Litteraturläsning i klassrum del III

Så är alla böcker lästa och alla uppsatser inlämnade och allt som fattas är morgondagens litteraturseminarium. Det var lite svårt att få mina grasshoppers att förstå att de inte skulle skriva vare sig referat eller recension på böckerna de läst utan “bara” en liten personbeskrivning….

Jäklar i mig vad de har skrivit. En av damerna informerade mig ganska spontant att det var det bästa hon skrivit och jag är nog böjd att hålla med. Så här långt har vi således indikationer om att det har varit mödan värt och att historierna håller men den slutgiltiga domen faller imorgon efter själva seminariet….

Viss nervositet har jag anat inför den stundande övningen. Nåväl jag tror på  dem, kanske lite för mycket men vad gör det?

Shabby Chic by LETRANGER

Under Våren rev jag ur mitt hemska sovrum och började mycket tafatt förändra mitt boende. Jag är vare sig skolad eller särskilt händig med verktyg men skam den som låter tokigheter som kompetens hindra lite kreativ förstörelse. Möblerande har dock gått långsamt och en av de saker som sakta vuxit fram har varit en förtjusning i att använda prylar på “fel” sätt och dessutom återanvända och fixa lite. “Shabby Chic” funkar således rätt bra för mig även om jag inte riktigt gillar tanken på att pröjsa multum för billigt skräp….

Nåväl min totala oförmåga att gira hörn fick mig att införskaffa hörnklossar som avsevärt förenklade arbetet och naturligtvis tyckte jag att dessa behövde dekoreras lite….

En liten ankh pryder varje hörn av ett rum i mjuka färger för att sova vilsamt…. 

 

 

 

 

 

 

 

Färgerna inhandlade jag på Bauhaus och själva ritandet var enklare än att få eländena att fastna i taket.

Min bokhylla är en stapel blandade lådor jag fått av min väna dams farmor som vänligt nog tyckte att jag behövde dem mer än henne. Tack än en gång  och Gimli är extra glad eftersom han gillar att somna längst ner. Ängeln är min trädgårdsängel som inte var direkt vattentät och därmed tagit riktigt mycket stryk under sommaren.

 

Ljushyllan är en IKEA-hylla som fått en omgång med sandpapper och färg. Det finns en underbar typ av alkoholbaserade färger man kan köpa till korttillverkning som är hur kul som helst att leka med…

Det här är ännu en IKEA-hylla som fått lite stryk och ny färg…

Jag gillar tavelhyllor och efter behandling går de fint in i resten av rummet…

Den här lampan gjorde jag av en kaffeburk och det funkar riktigt bra. Man får vara lite försiktig dock eftersom den blir riktigt varm men ljuset är trevligt….

 

 

 

 

 

 

Min Örthylla är en vit tavelhylla från IKEA som fått en intressant blandning av färger för att lite se ut som om den möglat……

 

Panelen här är en kombination av måleri, snickeri och decoupageteknik. Resultatet är en klart udda fyrkant i IKEAS så kända EXPEDIT.

 

Decoupagetekniken funkar även bra på tyg. Bilderna är laserutskrifter som limmats på varefter själva pappret försiktigt skrapas bort.

 

 

 

 

Även bokhyllan BILLY har fått lite bilder….den här ritade jag för länge sedan…

Den här tyckte jag var lite kul……

 

Min vas, min rökelsehållare och mitt pottskåp är tidigare skapelser men jag tyckte ändå att de förtjänade lite plats bland det andra. Det är underligt vad man kan få för sig att göra när man är nästan pank….

"Organisationen inte hälsosam för lärarna" - Hörby - Skånskan.se

"Organisationen inte hälsosam för lärarna" - Hörby - Skånskan.se

Hörbyskolorna är än en gång i riskzonen för att drabbas av ekonomi som egentligen inte är vårt fel och dessutom i ett läge när vi år efter annat sett våra pengar försvinna i en svindlande takt. Många av de som önskade sig resursförstärkningar på 80 & 90-talet ser med nostalgi tillbaka på den penningpåse som fanns då. Idag finns knappt de resurser som krävs för att vi skall kunna ge våra elever det stöd som de behöver och samtidigt åläggs lärare alltmer kontorstid i form av administration som egentligen handlar om dumheter. Några exempel: Politiker gillar att vi skall skriva planer. Ge mig ett enda exempel på plan vi gör som faktiskt betyder något.

IUP – under de tio år som IUP har funnits som begrepp har den enda som frågat efter en varit en myndighetsperson granskandes IUP. Det går att fortsätta men slutsatsen måste vara att varenda minut lärare sitter och skriver meningslösa papper som bara handlar om att skydda sig från löjliga anmälningar håller dessa lärare från sina elever.

Sedan tycker jag att debatten ibland blir lite snedvriden så jag skulle vilja förtydliga ett par punkter:

Låt oss börja med att resonera om ett par grundpelare som det ibland tycks vara svårt att hålla reda på .

Skolan är inte ett företag vars resultat(oftast och lite snurrigt mätta i betyg) inte nödvändigtvis kan mätas år efter år. Tittar man på betygsstatistik ett antal år tillbaka finner man att det går upp och ner. Nu är allt annat än 100% för lågt men förändringar måste ses i större enheter än ett år eftersom massor av saker tar tid.

Lärare är inte i opposition till sina elever och de arbetar inte på ett av högskoleyrkenas minst lönsamma arbetsplats in spe. Vi gör det för att vi är stolta över vårt yrke och måna om våra elever. Vi lyckas inte alltid men jäklar att vi försöker.

Skolan får massor av problem eftersom vi åläggs mindre effektiva åtgärder och rutiner som inverkar menligt på vår verksamhet. De numer avskaffade idrottsklasserna på Frostaskolan som ett exempel. Ett annat är att inte kunna köpa böcker och annan utrustning till de bästa priserna på grund av usla upphandlingsavtal som exempelvis gör att det tar över sex månader att få levererat kameror som kostar mer än de i den vanliga handeln med sämre prestanda. Det här är bara ett par delar.
När det så gäller resurser är det snarare så att skolan faktiskt saknar massor av just sådana men jag håller med om att det har varit tjatigt ibland. Elever med rätt till särskilt stöd är en sådan grupp som den vanliga budgeten sällan tar hänsyn till. Med den låga lärartäthet som Hörby kommun faktiskt har och den tunna budget som skolorna tvingas leva med finns det inga utrymmen för att plocka in folk när det behövs av olika skäl. De nya betygskriterierna på högstadiet kräver undervisning i och handhavande av digital produktion, bildbehandling och andra It-beroende fält där skolorna inte ens har ett fungerande bildbehandlingsprogram i linje med det som eleverna har hemma. Tillgång till datorutrustning är under uppbyggnad men den är fortfarande sorgligt dålig och nej jag donerar gärna min skoldator till eleverna om jag får tillgång till nätet på min egen i skolans nät så det gör mig inte gladare att ha en skoldator. Jag vill att eleverna skall ha tillgång till datorer.

Som lärare är jag stolt över min skola och ännu stoltare över vad vi åstadkommit under våren och nu i höst. Kom och titta på idéerna, på de nya metoderna, på förändringar i stämning och vänta bara så skall du få se på resultat.
Sno inte mer pengar ifrån oss dock…. Det kostar mer i längden fast från en annan påse………..

Litteraturläsning i klassrum del II

Ockhams rakkniv tillämpad på mina funderingar kring litteraturen eliminerade snabbt alla illusioner om min egen förmåga att inspirera elever till läsning. En enkel studie på nätet gav mig en mycket enklare förklaring än de jag i mitt egocentrerade tillstånd av pedagogisk lycka formulerat utifrån min egen framställning av böckerna.

…det är inte Disney i alla fall….

Filmen förmåga att återanvända goda historier har alltid varit god även om jag ibland tycker att man återanvänder i allt snabbare takt och ibland sorterar bort själva kärnan i historierna. Just den här versionen har jag inte hunnitse men Jack Black, som delar min passion för Ronnie James Dio, är ofta en rätt kul snubbe.

Nåväl. Oavsett vad som fick mina grasshoppers att läsa så läser de nu och de flesta av dem med viss entusiasm. En del av böckerna tycks dock falla platt till marken: Tom Sawyer har inte vunnit några hjärtan och Phileas Foggs äventyr motsvarade inte filmvärldens och ligger därmed risigt till. Utöver dessa verkar dock saker gå rätt bra. Något jag funderar på hela tiden är om det verkligen är någon mening med att läsa dessa böcker. Egentligen vet jag inte. Jag tycker det men det är en känslomässig tanke och någon form av idé om att bevara något jag själv hade stora upplevelser kring. Utöver det skulle jag kunna hävda hur dessa berättelser ligger i botten av vårt språk och vår uppfattningsvärld men det vore kanske svårt att använda som motivation för mina grasshoppers. Lagom till fredag nästa vecka skall vi ha läst färdigt och sedan får jag resonera med dem och kanske kan de gem mig ett svar som motiverar vidare läsning. En annan möjlighet är att svaren jag får snarare motiverar att låta bli de här böckerna i fortsättningen. Jag vet inte men jag hoppas….

Imorgon skall jag ha en liten självförsvarskurs med sjuor…mitt jobb är i alla fall aldrig tråkigt…..

Magnus

Litteraturläsning i klassrum Del 1

Jag måste gjort något fel. Antingen var mitt upplägg alldeles galet eller också gjorde jag något annat heltokigt…

Låt mig börja från början. Jag är, som den bokslukande perverterade slusk jag är, fruktansvärt fixerad vid böcker och i min lärargärning har jag då och då låtit denna passion ramla över mina elever med mer eller mindre lyckade resultat. Vi läser och diskuterar text med jämna mellanrum och någon gång i åttonde klass brukar jag försöka introducera lite äldre böcker. Jag medger att dessa är min barndoms passioner och tillhör den mossiga hög texter som både till form och innehåll kan verka något apart för ett ungt sinne. Samtidigt är vissa problemställningar och mellanmänskliga förehavanden universella och många av mina gamla vänner i bokhyllan anser jag vara min förbannade plikt att förmedla till fler generationer.

Jag tycker således fortfarande att Huck Finn har något att förmedla, att musketörer är milt underhållande, att Monte Cristo är ett utmärkt exempel på vad hämnden gör med en människa och jag gråter fortfarande varje gång Robin Hood skjuter sin sista pil från sin dödsbädd. Den långa lista på böcker jag vräker ut i klassrummet att välja på är i det närmaste oändlig fast eftersom temat var klassiker fanns det en viss begränsning i urvalet. Då jag tidigare gjort liknande utflykter har jag gjort ett par noteringar som i sig själva är rätt intressanta. Den första är ett enkelt konstaterande som egentligen säger sig självt: Att låta någon läsa förkortade och förenklade versioner av goda historier är att mörda historien och därmed våldföra sig på både författare och läsare. Hellre att man läser utdrag, lyssnar på delar eller läser tillsammans än att tugga obegripliga och förstörda versioner. Dr Jekyll och Mr Hyde är det mycket få som gillar, vilket är föga obegripligt eftersom bokens historia är rätt irrelevant. Robinson Crusoe tenderar att gillas av unga herrar och Oliver Twist funkar på en del unga damer. Inledningen till Varghunden förvirrar något och ingen brukar någonsin förstå vad den eländiga sälen gör i Kiplings Djungelbok. Nåväl, då jag brukar känna igen dessa reaktioner så är det inga större problem att adressera de olika problemen som uppstår.

Ett par saker som skett i år har dock varit något annorlunda än vad jag tidigare mött. En av de böcker jag brukar ha  med mig är en av de där som alltid blir liggande. Det är synd eftersom det är en underbar bok men av någon anledning brukar den bli liggande. Så borde det också varit i år men av någon anledning har just denna fallit gruppen i smaken. Vad orsakerna till detta må vara kan jag endast teoretisera om men det drev mig ändå att påbörja denna bloggserie om vår lilla läsövning. Jag skulle vilja klura ut exakt vad jag gjorde för fel som fick en halv klass att kasta sig fram för att grabba ett exemplar av "Gullivers resor”

To Be Continued

Operation

Imorgon skall jag sövas för första gången i mitt liv.  På ett sätt känns det lite spännande att få uppleva det åtminstone en gång. Dessutom kommer det att kännas riktigt skönt att få ordning på mitt eländiga knä så att jag kan röra på mig som jag vill igen. Det har annars varit en tung höst där jag mer än en gång fått krypa av aikidomattan eftersom mitt knä inte velat göra det jag vill. Nu är det dock snart över efter tre månaders väntan.

Wish me luck

M

Thelema

I juni skrev min vän och Sensei Stefan Stenudd ett inlägg på sin blogg som handlade om billiga viner från bordeaux, vilka man kunde inhandla på Systembolaget via deras hemsida. Själv hade jag aldrig nyttjat bolagets beställningssystem men blev ypperligt förtjust över möjligheten att köpa lite trevligare viner än de otaliga Rioja-flaskor som ockuperar min lokala butik. Nu är jag vare sig kunnig eller påläst när det gäller vin utan har snarare lärt mig att jag tenderar att tycka om vissa saker mer än andra. Amaroneviner, något äldre Bordeauxer och annat med lite kick i botten brukar falla väl på tungan. Tyvärr är de viner jag verkligen gillar ofta de viner som snabbt knatar upp i prisklass. De viner som Stefan rekommenderade låg dock mycket trivsamt i pris och låg inom horisonten för min magra sommarplånbok. Således var det med viss shoppingiver jag angrep Systembolagets hemsida och började shoppa.

Döm så min förvåning när jag fann följande artikel i sortimentet:

Nu kräver min upphetsning sin förklaring. För den som är bekant med Aleister Crowley och hans Liber Al Vel Legis, är förmodligen min barnsligt lättroade fascination för detta vin mer lättbegriplig men för alla andra så vore kanske en kortare bakgrundshistoria på sin plats.

Någon gång i mitten av nittiotalet när jag aspirerade på en plats i de ockulta cirklarna och således lierat mig med en av de större organisationerna O.T.O var det mycket av den aspirationen som mest bör sorteras in under coolhetsrekvisita men hur det än var så gjorde Crowley och hans Thelema, den religion eller filosofi han skapade,  ett djupt intryck på mig och gav mig verktyg att fortsätta mina vandringar med. Vid något tillfälle lyckades jag köpa en flaska vin från en Sydafrikansk vingård som hette just Thelema, vilket i kretsarna föll sig som mycket coolt. Tyvärr var det den enda gången jag fick tag på det och sporadiskt genom åren har jag tittat i katalogerna för att se om nya årgångar kommit in.

Med detta blev min förtjusning och shoppingiver än mer entusiastisk och jag inhandlade genast ett antal av ovanstående flaskor. Så ikväll avnjöt jag en av dessa till ett lamm kokt i örter med grönsaker och ett hembakt bröd.

Vinet mina vänner var en trevlig upplevelse utan att vara spektakulärt. Det hade en attack och skärpa som väckte smaklökarna men smaken tonade snabbt av och gjorde vinet lättdrucket och behagligt. Det fungerar till vällagad men inte alltför avancerad mat men kan säkerligen även avnjutas precis som det är alldeles för sig själv. Ett fynd således och något som gör det värt besväret att böka runt i Systembolagets beställningssortiment.

Vinet på länk: http://www.snooth.com/wine/thelema-shiraz-2004-3/

M