Thelema

I juni skrev min vän och Sensei Stefan Stenudd ett inlägg på sin blogg som handlade om billiga viner från bordeaux, vilka man kunde inhandla på Systembolaget via deras hemsida. Själv hade jag aldrig nyttjat bolagets beställningssystem men blev ypperligt förtjust över möjligheten att köpa lite trevligare viner än de otaliga Rioja-flaskor som ockuperar min lokala butik. Nu är jag vare sig kunnig eller påläst när det gäller vin utan har snarare lärt mig att jag tenderar att tycka om vissa saker mer än andra. Amaroneviner, något äldre Bordeauxer och annat med lite kick i botten brukar falla väl på tungan. Tyvärr är de viner jag verkligen gillar ofta de viner som snabbt knatar upp i prisklass. De viner som Stefan rekommenderade låg dock mycket trivsamt i pris och låg inom horisonten för min magra sommarplånbok. Således var det med viss shoppingiver jag angrep Systembolagets hemsida och började shoppa.

Döm så min förvåning när jag fann följande artikel i sortimentet:

Nu kräver min upphetsning sin förklaring. För den som är bekant med Aleister Crowley och hans Liber Al Vel Legis, är förmodligen min barnsligt lättroade fascination för detta vin mer lättbegriplig men för alla andra så vore kanske en kortare bakgrundshistoria på sin plats.

Någon gång i mitten av nittiotalet när jag aspirerade på en plats i de ockulta cirklarna och således lierat mig med en av de större organisationerna O.T.O var det mycket av den aspirationen som mest bör sorteras in under coolhetsrekvisita men hur det än var så gjorde Crowley och hans Thelema, den religion eller filosofi han skapade,  ett djupt intryck på mig och gav mig verktyg att fortsätta mina vandringar med. Vid något tillfälle lyckades jag köpa en flaska vin från en Sydafrikansk vingård som hette just Thelema, vilket i kretsarna föll sig som mycket coolt. Tyvärr var det den enda gången jag fick tag på det och sporadiskt genom åren har jag tittat i katalogerna för att se om nya årgångar kommit in.

Med detta blev min förtjusning och shoppingiver än mer entusiastisk och jag inhandlade genast ett antal av ovanstående flaskor. Så ikväll avnjöt jag en av dessa till ett lamm kokt i örter med grönsaker och ett hembakt bröd.

Vinet mina vänner var en trevlig upplevelse utan att vara spektakulärt. Det hade en attack och skärpa som väckte smaklökarna men smaken tonade snabbt av och gjorde vinet lättdrucket och behagligt. Det fungerar till vällagad men inte alltför avancerad mat men kan säkerligen även avnjutas precis som det är alldeles för sig själv. Ett fynd således och något som gör det värt besväret att böka runt i Systembolagets beställningssortiment.

Vinet på länk: http://www.snooth.com/wine/thelema-shiraz-2004-3/

M

Om mat och njutning och lite lokalreklam

Hörby är på många sätt en paradox. Ett misshandlat läge, konstiga tidigare satsningar bort från Malmö och annat som ligger i historien borde tagit död på alla strävanden och förpassat byn till hålornas helvete men men riktigt så enkelt är det nu inte…

Bland många saker som kan nämnas som minst sagt fantastiska i Hörby är dess enorma fritidsgård, simhallen, och spontanidrottsanläggningen. På den privata sidan har jag avnjutit saker såsom La Cafés eminenta mackor och mycket njutbara espresso.

Kort sagt finns det en hel del att hämta i vår lilla by. Något som fick det att spritta av glädje i mig var att det öppnat en riktig köttaffär. För de av oss som har lite ålder eller bor så till att vi har haft tillgång till kött över disk så är en delikatessbutik något att värna.

Häromdagen köpte jag två välhängda biffar, vilka jag avnjöt medelst lättfrästa primörer, pommes frites och en enkel skysås. Den totala lyckan som infann sig när jag satte tänderna i kött som inte gasats utan istället fått tid att andas och på så sätt möras var en sådan där liten extrakick som man bara inte bör vara utan.

Att ha tillgång till god mat och goda råvaror är ett privilegium som Hörby bör vara rädd om. Det höjer byns status och erbjuder en servicenivå på den högre skalan. Att både fläsk och nötfärs är färskmald och dessutom billigare än i den vanliga matbutiken är ju inte heller fel…

Besök Delikatessen i Hörby och få kött som smakar som det skall smaka

I trädgården blommar det…

I fristaden blommar det i omgångar och här är ett urval av det vackra:

Den här ängeln kom i år till min trädgård från Vidablick och den tycks ha funnit sin plats bland lavendel och tagetes….

Rödmalvan är en favorit. Blommorna är ätbara och smakar lite pepprigt.

Anemonerna sprider sig som ogräs men är som vackrast när de är lite kaotiska

Stockrosorna har inte gillat den blöta sommaren men en och annan blomma har jag fått…

Världen är en vacker plats ibland…..

Aleister Crowley as a pun and picture

Uncle Al eller Aleister Crowley var en stor inspirationskälla för mig under många år. Hans texter och idéer, speciellt Liber Al Vel Legis ledde mig i ett sökande och ett arbete som öppnade dörrar för mig till både himlar och helveten… Crowley själv var tydligen rätt svår att ha att göra med och det tycks som om han haft vissa problem med sin egen inställning till manlighet och sexualitet. Med det sagt så stal jag titeln till en berömd bok, tanken på “Pride” och en bild på Crowley i en av sina vackraste poser. Sålunda får vi bilden “Pride & Predjudice”

Transferteknik och akryl 2011….

Näthat som motkraft

När världen än en gång snurrat åt fel håll i form av ytterligare en galning reagerar folk på de mest skilda sätt. Själv önskar jag att jag kunde säga något smart eller inkännande eller något som inte bara blir fånigt men det går inte. Jag har inte förlorat någon och jag kan inte låtsas förstå. Nåväl någon klok nätmänniska räknade ut att den norske bajstemplaren ville bli sedd på ett visst sätt och därmed hade förberett massor av bilder på sig själv. Genom att ladda hem bilder på trivsamma saker som “bajs” och döpa om till exempelvis: anders-behring-breivik.jpg så har dessa glada nätmanipulatörer fått google bildsök att leverera bild på bajs som andra träffen vid ett namnsök.

Att på detta sätt sabotera dårens bild av sig själv och med lite tur sabotera hans varje försök att framstå som något annat än just avföring är lite kul på ett så där barnsligt underhållande sätt att det bara inte går att låta bli att haka på. Likt en Boggart skall fanskapet skrattas ihjäl och det vore underbart att sitta som en fluga på väggen och se när killen googlar sig själv och bara får upp parodier och bajs….

Så i den andan:

Magnus

Fan-Art revisited–Ronnie James Dio

 

Ronnie James Dio var en fantastisk sångare och låtskrivare som följt mig genom större delen av mitt liv. Jag var inte beredd på den flodvåg av sorg som ansatte mig när han dog förra året. Nåväl Ronnie var känd som en av musikens trevligaste människor och han ägnade större delen av sitt liv åt att berika andra. Den typen av kärlek till sin nästa är inte bara svårt att stråla ut utan också svår att hämta upp ur sitt hjärta. Det är enklare att vara arg, att vara hatisk, att vara primitivt egoistisk. I dessa dagar när ondskan på så många sätt visat upp sitt ansikte är det kanske extra svårt. Under veckan som gått har Dios sång “All the fools sailed away” rullat mer än en gång och det är svårt att framhäva den kärlek till sin nästa som borde överskugga det hat man känner för de som orsakar så mycken ondska i vår värld.

Å andra sidan, kan ett barn som utsatts för en sådan mardröm som den i Norge finna i sitt hjärta att utstråla kärlek istället för hat så borde kanske fler av oss kunna göra detsamma….

till och med ett gammalt elakt troll….

Javisst ja, jag kom ifrån ämnet: Tavlan är en kombination av datorbearbetning, transferteknik och akryl….

och krönt av den store mannens ord……..

Att njuta i Fristaden

För tusen år sedan i ett annat liv när jag ville odla örter och grönsaker och levde i ett sådant där “förhållande” som alla pratar omså fick jag skrivet på näsan att det kvädes en jäkla massa planerande och fixande för att få till ens den minsta samlingen kryddor. Döm om min förvåning när jag förra året skördade mina första kryddor efter blott en sommar och redan funderade på vad som skulle komma året därpå. Nåväl i år odlade jag även lite grönsaker och hade hjälp av en dam som inte bara ligger nära mitt hjärta utan också mitt sinnelag och därmed hakat på i skapandet av en något mindre planerad men ändock fullt fungerande köksträdgård.

Det är svårt att beskriva den förnöjsamhet som gives av att skörda litet av det man sått och därmed få ihop till en liten middag:

Lök lök lök och lite av löken skulle i salladen och en del skulle landa i maten. Gräslöken hörde hemma hos den  färska potatisen som var ett resultat mest av ett infall.

 

Potatisen är bintje och någon annan sort som låg och grodde hemma när jag fick för mig att gräva ner den i ett hörn av trädgården. Så här mitt i sommaren är det rätt trevligt att gräva upp en eller två middagar så där bara på skoj

 

 

Ärtor är en sådan grönsak jag egentligen bara gillar att plocka från stänglar och äta direkt eller att smörsteka färskplockade sockerärtor som tilltugg till nästan vad som helst. I övrigt kan jag leva utan ärtor men så här är de gudomliga…..

 

Små primörer och mangold. Lättodlat och när det väl växer så växer det utan hejd. Lite smör och salt så lever de upp om man bara studsar dem i en panna.

 

 

Sallad har blivit mer än jag någonsin kommer att hinna äta upp men å andra sidan gör det ju inte så mycket…

 

 

 

Här är de smörstekta primörerna, ärtorna och mangolden tillsammans med ett par bitar grillad lax. Enkel och smärtfri mat utan egentliga krusiduller.

 

 

Och så hela matbordet komplett med sallad, potatis, gräslök, Crème fraîche och naturligtvis lite vitt vin att skölja ner anrättningen med. Njutningen i att inte bara äta god mat utan att äta maten man själv odlat är lite svår att förklara men nog inte så svår att förstå. Själv känner jag att just detta är en av de saker som jag både längtat efter och velat göra sedan många år tillbaka och faktiskt funderar på varför jag inte gjort tidigare. Nåväl, nu finns all tid i världen och imorgon skall jag nog gräva upp ett par potatisar till…

Bildkonst för de mediala

Lady Gaga är för pop vad Marilyn Manson en gång var för rock. Denna högst imponerande dam har tagit världen med storm och hon är högst inspirerande. Det var därför med stor entusiasm jag använde henne som experimentmodell till en ny teknik jag fått lära mig av en slump. I grunden går det ut på att man använde laserutskrifter som en slags transfers vilka man kan placera på diverse olika föremål. Sagt och gjort och ett dygn senare så hade jag en första bild att arbeta med. Ett par dygn senare och ett antal lager färg så såg resultatet ut så här:

När skolan drar igång igen till hösten har jag för avsikt att lära mina grasshoppers i Median hur man gör sådana här och diverse andra trivsamma bilder förutsatt att jag kan skaka fram pengar för dukar och lim det vill säga.

Bilden “Mama Monster” Transfer& Akryl 40*60 cm 2011

Av Magnus Bäcklund

Om en bild del 2

Romeros Modesty Blaise var och förblir en av min alldeles speciella förälskelser. Hennes äventyr tillsammans med den alltid lika resursfulle Willie Garvin Fyllde min barndom med drömmar om kärlek och vänskap bortom något jag sett i verkliga livet.

Nu är jag ingen Romero men bilden ovan är inspirerad av Romeros verk som synes nedan:

Att min bild fick lite annat stuk är knappast konstigt då mitt slutmål var ett helt annat. Sidorna på tavlan är täckta av ett collage av serier som komplimenterar bildens Succubi.

 

 

Bilden: “Desdemona” Akryl på Canvas 50*50 2011

Av Magnus Bäcklund

Om en bild

Det är lustigt när man målar, eller i alla fall när jag målar, hur teman återkommer gång på gång. Just den här duken har många bottnar och det är förvisso ingen slump att de centrala figurerna är Magikern, De Älskande och Eremiten. Magikern reser sig ur det svarta havet och tar de första stapplande stegen. De älskande formar fundamentet och den trygga klippa som man kan vila på. Till sist framträder Eremiten och hans lykta lyser upp stigen mot evigheten. I tidernas begynnelse skymtar tornet och vid tidens slut brottas universum med evigheten.

Tack till Frieda Harris för inspiration till vissa av figurerna

Bilden “Tarok” Akvarell på Canvas 40*50 cm 2011

Av Magnus Bäcklund