Lovskola Revisited

Snart kommer påsken och med den ytterligare en satsning på Frostaskolans lovskola. Förra gången vi försökte hade vi relativt fullt hus och när veckan var slut var de flesta av oss inblandade väldigt nöjda med det som åstadkommits.

Själv hoppas jag på samma sorts succé igen. Den alltmer öppna, dynamiska och formbara skolan borde kunna finna alltfler vägar att nå de mål vi är satta att nå. Tyvärr finns det saker som är svårt att göra utan övning.

Det går inte att bli en riktigt duktig idrottare utan att faktiskt utöva sin idrott. På samma sätt är det svårt att bli en duktig student utan att studera. Således lär man sig inte att läsa om man inte läser och man blir knappast mer avancerad om man inte försöker sig på svårare text.

När vi som lärare och elev i ett annat sammanhang tränar Aikido så lägger vi nästan hela tiden på teknik. Varje pass nöter jag ingångar, steg och massor av detaljer. Den fysiska sidan av träningen kommer dock till korta eftersom jag lägger väldigt lite av min tid på att låta folk springa runt runt. Orsaken till detta är att de kan öva detta hemma eller var som helst och behöver inte min kunskap som instruktör. Det är något man gör ändå. Bekymmer med tekniker, diskussioner om fall eller bekymmer i själva genomförandet lyfter vi däremot ofta upp på mattan tillsammans och resonerar om. På så sätt maximeras vår tid tillsammans och vår kunskap utnyttjas fullt ut.

När det gäller skolan har jag inget absolut svar på förhållandet mellan övningstid och inlärning. Jag vet bara att det tar fler timmar än vad skolan har att nå en läsförståelse och läshastighet som motsvarar de krav som vårt moderna samhälle ställer. Jag vet också att det finns elever på högstadiet som i slutet av nian har riktigt svårt att ta sig igenom de texter som ingår i det nationella provet i svenska.

Jag ser elever som på högstadiet räknar på fingrarna eftersom deras multiplikationstabell är minst sagt osäker och därmed får de arbeta dubbelt så hårt för att lösa relativt enkla problem.

Att öva och att lära sig – Att kunna och att kunna använda

Med allt detta sagt är det nog bra att skolan är öppen fler timmar eftersom det då finns utrymme att kanske ta igen de där sakerna man inte hunnit med. Än viktigare är nog det faktum att man får möjlighet att fördjupa och verkligen arbeta med ett ämne, en problemställning och den som försöker förstå. Jag gillar verkligen när skolan blir individanpassad. Jag gillade också stämningen sist och ser fram emot något liknande.

Ps I år verkar det som om alla mina grasshoppers klarade sina Nationella Prov i Svenska. Shiiit vad jag gillar mina duktiga ungar, de får halvmessyrer som mig att se bra ut Ds