.
Låt mig börja i
någon ände och se om jag kan göra mina funderingar någorlunda tydliga utifrån
mitt klassrumsperspektiv. Det finns disciplinproblem och elever som av olika
skäl inte vill vara i ett klassrum.
En del av dessa sitter och chattar med sina
föräldrar, kompisar och allsköns andra under lektion och sedan förväntas
läraren ordna så att de får betyg. Det finns elever som tror att talang och
enkelhet är kunskapens förutsättning och som aldrig fått lära sig nyttan av att
både arbeta hårt och att misslyckas. Det finns elever som inte ger läraren en
chans utan påbörjar ren terror en sekund efter att läraren presenterat sig och
sedan fortsätter i samma anda lektion efter lektion efter lektion. Tro mig
ingen lärare utsätts för det och fortsätter i samma spår så nej, om inte
läraren får en chans är det inte heller lärarens fel att det inte fungerar. Det
finns elever som har det så jävligt, rent ut sagt, att skolan känns som en
tillflyktsort dit de drar sig för att slippa resten av världen men som vars
funktion inte riktigt är att vara enbart fristad utan också ställer krav dessa
barn inte har en rimlig chans att klara av.
Mellan alla dessa och en bunke
varianter till finns det en jättemängd människor som kommer till skolan för att
lära sig saker och för att utveckla sig själva och som växer, lär sig, lär ut
och imponerar mig andlös varenda jäkla vecka…
Jag kan skrämma
folk till lydnad eller skapa tillräckligt med skräck för att hålla folk stilla.
Det är lätt och ofruktbart. Problemet är att rädsla och repression fungerar
uselt som inlärningsverktyg för avancerade kunskaper. Genom att forma regler
och normer i klassrummet med tydliga konsekvenser kan jag däremot skapa en
trygghet om vad som händer och hur det skall fungera. Det är en annan sak. Ja,
det är en annan sak – besök mitt klassrum när du vill – hör av dig först så det
inte blir för mycket folk bara – vi har viktiga saker att göra
Pojkar glömmer
pennor, papper, böcker, material, inlämningar, läxor och prov. De gör det i
större grad än flickor och i större grad än flickor slipper de själva att ta
konsekvenserna av detta. Pojkar förväntas inte att lämna in sitt arbeta vare
sig snyggt eller välskrivet. Pojkar skall ha dubbla böcker i skolan och hemma
in i högstadiet för att de inte själva klarar av det och pojkar i allmänhet
presterar sämre, mindre och under sämre ordning än flickor.
Så här är det
eftersom vi tillåter det
Så här är det
eftersom vi förväntar oss det
Så här är det
eftersom det är så vi lärt dessa barn att det är
Låt mig här ta en
paus och säga till dig som läser och tänker: men mitt barn som har ______ kan
ju inte… Nej och det är förhoppningsvis läraren medveten om. En del barn har
särskilda svårigheter som gör vissa saker mer eller mindre omöjliga och då får
man kompensera det på ett rimligt sätt. Det är inte det jag talar om.
När läraren
Fredrik ställer upp ett antal regler för klassrummet sätter han egentligen upp
en grund som är alldeles naturlig och i den ställer han befogade krav,
förutsatt att han ställer desamma på sig själv naturligtvis. Det gör ingenting
om folk som söker kontakt med enskilda får vänta till lektionen är slut. Är det
kris går det att meddela att ”jag måste bara ta det här”, en utsaga de flesta
av oss säkerligen skulle acceptera eftersom det inte händer hela tiden.
Det går
att med förväntningar och tydliga regler få arbetsro i klassrummet men det
behöver inte innebära allting alltid på samma sätt med alla och det är inte svart
och vitt utan grått. Barn mår inte dåligt av regler eller tydlighet men
revolterar mot pennalism och elakhet menar jag.
Sedan finns det
naturligtvis barn som nästan behöver en-till-en-undervisning, barn som mår så
dåligt att klassrummet är tortyr för dem, barn som har så specifika problem att
de andra tjugosju knappast kan nå sina mål om man anpassar allt till den
tjugoåttonde. Jepp jag sa verkligen det där. Jag försöker att inte ljuga för
mycket och just den illusionen tror jag inte längre på. Så jag sade det skjut
mig.
När jag ändå
talar sanning så låt mig pränta ner ett par saker till:
Livet är inte
rättvist och kommer aldrig att bli det
Ibland vill vi så
väl och vi gör saker på sätt som skall jämna ut men vissa saker går inte att
ordna. Skolsystemet belönar tekniskt inte själva arbetsinsatsen du gjort för
att nå vissa mål. Jag har haft elever vars slit för att få E borde gett dem
tapperhetsmedalj och hade jag haft företag hade jag tagit deras E för andras A eftersom
jag vetat att den här människan kan genomföra även svåra uppgifter och kan
hugga i när det blir tufft. Skolan har inga verktyg för att belöna den sortens
slit. Och så är det. Är det då meningslöst att anstränga sig? Kanske, kanske
inte det beror på individen men det är orättvist att vissa klarar engelskan
galant utan att göra ett smack på tre år medan andra pluggar timme ut och timme
in för att precis få ett betyg. Det är orättvist men så länge systemet är
konstruerat som det är så får man gilla läget. Sanning var det ja
På samma sätt går
det att kompensera för olika svårigheter och diagnoser i skolan men ibland
borde man kanske vara tydligare med vissa saker:
”Du har en
dyslexi och den ser ut så här och så här och tyvärr innebär det att du kommer
att få arbeta hårdare ä n alla andra. Vi har de här redskapen för att hjälpa
dig men vid sidan av detta måste du själv lägga ner mycket hårt arbete”
Världen kommer
inte att anpassa sig till våra olika egenheter utan genom livet lär vi oss att
anpassa våra egna egenheter till världen. Mina egna svårigheter har gett mig
massor av lidande genom åren och jag känner mig fan inte särskilt speciell utan
ofta bara typ defekt. Men det går att, med stöd och hjälp, ta sig förbi så
mycket om man bara hamnar i läget att man bestämmer sig för att ge sig fan på
det.
Så här långt
alltså försöker jag säga att det finns problem och massor av dem beror på
förväntningar, förutfattade meningar och inställning till vad som skall
åstadkommas.
Om vi började med pojkproblematiken och ställde upp samma
förväntningar på pojkar som flickor med att hålla ordning på sig själva och
sina prylar eftersom den där fåniga mognadsgrejen uppenbarligen inte innebär
att de får vänta ett extra år med mopeden eller körkortet och därmed
förmodligen är kapabla att klara av detta så skulle en del vara vunnet.
Om vi lyckas få
ordning på insikten om att man måste lägga fokuserad tid på sin uppgift och
inte låta sig avbrytas var tredje minut med ett meddelande eller att byta ny
låt på Spotify så vinner vi en bit till.
Om vi kunde komma
överens om att vi tar olika mobila övningar i pausen och inte mitt i ett moment
så skulle vi hinna med så mycket mer.
Om jag hade
ordentligt stöd från exempelvis barn & ungdomspsykiatrin så att jag kunde
få mer än generella råd per diagnos och en tanke någon gång om hur elevens är
tänkt att fungera i grupper så hade det också varit mycket vunnet. Vi
undervisar inte en till en och nej, alla åtgärder som är bra för en individ är
inte alltid till gagn för resten av gruppen även om den har rätt till
anpassning…ALLA HAR RÄTT TILL SIN UTBILDNING… Även de som inte har svårt
Om vi kunde få
ordentligt fungerande skolbibliotek, nationella strategier för läsningen och en
insikt om att läsning inte bara är talang och initialt intresse utan också
något man måste arbeta med och arbeta med regelbundet som vilken slags träning
som helst.
Ah jag börjar bli
långrandig och jag får kanske återvända till läxor vid ett annat tillfälle men
kanske bara det att det inte handlar om läxors varande eller ickevarande och nej
det kommer aldrig att bli rättvist. Att det finns dåliga och dumma läxor på
samma sätt som det finns dåliga lärare och ointresserade och rätt elaka elever
är sant…
… lyckligtvis är
de flesta inte det…någon av dem…
Magnus
