Juldag

När man står utanför och tittar in blir julen ett knepigt fenomen. Köpa, stressa, köpa lite till och sedan ränna land och rike kring. Själv lät jag bli men hälsade på föräldrarna en sväng. God Jul vänner

Uppgifter om konkursansökan för Saab - DN.SE

 

Uppgifter om konkursansökan för Saab - DN.SE

Rykten rykten rykten men kanske kan det äntligen vara dags att låta kräket sluta sina dar. Till och med bilar måste väl gå med vinst, något SAAB knappast gjort på sisådär tjugofem år.

Hejdå SAAB sällan saknad, redan glömd

Post Op

Så här i efterhand har jag snart sovit i ett helt dygn och är både rejält öm och inte ett dugg kaxig. Doktor Iannis plockade bort 2/3 av min minisk på vänster ben och kunde konstatera en del andra skador när han ändå var igång. Själv har jag undervisat Aikido hela hösten med mitt minst sagt defekta knä, vilket gått hur bra som helst när jag inte glömt bort mig och gjort något jag inte borde. Nåväl oavsett väntetider måste jag säga att det där gänget på kirurgen i Trelleborg var helt fantastiska. De fick mig lugn innan och lugn efteråt när jag halv-vaknade ur narkosen och trodde jag var i “the walking dead” – tur att jag inte var så mobil och kanterna på sängen var höga .

Nu är det sex veckors återhämtning som gäller men jag tänker vara på jobbet på måndag… Mina grasshoppers behöver sina betyg och jag gillar inte att lämna saker ofärdiga.

Från det ena till det andra fick jag en bok häromdagen:

THE ARRIVAL av Shaun Tan är en helt fantastisk bok som borde läsas av alla. Det är en ordlös historia där alla ord döljer sig i bilder och mellan bilder på ett sätt jag sällan tidigare skådat. Shaun Tan har en enorm förmåga i sina händer och i sitt öga för att förmedla upplevelser, känslor och en subtext i serie efter serie av bilder som var och en är så vackra att de tar andan ur sin läsare.

 

Ett exempel på Shaun Tans fantastiska bilder

 

Ytterligare en…..

 

THE ARRIVAL finns att köpa lite överallt så gör dig själv en tjänst och njut av något vackert….

 

Magnus

Litteraturläsning i skolan, Sista delen

Så har dammet lagt sig och de sista texterna är inlämnade. Redovisningar är gjorda och betyg är satta. Det nya systemet med A-F vållade mig en del besvär men till sist landade det väl. Personbeskrivningarna blev riktigt bra och det avslutande litteraturseminariet fungerade över förväntan. När vi så kom till frågan om huruvida det var lönt att lägga ett sådant arbete på gamla böcker var eleverna rörande överens: Eftersom det är historier man talar om mycket är det bra att känna till dem samtidigt som man fått upplevelser man kanske inte själv sökt sig till. När jag ställde frågan till mina nior svarade dessa ungefär likadant.

På ett annat plan kan man fundera över om inte man behöver “Frankensteins Monster” i genmanipulationens tidevarv eller Robin Hoods skattefördelning när de giriga tar för stor del av kakan. Kanske är det som så att det säger något om oss som civilisation, just vilka berättelser vi berättar och väljer att minnas

Själv myste jag lite extra och läste om “Robin Hood” än en gång. Därefter gav jag mig i kast med en bok en av mina elever tipsat om som heter “The Sky is Everywhere” men mer om den en annan gång…

Humpty Dumpty rider igen

 

Åtta kilo upp på fyra veckor och varje gång jag böjer mig framåt trycks magen upp under hakan på mig. Jag brukade vara smidig och smal och nu senast stod vågen på nittio pannor. Du kan gå upp lite på den nya medicinen sade doktorn… jovisst men för helvete jag äter ju ingenting. Jag dricker ingen läsk, äter inte godis och äter inte ett halvfabrikat i månaden och så står jag här och kan inte längre se vad jag pissar med på grund av att magen är i vägen.

Sedan finns det alltid någon skojfrisk jävel som är redo att peta en i magen, glatt påpeka hur tjock jag har blivit och sedan föreslå att jag tränar mer…

Nåväl jävla medicin…vaddåmedicin??? Ah jag kanske borde berätta det när jag nu gnäller offentligt.

Under något år nu har jag käkat antidepressiva tabletter och för en fyra veckor sedan så bytte jag preparat. Det är lite svårt att förklara ibland det där med depression. Speciellt när man som jag inte verkar ha något att deppa över. I sådana lägen tycker jag det är besvärligt med ”vänliga” råd om att rycka upp sig när livet för mig är något jag står ut med vare sig mer eller mindre.

Nåväl, innan var jag deppig men rörlig innan knäet pajade. Nu är jag deppig, fet och eländigt trött på mig själv...

90 pannor tung utan att förtjäna det eller också gör jag det….kanske är det lilla jag äter en alltför stor njutning och kanske borde jag lägga av med det också?

Helvetes jävla skitvärld

Litteraturläsning i klassrum del III

Så är alla böcker lästa och alla uppsatser inlämnade och allt som fattas är morgondagens litteraturseminarium. Det var lite svårt att få mina grasshoppers att förstå att de inte skulle skriva vare sig referat eller recension på böckerna de läst utan “bara” en liten personbeskrivning….

Jäklar i mig vad de har skrivit. En av damerna informerade mig ganska spontant att det var det bästa hon skrivit och jag är nog böjd att hålla med. Så här långt har vi således indikationer om att det har varit mödan värt och att historierna håller men den slutgiltiga domen faller imorgon efter själva seminariet….

Viss nervositet har jag anat inför den stundande övningen. Nåväl jag tror på  dem, kanske lite för mycket men vad gör det?

Shabby Chic by LETRANGER

Under Våren rev jag ur mitt hemska sovrum och började mycket tafatt förändra mitt boende. Jag är vare sig skolad eller särskilt händig med verktyg men skam den som låter tokigheter som kompetens hindra lite kreativ förstörelse. Möblerande har dock gått långsamt och en av de saker som sakta vuxit fram har varit en förtjusning i att använda prylar på “fel” sätt och dessutom återanvända och fixa lite. “Shabby Chic” funkar således rätt bra för mig även om jag inte riktigt gillar tanken på att pröjsa multum för billigt skräp….

Nåväl min totala oförmåga att gira hörn fick mig att införskaffa hörnklossar som avsevärt förenklade arbetet och naturligtvis tyckte jag att dessa behövde dekoreras lite….

En liten ankh pryder varje hörn av ett rum i mjuka färger för att sova vilsamt…. 

 

 

 

 

 

 

 

Färgerna inhandlade jag på Bauhaus och själva ritandet var enklare än att få eländena att fastna i taket.

Min bokhylla är en stapel blandade lådor jag fått av min väna dams farmor som vänligt nog tyckte att jag behövde dem mer än henne. Tack än en gång  och Gimli är extra glad eftersom han gillar att somna längst ner. Ängeln är min trädgårdsängel som inte var direkt vattentät och därmed tagit riktigt mycket stryk under sommaren.

 

Ljushyllan är en IKEA-hylla som fått en omgång med sandpapper och färg. Det finns en underbar typ av alkoholbaserade färger man kan köpa till korttillverkning som är hur kul som helst att leka med…

Det här är ännu en IKEA-hylla som fått lite stryk och ny färg…

Jag gillar tavelhyllor och efter behandling går de fint in i resten av rummet…

Den här lampan gjorde jag av en kaffeburk och det funkar riktigt bra. Man får vara lite försiktig dock eftersom den blir riktigt varm men ljuset är trevligt….

 

 

 

 

 

 

Min Örthylla är en vit tavelhylla från IKEA som fått en intressant blandning av färger för att lite se ut som om den möglat……

 

Panelen här är en kombination av måleri, snickeri och decoupageteknik. Resultatet är en klart udda fyrkant i IKEAS så kända EXPEDIT.

 

Decoupagetekniken funkar även bra på tyg. Bilderna är laserutskrifter som limmats på varefter själva pappret försiktigt skrapas bort.

 

 

 

 

Även bokhyllan BILLY har fått lite bilder….den här ritade jag för länge sedan…

Den här tyckte jag var lite kul……

 

Min vas, min rökelsehållare och mitt pottskåp är tidigare skapelser men jag tyckte ändå att de förtjänade lite plats bland det andra. Det är underligt vad man kan få för sig att göra när man är nästan pank….

"Organisationen inte hälsosam för lärarna" - Hörby - Skånskan.se

"Organisationen inte hälsosam för lärarna" - Hörby - Skånskan.se

Hörbyskolorna är än en gång i riskzonen för att drabbas av ekonomi som egentligen inte är vårt fel och dessutom i ett läge när vi år efter annat sett våra pengar försvinna i en svindlande takt. Många av de som önskade sig resursförstärkningar på 80 & 90-talet ser med nostalgi tillbaka på den penningpåse som fanns då. Idag finns knappt de resurser som krävs för att vi skall kunna ge våra elever det stöd som de behöver och samtidigt åläggs lärare alltmer kontorstid i form av administration som egentligen handlar om dumheter. Några exempel: Politiker gillar att vi skall skriva planer. Ge mig ett enda exempel på plan vi gör som faktiskt betyder något.

IUP – under de tio år som IUP har funnits som begrepp har den enda som frågat efter en varit en myndighetsperson granskandes IUP. Det går att fortsätta men slutsatsen måste vara att varenda minut lärare sitter och skriver meningslösa papper som bara handlar om att skydda sig från löjliga anmälningar håller dessa lärare från sina elever.

Sedan tycker jag att debatten ibland blir lite snedvriden så jag skulle vilja förtydliga ett par punkter:

Låt oss börja med att resonera om ett par grundpelare som det ibland tycks vara svårt att hålla reda på .

Skolan är inte ett företag vars resultat(oftast och lite snurrigt mätta i betyg) inte nödvändigtvis kan mätas år efter år. Tittar man på betygsstatistik ett antal år tillbaka finner man att det går upp och ner. Nu är allt annat än 100% för lågt men förändringar måste ses i större enheter än ett år eftersom massor av saker tar tid.

Lärare är inte i opposition till sina elever och de arbetar inte på ett av högskoleyrkenas minst lönsamma arbetsplats in spe. Vi gör det för att vi är stolta över vårt yrke och måna om våra elever. Vi lyckas inte alltid men jäklar att vi försöker.

Skolan får massor av problem eftersom vi åläggs mindre effektiva åtgärder och rutiner som inverkar menligt på vår verksamhet. De numer avskaffade idrottsklasserna på Frostaskolan som ett exempel. Ett annat är att inte kunna köpa böcker och annan utrustning till de bästa priserna på grund av usla upphandlingsavtal som exempelvis gör att det tar över sex månader att få levererat kameror som kostar mer än de i den vanliga handeln med sämre prestanda. Det här är bara ett par delar.
När det så gäller resurser är det snarare så att skolan faktiskt saknar massor av just sådana men jag håller med om att det har varit tjatigt ibland. Elever med rätt till särskilt stöd är en sådan grupp som den vanliga budgeten sällan tar hänsyn till. Med den låga lärartäthet som Hörby kommun faktiskt har och den tunna budget som skolorna tvingas leva med finns det inga utrymmen för att plocka in folk när det behövs av olika skäl. De nya betygskriterierna på högstadiet kräver undervisning i och handhavande av digital produktion, bildbehandling och andra It-beroende fält där skolorna inte ens har ett fungerande bildbehandlingsprogram i linje med det som eleverna har hemma. Tillgång till datorutrustning är under uppbyggnad men den är fortfarande sorgligt dålig och nej jag donerar gärna min skoldator till eleverna om jag får tillgång till nätet på min egen i skolans nät så det gör mig inte gladare att ha en skoldator. Jag vill att eleverna skall ha tillgång till datorer.

Som lärare är jag stolt över min skola och ännu stoltare över vad vi åstadkommit under våren och nu i höst. Kom och titta på idéerna, på de nya metoderna, på förändringar i stämning och vänta bara så skall du få se på resultat.
Sno inte mer pengar ifrån oss dock…. Det kostar mer i längden fast från en annan påse………..

Litteraturläsning i klassrum del II

Ockhams rakkniv tillämpad på mina funderingar kring litteraturen eliminerade snabbt alla illusioner om min egen förmåga att inspirera elever till läsning. En enkel studie på nätet gav mig en mycket enklare förklaring än de jag i mitt egocentrerade tillstånd av pedagogisk lycka formulerat utifrån min egen framställning av böckerna.

…det är inte Disney i alla fall….

Filmen förmåga att återanvända goda historier har alltid varit god även om jag ibland tycker att man återanvänder i allt snabbare takt och ibland sorterar bort själva kärnan i historierna. Just den här versionen har jag inte hunnitse men Jack Black, som delar min passion för Ronnie James Dio, är ofta en rätt kul snubbe.

Nåväl. Oavsett vad som fick mina grasshoppers att läsa så läser de nu och de flesta av dem med viss entusiasm. En del av böckerna tycks dock falla platt till marken: Tom Sawyer har inte vunnit några hjärtan och Phileas Foggs äventyr motsvarade inte filmvärldens och ligger därmed risigt till. Utöver dessa verkar dock saker gå rätt bra. Något jag funderar på hela tiden är om det verkligen är någon mening med att läsa dessa böcker. Egentligen vet jag inte. Jag tycker det men det är en känslomässig tanke och någon form av idé om att bevara något jag själv hade stora upplevelser kring. Utöver det skulle jag kunna hävda hur dessa berättelser ligger i botten av vårt språk och vår uppfattningsvärld men det vore kanske svårt att använda som motivation för mina grasshoppers. Lagom till fredag nästa vecka skall vi ha läst färdigt och sedan får jag resonera med dem och kanske kan de gem mig ett svar som motiverar vidare läsning. En annan möjlighet är att svaren jag får snarare motiverar att låta bli de här böckerna i fortsättningen. Jag vet inte men jag hoppas….

Imorgon skall jag ha en liten självförsvarskurs med sjuor…mitt jobb är i alla fall aldrig tråkigt…..

Magnus