Fan-Art revisited–Ronnie James Dio

 

Ronnie James Dio var en fantastisk sångare och låtskrivare som följt mig genom större delen av mitt liv. Jag var inte beredd på den flodvåg av sorg som ansatte mig när han dog förra året. Nåväl Ronnie var känd som en av musikens trevligaste människor och han ägnade större delen av sitt liv åt att berika andra. Den typen av kärlek till sin nästa är inte bara svårt att stråla ut utan också svår att hämta upp ur sitt hjärta. Det är enklare att vara arg, att vara hatisk, att vara primitivt egoistisk. I dessa dagar när ondskan på så många sätt visat upp sitt ansikte är det kanske extra svårt. Under veckan som gått har Dios sång “All the fools sailed away” rullat mer än en gång och det är svårt att framhäva den kärlek till sin nästa som borde överskugga det hat man känner för de som orsakar så mycken ondska i vår värld.

Å andra sidan, kan ett barn som utsatts för en sådan mardröm som den i Norge finna i sitt hjärta att utstråla kärlek istället för hat så borde kanske fler av oss kunna göra detsamma….

till och med ett gammalt elakt troll….

Javisst ja, jag kom ifrån ämnet: Tavlan är en kombination av datorbearbetning, transferteknik och akryl….

och krönt av den store mannens ord……..

Att njuta i Fristaden

För tusen år sedan i ett annat liv när jag ville odla örter och grönsaker och levde i ett sådant där “förhållande” som alla pratar omså fick jag skrivet på näsan att det kvädes en jäkla massa planerande och fixande för att få till ens den minsta samlingen kryddor. Döm om min förvåning när jag förra året skördade mina första kryddor efter blott en sommar och redan funderade på vad som skulle komma året därpå. Nåväl i år odlade jag även lite grönsaker och hade hjälp av en dam som inte bara ligger nära mitt hjärta utan också mitt sinnelag och därmed hakat på i skapandet av en något mindre planerad men ändock fullt fungerande köksträdgård.

Det är svårt att beskriva den förnöjsamhet som gives av att skörda litet av det man sått och därmed få ihop till en liten middag:

Lök lök lök och lite av löken skulle i salladen och en del skulle landa i maten. Gräslöken hörde hemma hos den  färska potatisen som var ett resultat mest av ett infall.

 

Potatisen är bintje och någon annan sort som låg och grodde hemma när jag fick för mig att gräva ner den i ett hörn av trädgården. Så här mitt i sommaren är det rätt trevligt att gräva upp en eller två middagar så där bara på skoj

 

 

Ärtor är en sådan grönsak jag egentligen bara gillar att plocka från stänglar och äta direkt eller att smörsteka färskplockade sockerärtor som tilltugg till nästan vad som helst. I övrigt kan jag leva utan ärtor men så här är de gudomliga…..

 

Små primörer och mangold. Lättodlat och när det väl växer så växer det utan hejd. Lite smör och salt så lever de upp om man bara studsar dem i en panna.

 

 

Sallad har blivit mer än jag någonsin kommer att hinna äta upp men å andra sidan gör det ju inte så mycket…

 

 

 

Här är de smörstekta primörerna, ärtorna och mangolden tillsammans med ett par bitar grillad lax. Enkel och smärtfri mat utan egentliga krusiduller.

 

 

Och så hela matbordet komplett med sallad, potatis, gräslök, Crème fraîche och naturligtvis lite vitt vin att skölja ner anrättningen med. Njutningen i att inte bara äta god mat utan att äta maten man själv odlat är lite svår att förklara men nog inte så svår att förstå. Själv känner jag att just detta är en av de saker som jag både längtat efter och velat göra sedan många år tillbaka och faktiskt funderar på varför jag inte gjort tidigare. Nåväl, nu finns all tid i världen och imorgon skall jag nog gräva upp ett par potatisar till…

Bildkonst för de mediala

Lady Gaga är för pop vad Marilyn Manson en gång var för rock. Denna högst imponerande dam har tagit världen med storm och hon är högst inspirerande. Det var därför med stor entusiasm jag använde henne som experimentmodell till en ny teknik jag fått lära mig av en slump. I grunden går det ut på att man använde laserutskrifter som en slags transfers vilka man kan placera på diverse olika föremål. Sagt och gjort och ett dygn senare så hade jag en första bild att arbeta med. Ett par dygn senare och ett antal lager färg så såg resultatet ut så här:

När skolan drar igång igen till hösten har jag för avsikt att lära mina grasshoppers i Median hur man gör sådana här och diverse andra trivsamma bilder förutsatt att jag kan skaka fram pengar för dukar och lim det vill säga.

Bilden “Mama Monster” Transfer& Akryl 40*60 cm 2011

Av Magnus Bäcklund

Om en bild del 2

Romeros Modesty Blaise var och förblir en av min alldeles speciella förälskelser. Hennes äventyr tillsammans med den alltid lika resursfulle Willie Garvin Fyllde min barndom med drömmar om kärlek och vänskap bortom något jag sett i verkliga livet.

Nu är jag ingen Romero men bilden ovan är inspirerad av Romeros verk som synes nedan:

Att min bild fick lite annat stuk är knappast konstigt då mitt slutmål var ett helt annat. Sidorna på tavlan är täckta av ett collage av serier som komplimenterar bildens Succubi.

 

 

Bilden: “Desdemona” Akryl på Canvas 50*50 2011

Av Magnus Bäcklund

Om en bild

Det är lustigt när man målar, eller i alla fall när jag målar, hur teman återkommer gång på gång. Just den här duken har många bottnar och det är förvisso ingen slump att de centrala figurerna är Magikern, De Älskande och Eremiten. Magikern reser sig ur det svarta havet och tar de första stapplande stegen. De älskande formar fundamentet och den trygga klippa som man kan vila på. Till sist framträder Eremiten och hans lykta lyser upp stigen mot evigheten. I tidernas begynnelse skymtar tornet och vid tidens slut brottas universum med evigheten.

Tack till Frieda Harris för inspiration till vissa av figurerna

Bilden “Tarok” Akvarell på Canvas 40*50 cm 2011

Av Magnus Bäcklund

Ego-boost snodd från en annan blogg

Mina grasshoppers, nya som gamla, är mig ofta en källa till glädje så jag brukar med stort nöje följa deras eskapader i den elektroniska djungeln. Kunde således inte låta bli att dra lite extra på smilbanden när jag läste den här listan:

Ah tänk så lite som behövs för att lyfta självförtroendet hos en gammal lärare. Vi är förvisso inte bortskämda med beröm som kår .

Tack kära grasshopper. Du är en riktigt ball person du också och en konstnär i vardande…